Anne Stern: Meine Freundin Lotte
När jag hälsade på i bokhandeln Seitenweise häromsistens, fick jag ett boktips av bokhandlaren Alexandra: “Meine Freundin Lotte” av Anne Stern.
Temat, två reella historiska personer i en halvfiktiv berättelse, har ju funkat förr, så varför inte, tänkte jag. Den här romanen handlar om målaren Lotte Laserstein och hennes väninna, tillika favoritmodell Traute Rose. Deras gemensamma tid startar i Berlin på 20-talet och i boken turas de om att berätta om hur de upplevde den tiden och på hur det är nu, när de ses hemma hos Lotte i Kalmar 1961.
Lotte måste som kvinna kämpa för att få hålla på med sin konst i en tid när det enbart är det manliga idealet som gäller. Traute och Lotte träffas i ett soppkök där Traute serverar soppa och Lotte äter. De blir vänner och tack vare att Traute är världsbäst på att vara stilla, och dessutom är vacker, blir hon Lottes allra käraste modell. Tillsammans utvecklar de den konst som som ska komma att känneteckna Lotte Laserstein. Efter nazisternas maktövertagande 1933, måste Lotte inte bara kämpa för att som kvinna utöva sin konst, utan som judinna måste dessutom hon kämpa för att överleva. Situationen är ohållbar och hon bestämmer sig i samband med en utställning att stanna i Sverige. Bandet mellan Traute och Lotte finns kvar och Traute hälsar regelbundet på Lotte i hennes nya land, men hon är inte imponerad av den riktning som Lottes konst tar i exilen.
Det låter spännande, tänkte jag. En härlig blandning av vänskap, kärlek, konst, flykt och 20-tals-feminism som blandas och fördelas över lite drygt 360 sidor känns som ett säkert kort, eller hur?
Men det blir bara tyvärr bara ett tveksamt och besviket “nja” från mig. Det hettar liksom aldrig riktigt till utan det känns mest ljumt och avslaget hela vägen. Den största behållningen för mig var faktiskt att bildgoogla Lotte Lasersteins konst och se de bilder som Anne Stern mycket detaljerat beskriver hur de kommer till. Vad det gäller handlingen, ertappade jag mig själv med att vänta på någon form av klimax, som aldrig kom. Vad hände med Lottes mor, till exempel? Tragiskt nog det som hände med sex miljoner andra judar under andra världskriget, men det kom ju liksom inte som någon överraskning utan var ett ganska väntat förlopp. Att det var en tragedi för Lotte och något som gav henne skuldkänslor, förstår vi verkligen. Det känns som om Anne Stern litar lite väl mycket på läsarens inlevelseförmåga och empati, då hon mer eller mindre skippar de djupare beskrivningarna av det.
Och sedan blir jag ju irriterad när det skrivs om att att det växer hjortron i trädgårdarna i Småland och att de äter “Eiskonfekt”, en form av små glasspraliner som är vanliga på biografer i Tyskland, på biografen i Kalmar. Visserligen bara i bisatser, men det stör mig ändå.
Sammanfattning:
- Läs den här boken om du är intresserad av konstscenen i Weimarrepubliken.
- Läs den inte om du är intresserad av mellanmänskliga relationer.
Autor: Anne Stern
Titel: Meine Freundin Lotte
Erscheinungsjahr: 2021
Verlag: Kindler
Sprache: tyska
Note: 3/5