Marie Aubert: Vuxna människor

Gillar du Agnes Lidbecks “Förlåten” och Vidgis Hjorts ”Arv och miljö” så kommer du definitivt att gilla ”Vuxna människor”!  Det har varit svårt att missa denna debutroman som synts av bookstagramers till höger och vänster. Både jag och Carina skrev till varandra att omslaget är otroligt fint och att vi direkt blev sugna på att läsa. 

Jag har kämpat med en liten lässvacka sen Den Stora Läsupplevelsen med “Snöstorm“. Jag har antingen jobbat intensivt eller varit sjuk, och då för dåsig för att orka läsa. Böckerna jag påbörjat ligger i en hög på nattduksbordet för att visuellt ge mig dåligt samvete. Ingen bok verkar bita tag i mig. Jag scrollar mer än vad jag bläddrar. 

Därför slog jag till med en månad Storytel, en trygg kickstarter för läsningen. Speciellt nu när jag tar s-bahn till jobbet istället för att cykla i regnet. ”Vuxna människor” blev först ut som ljudbok på ynka 3 h och 27 minuter. Inkörsporten blev lätt. Lo Kauppi är en fantastisk uppläsare. Tonen är precis lika släpig, bitter och självklar som huvudkaraktären Ida. Hon försöker dejta, tar emotionellt ansvar och ler lite för mycket. 

”Varför får jag inte till det här bättre? Jag är inte så här dum egentligen. Han kan se att jag vill för mycket. Han kan se att jag aldrig haft en riktig pojkvän. (…) Jag hoppas att han ska säga att han vill träffas igen. Jag hoppas det fast jag är helt från vettet uttråkad.”

Jag gillar att följa Idas dystra, missunnsamma tankar när hon träffar familjen på landet inför moderns 65 års dag. Hon jämförs med systern Marthe, på gott och ont. Vem är egentligen favoriten? Jag älskar Idas småsinthet som yttrar sig i kränkta kommentarer. Ida småkvivas med systern, men det är inte längre lika oskyldigt som när de var barn. 

Det kanske är konstigt att jag blir så underhållen av en bok som denna. Att höra om hur Ida använder Marthes bonusbarn Olea som en bricka i spelet för att komma åt systern får mig att skratta. Samtidigt som det känns på djupet när hon på samma sätt fantiserar om att Olea ska vilja ha henne som extramamma istället för Marthe. 

”Jag somnar ensam. Och jag vaknar ensam. Jag är ensam när jag går till jobbet och ensam när jag går hem igen. Jag ska inte klaga över du. Man ska inte bli en sån som klagar. Men ensamheten blir en cirkel som blir större och större.” 

Aubert skriver om hur det är att vara kvinna på ett fantastiskt sätt. Hon berör rivaliteten, fertiliteten och självhatet som kommer allt för naturligt. Om desperationen i att vilja bli älskad och sedd. Om kampen att försöka stå upp för sig själv, vara ärlig och ta makten i sitt liv. Jag gillar att det är en bok om stora ämnen på ett litet sätt. Skildringen sker i detaljerna och det är inga storslagna scener som ger adrenalinkick, utan det är i lugnet och i det osagda som det händer. 

Och slutligen den stora frågan, vem eller vad är egentligen en vuxen människa? Spontan tanke, ingen i den här boken i alla fall! Men det kanske är just det, att vuxna människor är en illusion och vi är alla små barn i stora kroppar. 

---

Författare: Marie Aubert

Översättare: Cilla Naumann 

Uppläsare: Lo Kauppi

Titel:  Vuxna människor 

Utgivningsår: 2020

Förlag: Wahlström Widstrand 

Språk: Svenska

Betyg: 4/5