Veronika Malmgren: Elise och allting därefter

Elise växer upp på en bondgård i Ostpreussen och att påstå att andra världskriget förändrade hennes livssituation är inte någon överdrift. Jag som bor i Tyskland, har ofta hört talas om deras öden, flyktingarna från Ostpreussen. Jag har läst böcker och tidningsartiklar om dem och sett fler TV-serier än jag kan räkna.

Vad som gjorde att jag ändå lockades av Veronika Malmgrens roman var att hon vävde ihop Tysklands historia med Sverige i dag och att hon lät både Elises dotter Marthe och även hennes dotter Annie komma till tals. 

Det senaste tangerar nämligen något som jag har funderat på många gånger, hur ett samhälle påverkas av att ha varit en totalitär stat. Hur blir man som mamma när man på många sätt tvingats till ett liv som man inte själv skulle ha valt. Kan man som barn förstå det? Och hur påverkas relationen av all denna ballast?  

Och så fascineras jag förstås av att vandra mellan Tyskland och Sverige, något som min mormor, jag själv och min son har erfarenheter av. Våra förutsättningar, önskningar och planer var kunde inte ha varit mer olika: Mormor kom till Sverige på 30-talet som hembiträde, jag själv flyttade till Tyskland 1993 för att bo med min pojkvän och min son tog sitt pick och pack och flyttade till Växjö för att studera för fyra år sedan. 

I Veronika Malmgrens roman får vi träffa Elise som är ung och kär, kär i soldaten Karl som är på permission. När Karl är tillbaka vid fronten, tvingas Elise fly undan den röda armén och under flykten upptäcker hon att hon är gravid. När dottern är född, får Elise veta att Karl är saknad. Denna dotter, Marthe, rymmer drygt 20 år senare hemifrån och främst rymmer hon från sin stränga mor. I ungdomligt oförstånd följer hon med en synnerligen världsfrånvänd tysk man som tror att allemansrätten betyder att man kan bo i tält, odla rovor och skapa sig ett liv utanför samhället var helst man vill i den svenska “urskogen”. Vi får även möta Marthes dotter Annie, både när hon som barn hälsar på släkten i Västtyskland och inte fattar varför det är spänt mellan modern och Omi och när hon är vuxen och gravid för andra gången. 

Jag gillar berättelser som spänner över en längre tid och när författaren dessutom har förtroende för mig som läsare och vågar lämna luckor för min egen fantasi, är det “my cup of tea”. Veronika Malmgrens berättelse tar fart i oktober 1944 och slutar i våra dagar, så visst spänner den över en rejäl tid. Där blir det poäng. 

Den andra punkten på min lista är det svårare att ge full pott för. Jag uppskattar att Veronika Malmgren inte tar ställning och talar om för oss om Elise var en dålig eller en god mor, utan låter oss själva bilda en uppfattning. Jag kan tänka mig att det var svårt att vara hennes dotter och jag kan till viss del förstå att Marthe följer med Georg till Sverige. Jag har heller inga problem med att förstå Annies osäkerhet, inför att göra dottern Billie till storasyster. 

Men det finns en del som jag verkligen skulle ha velat veta, Veronika Malmgren, sådant jag varken kan fantisera ihop eller fundera mig fram till. Jag hade gärna velat veta vad som hände med Karl. “Saknad” är ju inte lika med “död”. Eller om det hade blivit för stort, så hade jag istället velat veta mer om hur Elises process såg ut när hon  bestämde sig för att leva med Hermann. Jag undrar verkligen hur den naiva Marthe bar sig åt för att etablera sig i Sverige efter missödet i ödemarken, men det enda jag får veta är att hon stannar kvar när “pojkvännen” åker hem. Senare får hon två döttrar med någon annan, förmodligen en svensk man, men det mesta är höjt i dunkel. Lyckades hon integrera sig i samhället? Längtade hon hem? Om Annie får vi inte heller veta så mycket mer än att hon fortfarande inte riktigt förstår var spänningarna mellan mamma och Omi kom ifrån när hon var barn men är det det som skrämmer henne nu när hon ska bli mamma igen? Eller har det att göra med vad som hände med Sonja, Annies lillasyster?

Jag kanske efterlyser en helt annan bok än den som Veronika Malmgren skrivit? För om man ska rodda ihop tre generationer och en fjärde på väg på mindre än 300 sidor, så är det svårt att inte lämna luckor. Det är absolut inte dåligt, det är bara lite rumphugget. Jag, som inte räds tegelstenar, hade verkligen unnat oss minst 200 sidor till. 

---

Författare: Veronika Malmgren

Titel:  Elise och allting därefter

Utgivningsår: 2022

Förlag: Bokförlaget Forum

Språk: svenska