2 x Islands-deckare

Ragnar Jonasson har hittills aldrig gjort mig besviken så när jag blev sängliggande med förkylning, tyckte jag på något sätt ändå att jag dragit en vinstlott. Istället för att jobba järnet som planerat med att få in alla kurser från september till december på jobbets hemsida, gick jag och lade mig med Ragnar Jonasson. Eller ja, ni fattar, med hans böcker! 

Men jag vet inte om det var febern eller om det var Jonasson själv som gjorde att det inte blixtrade, glittrade och sprakade lika mycket som det brukar göra. 

I Byn tar den ensamma och vilsna läraren Una ett jobb i en isländsk avkrok. Byn har tio invånare, två av dem är barn och dem ska Una undervisa und ett skolår. Jonasson sparar inte på krutet: det spökar, folk dyker upp från ingenstans, det snokas och hemlighålls och ett oskyldigt barn dör. Men jag tycker mest att det skjuts med lösa skott. Personerna känns inte lika helgjutna som jag är van vid utan mer som karikatyrer. Inget känns verkligen överraskande men å andra sidan det är ett solitt deckarbygge som dessvärre varken överraskar eller utlöser jubel.

Aska är snäppet bättre även om de flesta som förekommer är vresiga och otrevliga eller deprimerade och olyckligt kära. Ibland även en kombination av båda. Polisen Ari sörjer att han schabblat bort flickvännen Kristin, kollegan Tomas längtar efter frun som flyttat till Reykjavik för att studera och den tredje mannen på poliskontoret håller på att gå under av dåligt samvete för vad han gjorde som ungdom. Journalistpsykologen Isrun försöker hävda sig på den manligt dominerade redaktionen på en TV-kanal samtidigt som hon egentligen har nog med sitt privatliv. Alla, utom möjligen Hlynur som bara lider, försöker ta reda på varför byggnadsingenjören/välgörenhetsarbeten/mafioson Elias måste dö. 

Här tycker jag mig känna igen det som jag gillar så mycket hos Jonasson: trovärdiga personporträtt och en deckargåta som överraskar. Men jag tycker att det blev lite för mycket lidande på alla plan. Jag hade gärna sluppit Hlynur och kanske hade det räckt med en odräglig kollega till Isrun för att åskådliggöra hennes situation. 

I båda hittar jag uttryck som jag upplever som “konstiga” och jag misstänker att de är översättningsgrodor. “Där skulle jag vila ut mig” och “jag fick inte en blund i natt” är väl inte direkt fel, men det flyter liksom inte. 

Förlåt att jag är så gnällig, men jag har tidigare blivit så extremt bortskämd av Jonasson, så det var ju lite med den förväntningen som jag började läsa. Men, det kan ju ha legat hos mig. Jag hade huvudvärk, ont i halsen och mellan varven även feber när jag läste, det kanske inte är rätt tillstånd för att göra rättvisa bedömningar av någonting som helst. Låt oss enas om att Jonasson har hög fallhöjd. Hans “sämsta” är fortfarande väldigt långt ifrån att vara dålig. 

Och jag tyckte att det var kul att läsa om orter där jag faktiskt har varit! 

---

Författare: Ragnar Jonasson

Översättare: Arvid Nordh 

Titel: Byn / Aska

Utgivningsår: 2019 / 2011

Förlag: Modernista

Språk: svenska

Betyg: 3 & +3 /5