Jarka Kubsova: Bergland
Tjeckien är EU-land nummer 15 i min EU-läsning. Jag har nu betat av drygt hälften och med tanke på att året 2023 nu är ungefär inne i halvtid, så är det en balans jag är nöjd med.
För ett par veckor sedan var jag inne i en bokhandel här i Hamburg och letade efter böcker från länder jag inte läst. Och hittade den här, vars författare åtminstone är född i Tjeckien. Att Jarka Kubsova bott i Tyskland sedan hon var tio år och skriver om ett område som ligger i gränslandet Österrike/Italien, bestämde jag mig som vanligt för att inte ta någon som helst hänsyn till. Jag kör helhjärtat på mottot: min utmaning, mina regler.
Jag måste säga att jag är extremt nöjd med de här reglerna, för annars hade jag missat Jarka Kubsovas fantastiska generationsroman om bönder i bergsbygden Sydtyrolen och det hade definitivt varit en förlust. Vi får möta Rosa, som efter att de äldre bröderna försvunnit i andra världskrigets virrvarr tar över bondgården och lyckas med det som inte borde vara möjligt. Hon både håller liv i gården och lyckas försörja sig själv och uppfostra sin lille son Sepp. Nåja, om vi ska vara ärliga, så lyckas hon bättre med grödorna…
Nästa generation är alltså sonen Sepp som på 70-talet är mer intresserad av effektivisering och rationalisering. Som hetlevrade unga män gjort i alla tider, tycker han att modern är mer än lovligt mossig och kör över henne i alla frågor som han bara kan.
Den tredje generationen på bergsbondgården är Hannes och Franziska med sina fyra barn. Vi har nu hunnit fram till vår egen tid och Hannes börjar tappa modet och Franziska sliter hund med att hyra ut lägenheter till turister samtidigt som hon försöker hinna med barnen och sitt eget hushåll. Sepp är inte till mycket hjälp utan tycks vara mest intresserad av att sabotera Franziskas “semesterparadis”.
Berättelsen böljar fram och växlar perspektiv mellan Rosa, Sepp och Franziska. Sakta men säkert får vi veta mer om deras bakgrund och varför de tog de beslut de tog och hur de blev som de blev. Jarka Kubsova har medkänsla med alla tre och sällan har jag läst en så bra beskrivning av förlossningsdepression som den här. Och jag är glad för att Janka Kubsova inte faller för frestelsen att för snabbt hämta ut mamman ur denna plågsamma situation, utan låter henne hänga kvar där länge nog för att hon verkligen ska inse att det måste till en förändring.
Jag har aldrig varit i Sydtyrolen och aldrig funderat på hur livsförhållandena kan vara för bönderna där, varken på 40-talet, 70-talet eller idag. Tack Jarka Kubsova, för att du vidgade min horisont och för att du skriver på ett sätt som är så levande att det känns som om jag verkligen befann mig i snön eller i solens första värmande strålar. Personskildringarna är trovärdiga och jag gillade upplägget av romanen, att vi fick följa med under tiden som de upptäckte varandra. Och att till sist Sepp hittade ut ur sin stuga och blev vän med Franziska och tog över rollen som farfar, värmde hjärtat.
Jag är imponerad av att en bok om stupade söner, självmord och förlossningsdepression ändå kan förmedla ett sådant hopp och ljus. Och reslust! Det vore verkligen roligt att ta sig till dessa gränstrakter och vandra i bergen – men aldrig att jag skulle våga komma tidigare än utsatt tid och be att få komma in lite tidigare i min semesterbostad! Det var nämligen det som fick Franziska att tappa det helt… Men läs själva, för allt i världen, ni kommer inte att ångra er!
Författare: Jarka Kubsova
Titel: Bergland
Utgivningsår: 2021
Förlag: Goldmann
Språk: tyska
Betyg: 4+/5