DECEMBER MÅNADSUPPDATERING CARINA

Så här såg statusläget hos Carina ut i förra veckan. Det börjar så smått bli en tradition, för jag glömde publicera då det var klart, precis som i november, och jag ingen lust att skriva om den här gången heller, så ni får ta det som det är. Eller var då, men ni vet ju hur det funkar.

Det här

•  läser jag:

“Shuggie Bain” av Douglas Stuart och det går sådär, ärligt talat. Den är fin, det finns kärlek om man tittar noga men det är också så svart att jag har svårt att klara av att läsa. Det är en bokklubbsbok och Lotta väntar, så jag ska försöka snabba på, men det är motigt.

•  har jag på vänt:

av vänt-böckerna är jag mest sugen på ungdomsboken “Kärleken är att jag vet att du finns” av Oskar Kroon som jag ska skriva om till föreningen SWEA:s online-magasin Forum. Deadline är inte förrän den 15 mars, så det är gott om tid, men det är ändå den jag är mest intresserad av. Jag har dessutom lovat att skriva en julboksrecension till www.dagensbok.com. Boken ligger i Svenljunga så jag är inte helt säker på vilken det blev, men jag tror att det är “En sagolik jul” av Sofia Ymén. Det är en genre jag inte alls känner till, så den är jag faktiskt nyfiken på. 

• lyssnar jag på:

jag har slutit fred med bokpodden “Vad vi pratar om när vi pratar om böcker”. Jag vet inte om de har blivit mindre pladdriga eller om jag börjar uppskatta den brist på stringens som gjorde att jag skrek rakt ut i början, när jag försökte lyssna på den. Jag är ganska säker på att det är så att podden blir bättre och deltagarna är mer fokuserade och förberedda sedan de börjat podda på plats i en bokhandel igen, än när de under värsta corona-tiden satt på varsitt ställe och poddade online.

• tittar jag på:

den ultimativa julfilmen “Love actually” från 2003. Jag har redan sett den en gång i år, men känner att jag behöver en dos till, åtminstone valda delar. När Hugh Grant som premiärminister dansar ner för trappan till exempel och när Colin Firth som förälskad författare springer genom Marseille för att fria till Aurelia, spelad av supercharmiga Lúcia Moniz.  Som grädde på moset, tittar jag gärna på Red Nose Day-inspelningen från 2017, där vi får vet hur det har gått för några av filmens huvudkaraktärer.  

• tänker jag på:

att det vore roligt att slippa prata om corona, en tredje spruta, vaccineringspass, 2G, 3G, luca-app och omikron när man träffar folk. 

• längtar jag efter: 

juldofterna – hembakade pepparkakor, bedövande hyacinter, en gran som luktar skog och så kanske ett par apelsiner med nejlikor i. 

• äter jag:

Lussekatter – helst redan till frukost! 

• önskar jag mig: 

en fröjdefull jul hemma i Hamburg! Och det önskat jag er alla också!