Litteraturkultur del 2

Igår kväll kände jag mig som när jag åt söta popcorn första gången. I mitt liv fram tills den sekunden hade popcorn varit salta och på sin höjd lite smörsmakande, men den söta smaken var absolut inte det jag förväntade mig när jag glatt stoppade in en näve popcorn i munnen. När jag lugnat ner mig lite och smakat en gång till smakade det inte så illa som jag först trodde, men även i fortsättningen kom jag att föredra den salta varianten.

Min vän Claudia och jag har gått på “Lesebühne” med Piero Masztalerz, Anselm Neft, Katrin Seddig och Ella Carina Werner i flera år. En gång i månaden har dessa fyra författare klivit upp på en klubbscen i Hamburg, läst två texter var och haft en gäst som också läst eller i några sällsynta fall sjungit. Ett stabilt program vi gillat!

När Anselm Neft och Katrin Seddig hoppade av i våras, startade Piero Masztalerz och Ella Carina Werner en ny “Lesebühne” med Johannes Floehr och Tobias Vogel på en ny scen i Hamburg. “Toppen”, tyckte Claudia (som även är min granne) och jag, “det är geografiskt närmare och vi kan cykla dit!” En gäst hade de också utlovat.

Lokalen, Centralkomitee, ligger på Steindamm i centrala Hamburg och är en över 100 år gammal lokal som förr var en biograf. Vi gillade inredningen, vi satt bra och scenen var både högre och större. “Bra!” tyckte vi. “Men dyrt.” 20 Euro om man inte förbokat mot att förr ha betalat 8.

I mars var jag i Sverige, så premiären missade jag. Nu var det den andra gången de fyra uppträdde tillsammans under namnet “Dem Pöbel zur Freude”. Så vitt jag kunde se, var det kanske inte fullsatt, men det var gott om folk. Vad kvällens gäst hette har jag inte lyckats googla fram, för även om karln presenterades med namn, uppfattade jag aldrig hans namn. Om det berodde på min nedsatta hörsel, på ljudanläggningen eller på något annat, det låter jag vara osagt.

Men här blev popcornen söta, för inte blev det någon “Lesebühne” så som jag förväntat mig. Det blev mer en sorts kabaré, som är det tyska svaret på standupcomedy. Jag gillar när författare läser sina nyskrivna texter inför publik. Det är helt okej att dra några skämt mellan varven, men jag är totalt ointresserad av en fullskalig comedyföreställning, med quiz och ljudeffekter. Och när de förväntar sig att publiken ska medverka med mer än att applådera, vill jag bara gå hem.

Kvällen pluspunkter

• Ella Carina Werners texter
• Piero Masztalerz kan verkligen sjunga
• Det vita vinet serverades generöst i dricksglas
• Det var roligt att cykla dit på min nya elcykel
• snygg lokal
• Claudia!

Kvällens minuspunkter

• dyrt
• rörigt
• högljutt
• dåligt ljud
• inget koncept (eller jag fattade inte konceptet?)

“Dem Pöbel zur Freude” uppträder var tredje torsdag i månaden, på samma scen. Om jag tänker gå dit igen? Jo, en gång till får man väl ge dem. Det är ju kul att cykla in till stan med Claudia åtminstone!