Island: sopor, diktare och borttappade näsor
I början av september fick jag en förfrågan av Eva-Marie aka @rockchickdeluxe via instagram om jag ville vara med på en kompisläsning som på ny-tyska tydligen kallas “buddyread”. Det handlade om en “thriller från Island”, jag skulle få boken på posten och bli inbjuden till en instagramgrupp där vi tre söndagar i rad skulle diskutera boken utifrån Eva-Marias frågor. Kombinationen av att jag har träffat henne i ett annat litterärt sammanhang och att jag var nyfiken på en ny isländsk författare, gjorde att jag tackade ja.
Important trash av Halldor Armand kom som utlovat med posten och jag satte lappar i boken för att ha läst rätt avsnitt till rätt söndag och började läsa.
Handlingen i korthet: sopåkaren Gomur hittar en avhuggen mänsklig näsa i soporna när han är på jobbuppdrag i Reykjaviks bättre kvarter. Han tar med sig näsan till polisen, men eftersom de isländska bankerna precis håller på att krascha, är det ingen som har tid att ta hand om borttappade näsor. Den godmodige Gomur tar inte bara hand om näsan utan försöker dessutom hitta dess ägare.
Borttappade näsor må vara en obskyr start, men där hade jag fortfarande hopp om att det skulle utveckla sig till någon form av deckare. Och jag har dessutom ett svagt minne av att ha uppskattat andra litterärt borttappade näsor. Jag tänker på Nikolaj Gogols novell Näsan som jag tror att jag läste på gymnasiet någon gång under ett tidigt 80-tal.
Men nej, Halldor Armands “thriller” lämnar sin genre och utvecklar sig till någon form av slapstick där inget infall är för absurt för att få vara med. Det börjar med att näsan hamnar i en fritös på en snabbmatsrestaurang, en illegalt importerad giraff rymmer och kokas levande i en gejser, en misslyckad poet träffar sin idol i badhuset och lägger en bajskorv framför dennes fötter. Samtidigt som allt detta händer sköter Gomur sitt jobb, hälsar på sin morfar på ålderdomshemmet “Återvändsgränden”, inleder ett förhållande, råkar spela huvudrollen i en reklamfilm, tar hand om sin diktande kusin som revanscherar sig med att hjälpa Gomur att till slut lösa fallet med den borttappade och friterade näsan.
Jag tyckte varken att det var särskilt roligt eller spännande, mest galet och groteskt. I instagram-gruppen som bestod av drygt fyrtio personer verkade de flesta gilla vad de läste. De lyckades se något djupare budskap i att Gomur var sopåkare men klokast och mänskligast av alla. Jag låter det vara osagt, vem det säger mest om: de andra eller mig …. Jag tyckte i alla fall att det var svårt att “diskutera” i en så stor grupp och antagligen var det därför som ingen verkade bry sig om diskussionsfrågorna som Eva-Marie skrev in till varje avsnitt.
Eftersom jag är en av de sämre på DNF läste jag alla 251 sidor och under den sista tredjedelen försonades jag något med Halldor Armands galna berättelse och på så sätt lyckades han kämpa sig till en tvåa i betyg. Men nej, jag kan inte rekommendera den och jag tycker att beskrivningen “thriller” är gravt vilseledande.
Dessutom lärde jag mig något mycket viktigt: innan jag tackar ja till en buddyread igen, ska jag fråga lite mer noggrant hur själva utvärderingen ska gå till. Instagramdiskussioner med över fyrtio deltagare vill jag inte vara med på någon mer gång!
Författare: Halldor Armand
Översättare: Freyja Melsed
Titel: Important trash
Utgivningsår:2026
Förlag: HaperCollins
Språk: tyska
Betyg: 2/5