Lisa Bjärbo: Inuti huvudet är jag kul

Nu ska jag förklara varför ”Inuti huvudet är jag kul” av Lisa Bjärbo är den bästa unga vuxna-boken jag läst sen Johannas Thydell ”I taket lyser stjärnorna” 2010. 

Lisa Bjärbo har en lång lista med utgivna böcker: det är allt från tonårsromaner, barnböcker till kokböcker. Jag har läst hennes romaner innan, men det är något annorlunda med ”Inuti huvudet är jag kul”. Det är utan tvekan hennes bästa bok hittills och jag tycker att du borde läsa den. 

Det handlar om Liv. Hon har flyttat med sin pappa från Stockholm till ett hus i de småländska skogarna där de bor ”längst med en fucking grusväg”. Liv är otroligt introvert och har huvudet fullt med tankar, men förbli oftast tyst. Överväldigad av intryck från omvärlden försöker hon vara Sherlock Holmes, som detaljerat processar sin omgivning. Enbart att ta bussen till skolan verkar vara en utmaning för Liv, att ta in alla människor och försöka kategorisera dem. Efter att bland annat ha observerat att en kille läser “Brott och straff” varje morgon döper Liv honom till Dostojevskij, en annan blir Candycrush-tjejen och en tredje Portföljmannen.

“Min blick sveper över tio okända människor, förbi Hedvig och Nour i min klass innan den fastnar på en välbekant nacke till vänster om mig. Jag känner hur jag typ rycker till helt ofrivilligt. Dostojev… vad fan? Jag kryper instinktivt ihop på min plats. Går han i min franskagrupp? Hur kan jag inte ha märkt det? Jag vet inte varför men det känns så fel att han är här, men det gör det. Hela mitt inre skriker att han ska vara på bussen. Han ska bara vara på bussen!”

Liv är ofta väldigt trött. Hon vill ha saker på sitt sätt, blir lätt generad och får andnöd. Hemma med sin pappa känner hon sig trygg eller när hon kollar på tv-serier, där kan hon lära sig allting om social interaktion och karaktärsutveckling. I verkliga livet är det svårare, men i teorin hade hon varit världens bästa vän tack vare all information dessa tv-serier gett henne. Jag personligen älskar populärkultur-referenserna till Girls eller Friday night lights. 

Pappa Fredrik är upp över öron förälskad i det så kallade Olga-huset, som de flyttat in i. Länge har han längtat efter att få chansen att bo där och återvända till sin barndomsstad. Liv har inte hjärta att säga nej, tycker att hon redan hållit tillbaka honom som det är. Trots att hon är nära på att gå under av de förändringarna som flytten innebär, fortsätter hon kämpa för sin pappas skull. Enligt Liv själv finns det tusen miljoner saker som skiljer henne och pappan åt. Han säger att folk har flyttat innan och klarat sig, det är en kul möjlighet att lära känna nya människor och han vill bjuda in till yoga i deras hus. Vet folk ens vad yoga är här? frågar Liv honom.

“Jag börjar bli nervös på riktigt. Han menar allvar? Han tänker trava ner till Ica i Ingelstad i regnbågsfärgade Södermalmstajts och sin My Litte Ponny-tröja och sätta upp lappar om sin nya yogastudio i butiken och tro att Ingelstad med omnejd ska möta det med någonting annat än ett hånflin? Åh, pappa.”

Kamikazeuppdrag, tänker Liv och suckar åt sin pappa, medan han inte alls har samma skeptiska inställning till världen. Det är fint att läsa om deras relation, trots att det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör att Bjärbo lyckas fånga tilliten dem emellan på papper. I “Inuti huvudet är jag kul” relaterade jag faktiskt främst med pappa Fredrik, han är som en glad hund som kan prata med alla om vad som helst. Han är definitionen av en extrovert person och säger saker som “Thank Gosling it’s Friday” när de ska kolla på La la Land. När pappan åker buss med Liv lyckas han få reda på mer om Candycrush-tjejen, som heter Alia, på en halvtimme än vad Liv tror hon hade lyckats med på ett år. Liv överväger hur många gånger hon kan ta med sig sin pappa på bussen för att hjälpa till att socialisera utan att det verkar suspekt. När Alia sedan skickar ett meddelande för första gången blir Liv paralyserad av chock.

“Jag glor på meddelandet i säkert tre minuter innan jag kommer mig för att röra en fena. Vem stalkade upp mitt nummer? Vem? Och hur gick det till när min telefon bara… tog emot meddelandet, utan att självdö av chocken? Lilla vännen. Den är så fylld av mess från ett och samma nummer att den nästan måste ha glömt att den faktiskt också kan funka som en kommunikationskanal mellan mig och andra människor, som inte är min pappa.”

Jag tycker detta stycke är ganska talande för Liv och hur hon funkar. Det är flera lager av blyghet, rädsla och osäkerhet, som delvis i bottnar personlighetsdrag men även i ångest och psykisk ohälsa. Detta är ingen dramatisk bok. Jag gillade starkt det lugna, stabila tempot i boken där Bjärbo noggrant lägger ut handlingen som om det vore ett pussel. Det är ingen idé att stressa och jag njöt av att det kändes realistiskt. Under dessa veckor som boken utspelar sig så är fokus på hur Liv parerar med sitt nya liv och hennes inre liv. Men känslan av att detta bara är början, är närvarande. Läs: jag hoppas att det även betyder att det kan komma en uppföljare.

En annan del av boken som tilltalar mig är hur kärleksobjektet i boken är en människa. Ja, jag menar alltså en riktig person som inte är en tröttsam kliché. Liv är inte en blyg, söt tjej som alla hemligt är kära i, och Dostojevskij/Gunnar är inte en snygg, populär muskulös kille som tycker hon är annorlunda från andra tjejer. Han är en fräknig kille med tandglugg som älskar tuschpennor. Och när Liv blir kär i honom beskrivs det som att alltid vilja se honom le, så gluggen tittar fram och att det känns som en soluppgång i magen. Det är så otroligt mysigt och tillåtande, och som läsare är det härligt att ta del av deras historia.

Trots att det inte är mycket som händer i boken, och att de få karaktärerna talar ganska tydligt för sig själva, finns det mer jag hade velat skriva om. Om Livs mamma, panikångesten eller vilken otroligt bra kompis Alia är. Men jag vill inte ta ifrån er en bra läsupplevelse, och jag har säkert redan sagt för mycket. Ni fattar helt enkelt när ni läser den själva. 

Slutligen kan jag även pinsamt avslöja att jag faktiskt likt en groupie på riktigt slidade in i Bjärbos DM (alltså skickade ett privat meddelande på Instagram) natten jag läst ut boken, för att skriva hur otroligt berörd jag var. Så ja, det kan man tydligen också göra. För övrigt har hon ett riktigt härligt Instagram-konto, det kan ni också passa på att följa!

---

Författare: Lisa Bjärbo

Titel:  Inuti huvudet är jag kul

Utgivningsår: 2018

Förlag: Rabén & Sjögren

Språk: Svenska

Betyg: 4/5