LENA GÄSTBLOGGAR – Diana Evans: Ordinary People
For original version in English – scroll down
“Ordinary People” handlar sammanfattningsvis om två par som står i ett vägskäl i sina respektive relationer. Den handlar också om många andra problem som de tre protagenisterna Melissa, Michael och Damian enskilt ställs inför. Boken sätter fingret på och dissekerar karaktärerna, och hur det formar deras identitet. Det tog mig en hel vecka att läsa de första 30 sidorna, men när jag väl plockade upp boken igen och gav den mer tid för att komma in i berättelsen, då läste jag ut den på två dagar.
Handlingen växlar perspektiv mellan när Melissa och Michael först träffades, och deras olika faser av familjebildning. För Damian hoppar handlingen mellan hans barndom och tonår, minnen av hans nyligen bortgångne far, samt hans fru Stephanie och deras barn. Diana Evans är en mästare på att växla mellan vardagliga beskrivningar av karaktärerna, känslor och tankar, samt mer svårfångade, ibland övernaturliga, händelser.
Evan målar upp en intensiv bild av varje protagonist, och lyckas verkligen med att fånga komplexiteten i deras personligheter. Detta betyder därmed inte att protagonisterna är omtyckta i sig. Jag var extremt frustrerad med deras oförmåga att a) kommunicera i sina relationer, och b) distansera sig själva från sina känslor och impulser för att därmed få perspektiv och insikt.
‘Don’t you think you’ve had enough? You’re drunk.’
‘Yeah, and I have every reason to be, coming home to this shit.’
‘Coming home to this shit? Try being at home, with this shit. Do you have any idea what I’ve been dealing with here today? Oh yes, you don’t, because you didn’t answer your phone.’
Detta lämnar mig med en dömande känsla, men jag tycker att det är uppfriskande att läsa en bok vars protagonister är svåra att relatera till. Efter att jag hade läst boken försökte jag ibland se på mitt vardagliga liv och mina handlingar från ett utomstående perspektiv och undra om andra skulle ha lika lite förståelse för hur jag lever mitt liv, som jag inför protagonistens livsval. Det är en bra övning för att bli mer empatisk och öppensinnad!
Det var flera saker som jag gillade i “Ordinary People”:
Musikreferenserna
Jag lyssnade på John Legends album Ordinary People på repeat medan jag läste. Det finns faktiskt en spellista på Spotify till boken! (klicka här för att komma till musiken) Fler böcker borde innehålla soundtrack!
Språket
“Because he [Michael] got on near the first stop he usually got his favourite seat, the top deck, second from the front on the left-hand side, and all the way he stared out at the knuckled city trees the pigeons grouped greyly on the grasses, the early smokers at bus stops, the winter palms outside Dulwich Library, the building projects paused in recession, babies pointing from prams with concern in their faces, the suya hut in the shadows of fuchsia, the Walworth Road nail salons, the through-like tenement balconies, the evacuated Aylesbury Estate, the community police officers performing slopey walks, the church steeples amidst the rooftop satellite dishes, the shady high-street hotels, the men on their phones, the women in their clothes, the boys with their boxers showing and their new uncuddly brand of urban pet dog, the rail tracks, the hedgerows, and the peeping greens and streams.”
Innovationen
Att säga att denna bok är innovation säger förmodligen en hel del i sig och bekräftar min ignorans gällande litteratur som skildrar svarta familjers liv. Men jag fann det oerhört uppfriskande att hitta en bok utan en helvit rollbesättning i skyltfönstrena på flera bokhandlar (det faktum att vita protagonister ofta helt enkelt antas som standard visar på behovet av en mer mångsidig representation inom litteratur). Med London som bakgrund i kombination med olika konsultfirmor, modejournalister, charterresor till Spanien och drogrelaterat våld och skjutningar i förorterna adderas fler lager till den redan nyanserade intrigen.
Författare: Diana Evans
Titel: Ordinary People
Utgivningsår: 2018
Förlag: Vintage Publishing
Språk: Engelska
Betyg: 3/5
Namn: Lena Caspers
Från: Wiesbaum, Tyskland
Bor i: Göteborg
Vem är du?
27-årig tysksvensk Göteborgsbo. Jobbar vid universitet, gillar att läsa, sy, baka och vara ute i skogen och vid havet.
Varför gillar du att läsa?
För att det ger mig möjlighet att vara en miljon olika personer utan att sluta vara jag.
Vilken är din favoritbok?
Juli Zeh – Unterleuten
Hur föredrar du att läsa?
Sittandes i soffor, solstolar och på tåg. Alternativt (och oftast) liggandes i sängen på kvällen. Köpte nyligen en ny säng med mjuk sänggavel som förhöjer läsupplevelsen något oerhört!
Vad skulle du rekommendera gällande läsning och böcker?
Att gå utanför sin comfort zone när det gäller både genre, författare, språk och år. Brukar du läsa feelgood-chicklit? Prova att läsa en deckare och se om du gillar det. Brukar du läsa biografier? Våga att läsa en novellsamling. Brukar du läsa klassiker? Köp en nyutgiven samtidsskildring. Brukar du läsa böcker som utspelar sig i Sverige/USA/Storbritannien? Testa att läsa böcker som utspelar sig i Nigeria/Venezuela/Taiwan.
Original version in English
“Ordinary People” is, in short, about two couples at a breaking point in their respective relationships. It is also about a lot of other problems that the three protagonists Melissa, Michael and Damian face individually. The book pinpoints and dissects the bricks that each one of the three is made up of, and which form their identities. It took me an entire week to read the first 30 pages, but once I picked up the book again and made time to properly get immersed, I finished it within two days.
The storyline switches between when Melissa and Michael first met, and their different phases of founding a family and raising their children. As for Damian, the story jumps between his childhood and adolescence, the recent death of his father, and his life with wife Stephanie and their children. Diana Evans is a master at switching between casual descriptions of the characters’ everyday life, thoughts and feelings, and more elusive, sometimes supernatural, events and reckonings.
Evans paints an intense picture of each of the protagonists, and really manages to capture the complexity of their personalities. This does, however, not mean that the protagonists are likeable as such. I was extremely frustrated with their apparent inability to a) communicate within their relationships, and b) distance themselves from their feelings and impulses in order to gain perspective and understanding.
‘Don’t you think you’ve had enough? You’re drunk.’
‘Yeah, and I have every reason to be, coming home to this shit.’
‘Coming home to this shit? Try being at home, with this shit. Do you have any idea what I’ve been
dealing with here today? Oh yes, you don’t, because you didn’t answer your phone.’
While this leaves me feeling judgmental, I do think it’s refreshing to read a book whose protagonists you have a hard time connecting and/or sympathizing with. After reading it, I sometimes tried to look at my everyday life and actions from an outsider’s perspective and wondered if people would have as little understanding for how I live my life as I did for the protagonists’ actions and life choices. A good exercise for empathy and open-mindedness!
There are several things I enjoyed a lot about Ordinary People:
The music references
I listened to John Legend’s album Ordinary People on repeat while reading. There is an actual spotify soundtrack to the book (click here to get to the link). More books should include a soundtrack!
The language
“Because he [Michael] got on near the first stop he usually got his favourite seat, the top deck, second from the front on the left-hand side, and all the way he stared out at the knuckled city trees the pigeons grouped greyly on the grasses, the early smokers at bus stops, the winter palms outside Dulwich Library, the building projects paused in recession, babies pointing from prams with concern in their faces, the suya hut in the shadows of fuchsia, the Walworth Road nail salons, the through-like tenement balconies, the evacuated Aylesbury Estate, the community police officers performing slopey walks, the church steeples amidst the rooftop satellite dishes, the shady high-street hotels, the men on their phones, the women in their clothes, the boys with their boxers showing and their new uncuddly brand of urban pet dog, the rail tracks, the hedgerows, and the peeping greens and streams.”
The innovation
To say that this book was innovative probably only showcases my ignorance towards an entire literature that depicts the everyday life of black families. But I did find it extremely refreshing to find a book without an all-white cast fronted in several bookshops (the fact that the whiteness of protagonists often goes without saying shows how much we need a more diverse representation in literature). The backdrop of London between consultancy firms, fashion journals, charter holidays in Spain and drug violence and shootings in the suburbs added many more layers to the already very nuanced plot.
Author: Diana Evans
Title: Ordinary People
Published: 2018
Publisher: Vintage Publishing
Language: English
Grade: 3/5