Alexander Rösler: Unter Kitteln – ein Krankenhausroman
OBS: Rezensions-Exemplar För den SVENSKA versionen, scrolla!
Was haben die beiden Bücher auf dem Bild miteinander zu tun? “Cherry Ames, översköterska” ist vermutlich mein erster Krankenhausroman und “Unter Kitteln” mein jüngst gelesenes. Dazwischen habe ich den Krankenhausbereich auf meiner persönlichen Leseagenda sehr vernachlässigt. Mich haben die (Liebes)Abenteuer von Halbgöttern in weiß (männlich) und diensteifrigen Krankeschwestern (weiblich) nie so richtig gepackt.
Es kann natürlich sein, dass ich dem ganzen Genre aus Unwissenheit unrecht tue, aber dass war mein Ausgangspunkt, als ich mit dem Roman von Alexander Rösler anfing. Ich weiß nur wenig über Krankenhäuser aber gehe davon aus, dass Alexander Rösler sehr viel mehr weiß, er ist nämlich Arzt, das habe ich gegoogelt. Ich vermute, dass er auch Krankenhäuser von innen kennt. Zumindest kennt er sehr viele ärztliche Fachbegriffe. Dass tue ich nicht. Die ersten 70 Seiten habe ich überlegt, wo geht es hin, was will er mir sagen und warum lese ich das hier überhaupt?
Aber dann passierte es! Es fing an, lustig zu werden, zum Beispiel die minutiösen Vorbereitungen, als der Politiker Herr Dünnbier der Klinik in Punzlau einen Besuch abstatten soll. Und ich fing an zu verstehen, wie die Beziehungen der Menschen in dem Krankenhaus zusammenhängen und vor allem, es fing an, mich zu interessieren! Ich wollte wirklich wissen, ob Hagen mit Mickersen Tennis spielen würden, ob Doberers Machenschaften entlarvt werden und ob Hagen sich in K. verlieben würde.
Und ich verliebte mich in Alexander Röslers knappe Prosa:
“Nach zwei Stunden schiebt sich der Bahnhof von Punzlau graubraun in die Fenster. Vier Gleise, Linoleumfußboden in der Halle, Dielen im Wartesaal, ein Restgeruch von Wofasept. Links am Bahnhofsvorplatz ein Taxistand ohne Taxis.”
Waren wir nicht alle mal in Punzlau? Und wollten wir nicht alle ganz schnell weg? Hagen muss aber bleiben, da er genau dort eine Stelle als Assistenzarzt bekommen hat.
Vor allem haben mir aber Alexander Röslers pointierte Sätze gefallen! Ich habe erwischt, auf dem Sofa laut zu kichern. Hier ein Strauß von bemerkenswerten Sätzen:
“Seine Füße stecken in den blauweißen Schlappen, die in jedem Zimmer bereitstehen, sie ragen über den Rand hinaus wie Teig über eine zu kleine Backform.”
“Er duscht, wie man ein Auto wäscht.”
“Mickersen hat dieses gefriergetrocknete Lächeln im Gesicht.”
“Das Gesicht zeichnet sich unter der Decke ab wie ein verschneites Gebirgsprofil.”
“Das Bier schäumt vor Glück.”
Zusammenfassend, für die die es wirklich wissen wollen:
- Die Startstrecke von fast 70 Seiten kam mir lang vor, da wir hier von einem Buch mit nur 176 Seiten sprechen. Aber es hat sich gelohnt!
- Es gibt für jeden etwas: medizinische Fachbegriffe für Mediziner, zwischenmenschliche Beziehungen für (Möchtegern-)Therapeuten, eine gute Geschichte und Slapstick für den Rest.
- Das blaue Leseband verdient extra erwähnt zu werden. Ich liebe Bänder als feste Lesezeichen in Bücher!
OBS: Rezensions-Exemplar
Autor: Alexander Rösler
Titel: Unter Kitteln – ein Krankenhausroman
Erscheinungsjahr: 2020
Verlag: Literatur Quicke Verlag
Sprache: deutsch
Note: 4 / 5
Och nu på svenska!
Alexander Rösler: Unter Kitteln – ein Krankenhausroman
OBS: Recensions-exemplar
Vad har de båda böckerna på bilden med varandra att göra? “Cherry Ames, översköterska” är förmodligen den första sjukhusromanen jag läste och “Unter Kitteln” min senaste. Däremellan har jag inte läst mycket sjukhuslitteratur direkt. Jag har aldrig lyckats uppbringa något större intresse för (kärleks)äventyr mellan halvgudar i vitt (män) och tjänstvilliga sjuksköterskor (kvinnor).
Det kan ju förstås vara så att jag i min okunskap är fruktansvärt orättvis mot hela genren, men det var ändå min utgångspunkt när jag började läsa Alexander Röslers roman. Jag vet inte mycket om livet på sjukhus, men jag utgår från att Alexander Rösler vet vad han skriver om, han är nämligen läkare. Det har jag googlat fram. Jag antar att han också känner till sjukhus från insidan. I vilket fall som helst känner han till väldigt många medicinska fackbegrepp. Det gör inte jag. De första 70 sidorna funderade jag på vart vi var på väg, vad han ville säga mig och varför i allsindar jag överhuvudtaget läste den här romanen.
Men sedan hände det! Det började bli roligt, till exempel de noggranna förberedelserna när politikern Herr Dünnbier ska besöka kliniken i Punzlau. Och jag började fatta, hur förhållandena mellan människorna på sjukhuset hängde ihop och framförallt började jag tycka att det hela var intressant! Jag ville verkligen veta om Hagen skulle spela tennis med Mickersen, om Doberers historier skulle avslöjas och om Hagen skulle bli kär i K.
Och jag förälskade mig i Alexander Röslers knappt hållna prosa:
“Efter två timmar skymtade man Punzlaus gråbruna järnvägsstation genom fönstrena. Fyra spår, linoleumgolv i hallen, plankor i väntsalen, en kvarhängande odör av DDR-rengöringsmedel. Till vänster om den öppna platsen framför stationen en taxistation utan taxibilar.”
Har vi inte alla varit i Punzlau? Och ville vi inte alla bort därifrån så fort som möjligt? Hagen måste stanna, eftersom han fått en tjänst som AT-läkare just där.
Framförallt gillade jag Alexander Röslers fyndiga meningar! Jag ertappade mig själv med att sitta och fnittra på soffan. Här får ni en bukett av särskilt beaktansvärda meningar:
“Hans fötter var intryckta i blåvita badtofflor, såna som stod i varje rum, fötterna stack ut över kanterna som överjäst deg i en för liten bakform.”
“Han duschade som man tvättar en bil.”
“Mickersen hade det där frystorkade leendet i ansiktet.”
“Ansiktet under täcket såg ut som ett snötäckt berglandskap.”
“Ölet skummade av lycka.”
Sammanfattningsvis, för dem som verkligen vill veta, vad jag tyckte:
- Startsträckan på nästan 70 sidor kändes lång, särskilt eftersom boken inte är mer än 176 sidor. Men det lönade sig!
- Det finns något för alla: medicinska fackbegrepp för läkare, mellanmänskliga relationer för dem som vill vara eller är terapeuter, en bra historia och slapstick för resten.
- Det blåa läsbandet förtjänar att omnämnas lite extra! Jag älskar band som fast bokmärke i böcker!
Notera att samtliga översättningarna är mina egna.
OBS: Recensions-Exemplar
Författare: Alexander Rösler
Titel: Unter Kitteln – ein Krankenhausroman
Utgivningsår: 2020
Förlag: Literatur Quicke Verlag
Språk: tyska
Betyg: 4 / 5