FEBRUARI: Månadsuppdatering för Carina

I år testar jag att publicera mitt statusläge i förväg. Och inför februari ser det ut så här:

jag läser: just nu slalomläser jag Sally Rooney och Erika Fatland, men erkänner att jag läser mer “Beautiful world, where are you” än “Hoch oben: Eine Reise durch den Himalaya”.

på vänt har jag: “Kaffe med mjölk” av debutanten Ella-Maria Nutti som jag ska skriva om till Dagensbok.com, “Min perfekta man” av Bengt Ohlsson som jag ska läsa och diskutera med en elev (och ja, de var mitt förslag) och i förra veckan fick jag ett recensions-exemplar av “Polcirkeln” av Liza Marklund. Den recensionen har deadline augusti, men jag tror inte att jag kan vänta riktigt så länge med att läsa för den verkar riktigt spännande.

jag lyssnar på: den tyska litteraturpodden “Eat READ sleep” från den statliga radiokanalen NDR. Ett kul koncept där det serveras en maträtt eller ett bakverk från litteraturens värld. En återkommande punkt är att de läser en bok från bestseller-listan och diskuterar den. Och ja, de är tyskt litteratursnobbiga och de dissade Lydia Sandgren i förra avsnittet, men jag gillar att lyssna på dem eftersom de är pålästa, roliga och så intervjuar de en författare i varje avsnitt.

jag tittar på: den tyska TV-serien “Der Palast” som är en dramaserie i skuggan av muren mellan DDR och BRD. Det är allt lite plumpt mellan varven och Heino Ferch som den skrupellösa mannen som försöker tvinga sin östtyska flickvän att följa honom till väst genom att ta med sig den ena av deras nyfödda tvillingar, kommer inte att få pris för sitt minspel, men jag blir ändå engagerad. Temat öst/väst intresserar mig, dansscenerna är medryckande och jag vill verkligen veta hur det går.

jag tänker på: som alla andra är jag vid det här laget så trött på allt som har med covid att göra att det inte ens finns ord för att beskriva det. Det jag funderar över är, hur kommer det att bli efteråt? Kommer det ens att finnas något tydligt “efteråt” ? Eller kommer det att bli någon sorts limbo av “the new normal” som tydligen en del arbetsplatser kallar konceptet av att varva homeoffice med arbete på plats? Vad blir de långsiktiga följderna för barn och unga som tvingas att växa upp under den här märkliga tiden? För att citera ett smatal jag hade min syster häromdagen, så går det ingen större nöd på oss medelålders som ändå inte är ute i svängen så mycket, men vad gör det med ungdomar att inte spontant kunna hänga med vänner eller ens kunna gå i skolan som vanligt?

jag längtar efter: våren! Jag vill se krokus och snödroppar i rabatterna och vitsippor i parken. Och så vill jag ha de första fräknarna på näsan.

äter jag? inget särskilt, faktiskt. Jag är sällsynt inspirationslös och tycker att allt är lika tråkigt eller lika okej. Jag är inte sugen på den tunga vintermaten längre, typ grönkål, men den är inte heller dags för den lättare vårmenyn med sallader. Och det är väldigt långt kvar till att det är dags att servera färsk sparris!