Utflykt till Doggerland
Jo, jag gillar deckare men jag har väldigt svårt för fantasieggande nya landskap som bara finns i författarens huvud, som till exempel Rebecca Yarros Fourth Wing. Så jag var tveksam när det gällde den här deckarserien i det påhittade landet Doggerland. Doggerland ligger mellan Storbritannien och Danmark, norr om Nederländerna och påminner en hel del om Island, tycker jag. Nu när jag har läst den första delen, kan jag säga att det är okej med hittepålandet, det stör inte alltför mycket.
Varför läste jag då, om jag nu var så skeptisk? Min syster har tipsat om serien många gånger, förmodligen sedan 2018 då den här kom ut, men jag kände aldrig att det var något för mig. Men min syster är inte den som ger sig i första taget, så när jag fyllde år fick jag den första delen och ett väl tilltaget presentkort på Akademibokhandeln. I princip öronmärkt för de nästa delarna i serien.
Och min syster känner mig, så hon visste att om jag väl hade boken i min hand, så skulle jag läsa: antingen förr eller senare. Det blev förr. En deckare passade bra när jag skulle resa nattåg hem till Hamburg. Resan gick via Limmared, Alvesta och sedan en väldigt lång natt i liggvagn till Harburg och därifrån med S-bahn till centralstationen i Hamburg. Där blev jag upphämtad av min man, så då läste jag inte.
440 sidor är väldigt många sidor för en deckare, tycker jag, och det är tur att jag inte kör med “är jag inte fångad efter 50 sidor blir det DNF” för då hade sagan om Karen Eiken Hornby och Carina Margaretha Middendorf varit all redan där. Det var en herrans massa människor och mycket miljö som skulle presenteras och sättas innan själva deckarhistorien tog fart. Men när det verkligen gjorde det, kanske någon gång mellan Malmö och Köpenhamn, då blev det bra. Riktigt bra, faktiskt!
Kriminalinspektör Karen Eiken Hornby bär på en mörk historia och har till följd av det extremt dåligt omdöme, både när det gäller alkohol och män. Det är ingen bra idé att supa skallen av sig och sedan hamna i säng med sin chef, inte ens på Doggerland. Men när samme chef är inblandad i en mordhistoria så blir det både lättare och svårare för Karen på jobbet. Lättare eftersom hon slipper konfronteras med karln dagligen men svårare eftersom det är en grymt grabbig jargong på jobbet och inte alla kollegor tycker att en kvinna är rätt som chef. Det förekommer historiska bakåtblickar till 70-talet, trassliga förhållanden mellan ex-makar och mellan föräldrar och barn, olyckliga, ensamma kvinnor och folk som lever över sina ekonomiska förhållanden. Det är en bra mix och det blir faktiskt rejält spännande på slutet!
Jag längtar inte efter att flytta till Doggerland men jag kommer nog att fortsätta bekantskapen med Karen Eiken Hornby. Hon har potential och Doggerland kan jag leva med.
Författare: Maria Adolfsson
Titel: Felsteg (Nr 1 i serien Doggerland)
Omslag: Miroslav Sokcic
Utgivningsår:2018
Förlag: Wahlström & Widstrand
Språk: svenska
Betyg: 4/5