Statusläget inför månaden maj, ser hos Carina ser ut som följer:
Det här
läser jag: “The yellow wallpaper” av Charlotte Perkins Gilman. Det är en skam, att jag inte har läst denna redan, anser min (litteraturstuderande) son och Hanna från Feministbiblioteket. Sonen gav mig den i present och Hanna pushade på att jag ska läsa, så nu är det dags.
har jag på vänt: bokvagnen är full av spännande litteratur, både recensions-ex och egenhändigt inköpta. Näst på tur ligger Augustin Albas senaste “Den unge Walters lidande” som lär handla om en hypokondrisk kontorschef och så debutanten Victoria Everbrands “Härifrån”.
lyssnar jag på: Europapodden och nyheterna! Jag har varit så grymt nervös inför det franska presidentvalet och missbrukar allt som grottar ner sig i det. Det går liksom inte att släppa nyhetsknarkandet just nu. Världsläget är fortfarande oroligt, osäkert och svajigt så det känns som om det är bäst att hålla koll på vad som händer.
tittar jag på: ingenting direkt, men jag kikade med ett halvt öga på de två första avsnitten av urgamla serien “Bron” eftersom dottern ville se. Och de är fortfarande grymt bra, så bra att jag funderar på att se om alltihop.
tänker jag på: jobbet – det är väldigt mycket som ska hinnas med innan sommaruppehållet i juli och augusti. “Uppehåll” betyder i det här fallet att jag har paus från undervisningen, men måste se till att skriva klart lärobok 2 innan deadline i oktober. Efter inspirationsresan till Stockholm i påsk, så känns det i och för sig mycket lättare, men det är fortfarande massor kvar att göra.
längtar jag efter: att simma på riktigt, alltså ett par hundra meter, och det helst utan våtdräkt.
äter jag: sparris! Sparrissäsongen har startat i norra Tyskland och jag skulle helst äta sparris varje dag, men av hänsyn till min inte lika sparristokige man, försöker jag begränsa det till en gång i veckan. Ibland lyckas jag…
önskar jag mig: att min nyplanterade häck ska sätta igång att växa och grönska. Den ser inte ut att ha växt alls sedan jag planterade den för ungefär en månad sedan, men å andra sidan har den inte dött heller. Kanske är det till sist trädgårdsarbetet som kommer att lära mig tålamod..?
