Sally Rooney: Normal people

Ja, jag vet. Emma har redan recenserat den här. Och Nina gav mig den i somras. Båda gillade den mycket. Det vore säkert lättare att räkna de få stackare som inte gillade den här boken. Och ja, jag gillade Rooneys debutroman “Samtal med vänner”, så jag vet inte varför jag var så hiskeligt nödbedd och tog sådan tid på mig innan jag verkligen satte igång. För den här var också bra. Mycket bra! 

Eller jo, förresten, jag vet varför jag var så obstinat och seg i starten: boken Nina lånade ut till mig var på engelska. Att läsa på engelska, det är lite jobbigt, tycker jag. Mitt engelska självförtroende är inte i topp och jag är rädd att missa viktiga nyanser, eller ännu värre, missa hela storyn! 

Men strax innan jul tog jag tag i saken och med lexikonet “leo.org” på mobilen bredvid mig satte jag igång och tänkte: “Nu jobbar jag mig igenom detta. Kosta vad det kosta vill!” Och vet ni vad? Det jag brukar säga till mina tyska elever i svenska, visade sig var helt sant! “Du behöver inte förstå varje ord, det går bra ändå. Se till att ha roligt, det är det viktigaste!” Och så här i efterhand, efter att jag smakat min egen medicin, kan jag bara säga: JAG HAR RÄTT! 

Jag är helt säker på att jag inte hade känt mig lika smart och haft lika kul om jag valt att läsa något annat, typ “Sagan om ringen”, “50 shades of grey” eller något annat som jag inte ens kan uppbringa ett artigt intresse för. Viktig del av att läsa på ett språk som du inte är jättebekväm med: VÄLJ RÄTT!

Och “Normal people” är så rätt som det kan bli för mig. Det handlar om relationer som inte alltid är spikraka eller ens självklara. Det handlar om lojalitet, vänskap och om att inte släppa taget. Och det finns ett uns av kritik mot de intellektuella, de som studerar och mot de kulturella, de som tar del av kultur. Två gånger en kick åt mitt håll alltså. Och det tar jag så gärna, när det låter så här snyggt:

“Connell couldn´t think of any reason why these literary events took place, what they meant. They were attended only by people who wanted to be the kind of people who attended them.” 

Men mest handlar det om Connell och Marianne, från Sligo i västra Irland. Det är ett samhälle där klass spelar roll, där pengar och vem som har dem spelar roll men när de går i skolan är det som spelar mest roll snarare vem som är populär och vem som är utanför. I januari 2011 när romanen tar sin början, är det Connell som är inne och Marianne som är ute. Trots deras ojämlika positioner inleder de en relation. Det är en relation som inte så lätt låter sig definieras, men här i början kännetecknas den framförallt av att vara hemlig och sexuell. När de börjar på college i Dublin, vänds steken. Marianne är nu inne men hon är inte ute efter hämnd, så hon integrerar glatt Connell i sitt collegeliv. I februari 2015, i det sista kapitlet, har jag tappat räkning på hur många gånger de vänt på steken och på vem som nu är inne och vem som är ute. Och vet ni vad? Det spelar ingen roll längre! Det som är viktigt är att de tar hand om varandra när det behövs, släpper och stramar på linan mellan sig men låter den aldrig helt gå av. 

Det som Marianne säger nedan, det kan man nämligen inte säga till vem som helst:

“After a time he hears her say something he can´t make out.

I didn´t hear that, he says.

I don´t know what´s wrong with me, says Marianne. I don´t know why I can´t be like normal people. 

Her voice sounds oddly cool and distant, like a recording of her voice played after she herself gone away or departed for somewhere else.

In what way? he says.

I don´t know why I can´t make people love me. I think there was something wrong with me when I was born. “

Nyårslöften 2020:

1. Om Emma & Nina rekommenderar samma bok – läs den direkt!
2. Boka en språkkurs och se till att bli bättre på engelska!   

---

Författare: Sally Rooney

Titel:  Normal people

Utgivningsår: 2018

Förlag: Faber & Faber 

Språk: engelska

Betyg: 4 av 5