Johanna Frid : Nora eller Brinn Oslo brinn
Nu brukar vi ju väldigt sällan dubbelrecensera, och den här har Emma redan skrivit om här, men jag kan liksom inte riktigt hålla mig till reglerna den här gången. När jag läste Emmas recension, tyckte jag att den lät intressant och slösökte efter den som e-bok från svenska biblioteket. Men jag bröt inte samman när den inte fanns, utan glömde bort det. Åtminstone tills jag fick se konferensprogrammet till den svensklärarkonferensen jag ska på i slutet av augusti. Där dök nämligen namnet Johanna Frid upp på föreläsarlistan och jag tänkte, att det är väl ändå hyfsat god ton att ha läst något av personen i fråga.
Jamen, hallå?! Varför har ingen talat om att det här är ett litet bombnedslag på 188 sidor? Ett veritabelt språkfyrverkeri där svenska lekande lätt blandas med både danska och norska, utan att det känns vare sig tillgjort eller konstigt. En djupt tragisk historia om sjuklig svartsjuka, faktiskt besatthet, och därtill en smärtsam endometrios som är så rolig mellan varven att jag skrattade rakt ut. Hur är det möjligt? Ja, jag har inget annat svar på det än att den där Johanna Frid måtte vara ett geni.
Handlingen i korthet: Svenska Johanna och danske Emil är kära och allt är frid och fröjd, tills Emils före detta flickvän, norska Nora, dyker upp med ett facebook-meddelande. Johanna råkar få syn på detta och den ohejdbara svartsjuke-filmen i hennes huvud startar.
Dagen efter denna ödesdigra upptäckt, sitter de på tåget på väg till en sommarvistelse i Emils föräldrars hus i Danmark. En traditionell, årlig sommarvistelse, som Emil två gånger hade gjort med Nora.
“Nu var det min tur att uppleva Odense i sommarskrud och lägga ytterligare en färg till Emils skandinaviska flaggspel. Jag undrade om han skulle komplettera med en finsk vimpel, men avstod från att fråga.”
Det här är bara början. Johanna kan inte hejda sig, inte ens när hon har fruktansvärt ont av endometrios och ligger på en sjukhusbrits i väntan på en läkare. Hennes enda stöd och sällskap i stunden är Emil som troget sitter bredvid henne och äter helt oskyldigt på en falfelrulle.
“Jag låg där jag låg, hoptryckt som en ostbåge, med pekfingret som svepte över mobilen. Jag fick upp en bild i mitt Instagram-flöde och ropade: “TITTA!” Bilden föreställde Nora med en väninna, huttrande på klippan till en norsk fjord, endast iförd baddräkt. “Hennes röv var ju inte mycket att hurra för. Jag hade förväntat mig mer.” Emil började vibrera, surra lågt som en vattenkokare. “Jag trodde den skulle vara rundare. Som en persika.” Falafeln stannade upp halvvägs, på väg mot munnen. “Jeg har advaret dig mod at nævne hende.” Jag hade ingenting att säga om det. “Jeg har sagt til dig jeg går hvis du snakker om hende.” Det var sant. Jag misstänkte att strategin var utformad i enlighet med att han “skulle göra saker som kändes bra” för honom, och att det var ett förhållningssätt han utarbetat med en kvinna. Bara kvinnor kan komma på sådana saker.”
Något jag INTE funderade över under läsningen, var varför Emil fortsätter att vara tillsammans med Johanna. Hon är ju ingen muntergök direkt. Under läsningen tänkte jag att Emil var en sådan person som bestämmer sig och sedan finns det inga andra alternativ. Och han hade ju bestämt sig för Johanna. Han var visserligen inte beredd till vilka eftergifter som helst, se andra citatet ovan, men han hade bildligt sett “tagit fan i båten” och hade för avsikt att ro båten i land, vad som än hände på vägen. Hans kärlek och ansvar för Johanna, som är fysiskt sjuk och dessutom inte verkar inte ha någon ursprungsfamilj att ty sig till, upphör inte bara för att hon inte kan hejda sin svartsjuka. Och det skulle ju kunna vara så att de har det fint, när inte svartsjukan river och sliter i Johanna. Hon kanske är en fantastiskt klok och rolig person, men eftersom boken är skriven i jag-form, kanske Johanna på sant Jante-manér inte vill skryta om sina goda egenskaper? Hur det nu förhåller sig med den saken: det är inte det som är fokus i romanen.
Men, om Emil hade varit min son, då hade jag nog inte främst varit stolt över att han var en principfast och trogen ung man, utan funderat på om det var bra för honom att stanna i ett sådant förhållande.
Lämna tankarna på om Emil bara är en envis jävel eller var Johanna gömmer sina goda sidor därhän och ge dig istället i kast med berättelsen. Häng med i besattheten, njut av den svarta humorn och ställ dig i hyllningskören: den här boken är fantastisk.
Författare: Johanna Frid
Titel: Nora eller brinn Oslo brinn
Utgivningsår: 2018
Förlag: Ellerströms
Språk: Svenska
Betyg: 4/5