När matlagningsinspirationen tryter, men hungern är intakt
Det är inte bara läsningen som tillfälligt kan hamna i en svacka och det trots att man egentligen verkligen gillar att läsa. Även i köket kan det svacka rejält ibland, även om man som jag tycker om att laga mat.
“Tycker om att laga mat” kan låta provocerande för stressade småbarnsföräldrar där barnen dissar allt utom pannkakor och korv-stroganoff, jag vet. Been there, done that. Men på den tiden, när barnen var små och kräsna, eller när de var äldre och “matmedvetna”, då var det åtminstone någon sorts utmaning eller en i alla fall uppgift att få i de små liven näring och något vi samlades runt varje dag: gemensamma måltider.
Det är ju inte så att det fattas kokböcker för att spä på idéer, aptit och inspiration i detta hushåll. Nej, så är det verkligen inte. Jag tänker inte räkna. Inte ens för er, gör jag det. Ni får tro mig på mitt ord: det är gott om dem. Men ibland hjälper det helt enkelt inte alls.
Sedan i mars sitter min man och jag i varsitt arbetsrum på varsin våning i huset och jobbar. Han kommer regelbundet på besök till min våning, eftersom det är här köket befinner sig. Men det är min sju inte alltid vi lyckas äta lunch tillsammans. Båda har vi digitala tider att passa och det är sällan våra tider är synkade. Ofta har vi varsin minimal lunchrast på olika tider och när mannen är ensam i köket steker han upp något han hittar i kylskåpet och slår ett ägg över alternativt slänger på klassiskt tyskt manér en korv i kokvatten och så är det hans lunch. OM han skulle erbjuda mig något av de två alternativen, säger jag vänligt “tack, men nej tack”, men han vet bättre efter närmare 30 år tillsammans, så han ställer sin tallrik i diskmaskinen efter avslutad solo-måltid och lommar hyfsat mätt tillbaka till sin arbetsplats.
Det är exakt här som mitt problem börjar: vad ska jag äta? Det hela kompliceras än mer av att det inte bara ska gå fort och helst smaka bra, jag försöker dessutom att undvika vete, komjölksprodukter och kött. Är goda råd dyra, eller finns de att hämta i mitt blygsamma kokboksbibliotek?
Här får ni ta del av min lista på de mest älskade och använda kokböckerna i vårt tyska 80-talskök av laboratorieköksmodell:
Annas mat är utan tvekan min mest älskade kokbok. Min dotter heter ju till och med Anna! Jag är nu inne på min tredje upplaga, de första två har jag faktiskt slitit ut. De var till slut bara lösbladssamlingar och åkte efter mycken tvekan (och en aning påtryckning från mannen) i pappersåtervinningen. Tvekan? Ja, tänk om jag i framtiden behöver något av de gamla recept som Anna Bergenström sorterat bort ur nyupplagan?! Jag kan inte minnas att det har hänt, men en skärv rest-oro finns kvar i min kropp, när jag tänker på saken.
Författare: Anna Bergenström
Utgivningsår: 2012
Förlag: Bonnier fakta
Essen ist fertig! Die besten Rezepte für jeden Tag är min första Jamie Oliver kokbok och förmodligen den som jag oftast återkommer till. Det vore en aning överdrivet att påstå att Jamie Oliver förändrat min syn på matlagning, men bara en aning. Jag lärde mig att lita på att även om jag tyckte att det lät knasigt, kunde det ändå vara gott. Mycket gott till och med! Denne kock från Great Britain lärde mig att det tydligen inte stämmer, att en av världens tunnaste böcker är den om brittisk matlagning.
Författare: Jamie Oliver
Utgivningsår: 2004
Förlag: Dorling Kindersley
Mera vego och uppföljaren Ännu mera vego har räddat min sinnesfrid oftare än jag kan räkna. Nu är jag inte särskilt bra på att räkna, men tro mig: det är väldigt många gånger som jag slagit upp kapitlet KAOS – 15 snabba rätter och snabbt fixat en godtagbar måltid till ett gäng hungriga. När sonen flyttade hemifrån, frågade han om han kunde ta med sig de här två böckerna. Jag sa vänligt men bestämt nej och köpte honom en samlingsutgåva i inflyttningspresent.
Författare: Sara Ask & Lisa Bjärbo
Utgivningsår: 2014 / 2016
Förlag: Ordfront
Jerusalem Das Kochbuch är full av god mat från ett land och en stad jag velat besök sedan jag funderade på vad jag ska göra efter studenten. Jag hade två punkter på min to-do-lista: kibbutz i Israel och au-pair i Tyskland, ingen inbördes ordning på de två målen. Jag började med Tyskland och resten är som man säger historia. Israel har jag aldrig kommit till rent geografiskt. Kulinariskt däremot, är jag där titt som tätt.
Författare: Ottolenghi & Tamimi
Utgivningsår: 2012
Förlag: Dorling Kindersley
Vår kokbok är KLASSIKERN från KF provkök som jag alltid går tillbaka till. Inget bjäfs, utan bara ren information. Här finns verkligen allt, från näringslära till styckschema. Om du bara ska ha en kokbok i ditt liv, ta den här!
Författare: Birgitta Andrews & Barbro Lindgren
Utgivningsår: 2001 / 23:e upplagan
Förlag: Prisma
Indiska kokboken – lättlagade indiska rätter från Kashmir i norr till Kerala i söder hör till avdelningen “comfort food”. När jag ska vara snäll mot mig själv, då lagar jag indiska grytor. Jag älskar alla smaker som gifter sig med varandra och är aromatiska utan att vara starka så att de bränner i munnen. Jag tror att min kärlek till det indiska köket föddes på tidigt 90-tal när jag fortfarande bodde i Göteborg. Då dök det upp indiska restauranger lite varstans och jag älskade de sega naanbröden och de mustiga såserna. Med hjälp av denna första indiska kokboken från klädkedjan Indiska, började jag experimentera med garam masala hemma. Och jag har aldrig slutat!
Författare: Ove Pihl
Utgivningsår: 1994
Förlag: Page One Publishing AB
Inspiration i långa banor, alltså! Den förste som nu säger “släng ihop en sallad och sluta gnäll, för bövelen!” åker på en propp. Jag äter sallad som lunch när det är varmt, från typ april till september, men resten av året så fryser jag av att äta kall mat. Jag klarar inte ens kall frukost utan kokar havregrynsgröt under den kalla delen av året.
Lösning nummer ett är att koka en soppa. Sedan jag skaffade mig en “cook4me” slänger jag ner valfria ingredienser, oftast utan att ens kika i en kokbok, skruvar på locket och så piper maskinen när det är klart. PERFEKT. Det kan dock vara så, att inte resten av familjen är lika förtjusta i soppor, men två fjärdedelar bor på annan ort och lagar sin egen mat, och den som är kvar äter snällt. Eller tar en korv.
Min andra lösning är att ta fram en nedfryst rest ur frysen. Jag är inte förtjust i att äta samma mat två dagar i rad, så om det blir något över, fryser jag in i portionsförpackningar. I de allra flesta fall skriver jag en på en lapp vad det är i. Så undviker man obehagliga överraskningar på fastande mage. En burk urkärnade plommon anser jag inte vara en vettig lunch till exempel, men funkar fint om man tänker baka en plommonkaka.
Med hopp om att ha överlistat mig själv och gett er inspiration inför veckans kommande måltider, avslutar jag med vidsomsorden: