Per Anders Fogelström: Mina drömmars stad

Barn av sin stad – Minns du den stad – I en förvandlad stad – Stad i världen

Det här är ingen recension, det är en betraktelse av ett fenomen. Om fenomenet är Per Anders Fogelström, den så kallad “Stadssviten” eller bara mig själv, vet jag inte riktigt, men vi tar det från början.  

När (läs)påbudet under förra hösten kom från bokklubben, att nu ska vi läsa “Mina drömmars stad”, suckade jag mentalt och tänkte “ja, ja, det är väl dags för det då” men jag kan inte påstå att jag kände mig det minsta entusiastisk. En klassiker och något man borde ha läst, kanske det, och Fogelström lär ju vara en fantastisk Stockholms-skildrare, jo det hade jag hört. Men vad har Stockholm med mig att göra? Jag har ingen särskild relation till Stockholm, åtminstone inte mer än till Ulricehamn eller Mora. Jag har varit där och det är fint, men det är inget jag brukar gå och tänka på precis.

Nåja, förväntningarna var lågt ställda när jag laddade ner del ett i Stadsserien från biblioteket och började läsa. Det vore en underdrift att säga att den tog mig med storm och på bara två veckor hade jag laddat ner hela serien OCH läst dem. Varje lån gjorde jag med darrande pekfinger, för att jag var orolig att jag skulle ha uppnått min utlåningskvot och behöva vänta en vecka på att få låna igen.

Först var jag mest förbluffad över att jag blev så tagen eftersom det inte alls kändes som det jag brukar gilla att läsa. En historisk roman om arbetarnas villkor i Stockholm i mitten av 1800-talet, knappast några dialoger och väldigt mycket miljö. Jag tycker fortfarande att den beskrivningen låter mer än lovligt tråkig, men upplägget gjorde att det fanns gott om utrymme för egna tankar och inget kändes färdigtuggat och klart. Tankarna på arv och miljö, på landsbefolkning och stadsbor, på arbetsförhållanden och sociala reformer, kunde rulla runt i egna banor i huvudet samtidigt som jag läste så att ögonen i det närmaste blödde.

När Henning som föräldralös 15-åring vandrade in innanför Stockholms tullar, tänkte jag på min egen son och att hans största utflykt i den åldern var att ta bussen till Wandsbek Markt. När jag tänker på hur ofta jag stönat över all tvätt, som jag har att ta hand om i en fullt utrustad tvättstuga, skäms jag, när Lotten ligger på bryggor och tvättar knogarna vita i iskallt sjövatten. Det är ju trots allt inte så länge sedan rent tidsmässigt och det berör mig att läsa om deras kärlek, deras strävan, deras misslyckanden men även stadens förändring och utveckling får mig intresserad. Det bor en liten stadsplanerare i mig, så det känns relevant och spännande att läsa om stadens förändring, om förorternas uppkomst och om pendlingens förbannelse.

I slutet av fjärde boken hände något, antingen med mig eller med Fogelström. Förmodligen blev han för förtjust i sina figurer och stod inte ut med att något hemskt hände dem eller så blev jag helt enkelt trött på dem. De fick det så bra allihop, alla kom överens, tyckte om och respekterade varandra  och de som ändå dukade under fick en dödsruna om att det inte vara deras fel utan “systemets”. Det blev lite för mycket 1968-års-feeling över det hela och det blev politiskt på ett sätt som jag inte längre bara kunde tycka om. När han dessutom skriver om bröst som mjuka bollar, kände jag tydligt att av pornografen Fogelström vill jag inte ha mer.

Mitt tips: vänta inte, läs idag. Du lär dig visserligen en hel del om Sveriges förvandling från bondestat till industristat men framförallt får du tillfälle att fundera över ditt eget liv, på dina värderingar och kanske sänder du en tanke till dem i släkten som upplevde detta skifte och banade väg för “folkhemmet”.  

---

Författare: Per Anders Fogelström

Titel: Mina drömmars stad

(Barn av sin stad – Minns du den stad – I en förvandlad stad – Stad i världen)

Utgivningsår: 1960 (1962 – 1964-1966-1968)

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Språk: svenska

Betyg: 4 / 5