Carinas läsutmaning 2020

… och en sammanfattning av 2019

Min läsutmaningen 2019 var att läsa tio böcker av författare från länder jag aldrig besökt och jag måste erkänna att jag tappade fokus typ i mars, eller kanske redan i februari. Och sedan var jag inte tillräckligt uppmärksam och noggrann när jag valde böcker, så jag läste en bok av en koreansk författare som jag trodde var japan. Jag har aldrig varit i Japan, men i Korea, så den kunde jag inte ta med i utmaningen. Men boken var bra: “Pachinko” av Min Jin Lee. Där lärde jag mig mycket om förhållandet mellan Korea och Japan. Och så råkade jag av misstag snappa till mig “Makten” av Naomi Alderman för jag trodde att den handlade om Nigeria, vilket den bara gjorde marginellt. Naomi Alderman själv däremot är britt. Alltså inget för listan.  

Om jag är snäll mot mig själv, räknar jag med alla de fyra böckerna som jag läste där författaren var från USA och då kommer jag upp i nio böcker. Det är okej, tycker jag.

• USA – Lucia Berlin “Handbok för städerskor”, Adam Haslett “Stellt euch vor, ich bin fort”, Tara Westover “Allt jag fått lära mig”, Celeste Ng “Små eldar överallt”
• Finland – Sofi Oksanen “Stalins kossor” 
• Australien -Liane Moriarty “En annan Alice”
• Nigeria -Ayobami Adebayo “Stanna hos mig”
• Iran – Zinat Pirzadeln “Fjäril i koppel”
• Israel – Amos Oz “Samma hav”

Jag vet inte om jag har blivit bättre på att läsa litteratur från länder som är främmande för mig, det var både ris och ros bland de ovan. Väldigt positivt överraskad blev jag av Nigeria-boken! Jag blev helt golvad och fängslad av den spännande, universiellt mänskliga berättelsen om barnlängtan, familjetraditioner och kärlek. Amos Oz från Israel var så tråkig att klockorna stannade och det mest positiva med den var att den var kort. 

För 2020 har jag haft flera idéer om vad jag ska utmana mig själv med. Jag har dock kommit fram till att den största utmaning är att läsa undan det som jag samlat på nattygsbordet. För att få lite mer ordning och organisation, skaffade jag mig en korg. Jag tror nämligen att snygga korgar automatiskt åstadkommer ordning eller åtminstone så ser oordningen lite bättre ut. Som ni kan se på bilden ovan, så stämmer det inte nödvändigtvis… 

I skrivande stund ligger det 24 böcker på vänt i mitt sovrum, precis bredvid sängen. 

De flesta böckerna här vill jag verkligen läsa till exempel Paul Auster “4321”, Sara Stridsberg “Kärlekens Antarktis” och Sally Rooney “Normal people”. Men det ligger också kvar några reliker ur ett annat liv, som den här “Gemeinsam leben, gemeinsam wachsen – wie wir uns selbst besser verstehen und unsere Kinder einfühlsam ins Leben begleiten können”. Med tanke på att mina barn redan är myndiga och har flyttat hemifrån, känns det inte så värst aktuell längre. Wolfgang Herrndorfs “Sand” var jag verkligen sugen på att läsa men kom inte riktigt igång och när grannen Lars sa något i stil med att “den kommer du inte att gilla” tappade jag gnistan. Då tänkte jag att min tid med Herrndorf, den kommer vad det lider. Kanske är 2020 vårt år?  

Mitt mål är att läsa minst 10 av dem under kommande år och vid 2020 års slut vill jag ha färre böcker i korgen än vad jag har idag. Jag börjar redan idag med att ta bort  “Gemeinsam leben, gemeinsam wachsen” från stapeln. Den dagen finns inte i almanackan under hela 2020 som jag kommer att vilja läsa den, det är jag redan nu helt säker på.

Önska mig lycka till och berätta gärna i kommentarerna vilken läsutmaning du själv har!

---

Här hittar du lätt de blogginlägg där ett par av de ovan nämnda böckerna förekommer:

• https://punktslut.blog/2019/06/06/lucia-berlin-handbok-for-staderskor/
• https://punktslut.blog/2019/11/21/celeste-ng-sma-eldar-overallt/
• https://punktslut.blog/2019/04/27/liane-moriarty-en-annan-alice/
• https://punktslut.blog/2019/02/02/527/