Carina + ljudbok = sant
Jodå, jag har lyssnat på många ljudböcker genom åren. I all synnerhet under de åren jag bilpendlade genom hela Hamburgs stad, när jag körde bil ensam till Sverige, när jag sydde och strök hemma i syrummet, men jag kom aldrig på idéen att räkna det som “läsning”. De böcker jag lyssnade på lades inte till min läs-statistik och jag tänkte inte ens på denna aktivitet som något som borde innefattas och höra ihop med i mitt litteraturintresse. Jag har ju under senare år förstått, att det ser andra på annat sätt, men jag håller nog fast vid att läsning är en aktivitet och lyssning en annan.
Jag hade i princip slutat med litteraturlyssningen när den nedanstående “lilla” godingen dök upp, men jag har absolut inte slutat lyssna! Jag lyssnar gärna under promenader och hushållsarbete, fast det blir för det mest svenska poddar. De får gärna vara bokrelaterade som “älska pocket” och “vad vi pratar om när vi pratar om böcker” men kan lika gärna vara politiska såsom “Euorpapodden” och “USA-podden” eller sådana som bara gör mig gott att höra och som får mig att skratta, till exempel “Skäringer Mannheimer” och “Mark och Jonas”. Och så sommarpratarna, förstås! De har varit mina ständiga följeslagare under många år.
Men i år hände något med mitt sommarprats-lyssnade redan i början av juni: det började kännas tråkigt och uppgjort. 1 – Presentation, 2 – Problemanalys, 3 – Hur jag gick stärkt ur krisen, 4 – Se på mig nu! Jag tröttnade och hittade istället radioföljetongen “Händelser vid vatten” att fördriva mina ensamma promenadtimmar med. Kerstin Ekman skrev romanen 1993 och Rolf Lassgård har läst in den särskilt för P1. Det var ett nästintill oändligt antal timmar kvalitet rakt igenom! Det räckte förresten inte med promenaderna. Jag lade till även matlagning, hänga upp tvätt, handla, cykla och i princip allt som inte innefattade andra människor som krävde att jag skulle kommunicera.
För att rubriken på texten ska vara sann krävs följande:
- bra uppläsare – en dålig tar död på texten, hur bra den är. Sibel Kekilli som läser Jane Austen, är till exempel en sådan en oförglömlig skräckupplevelse.
- en bra historia – driv i berättandet, annars tappar jag intresset.
- få huvudpersoner – om de är för många är det svårt att gå tillbaka och kolla lite snabbt, vem som var vem, nu igen
- inga invecklade kartor – det funkar inte att lyssna på. Om vi ska vara ärliga, så funkar kartor väldigt sällan för mig. Det påminner allt för mycket om “Sagan om ringen” som inte kvalat in till listan på mitt livs läsupplevelse, direkt.
Kerstin Ekmans “Händelser vid vatten” fick jag i present av min kompis Karin 1997 och jag läste ganska förutsättningslöst men blev tagen med storm: jag älskade den. Det var under många år den jag nämnde när man började prata om älsklingsromaner, all-time-high i litteraturen och sån´t. När min bokklubb förra året beslutade att läsa den, var jag lite orolig att kultstatusen skulle blekna och försvinna, att den inte skulle ha klarat tidens tand. Men inte hade jag behövt vara orolig! Kerstin Ekman kan man lita på. Jag mindes som väntat väldigt lite av plotten, men jag kom väl ihåg stämningen. Efter denna läsning två kunde jag utbrista: jag älskar den fortfarande. Eller igen!
Och när jag nu fick syn på den som ljudbok, inte ens ett år efter omläsningen, så fanns det inte minsta skärv av reservation. Jag visste vad jag skulle få och jag var övertänd innan jag ens hade börjat. Jag lyssnade öronen blodiga och ÄLSKADE varje minut. Varje minut av Kerstin Ekmans fantastiska prosa, av Rolf Lassgårds lakoniska uppläsning och av att upptäcka det fina nät av ledtrådar som fanns utlagda under hela berättelsens gång.
Nu ska jag återgå till att lyssna på radio och poddar ett tag, eftersom jag måste vila från denna fantastiska hörupplevelse. Allt annars skulle känns som B, som onödigt skav i öronen. Men nästa gång jag får sug efter en hörupplevelse, då ska jag botanisera i P1:s arkiv. Där finns det fina grejer, ska ni veta. In och kolla bara! Men skyll inte på mig, om ni blir fast i ljud-träsket. Jag har varnat er.
In här:
https://sverigesradio.se/artikel/7507802
om ni vågar.