Diamant Salihu: Tills alla dör 

Jag kan inte riktigt förklara vad det är som gör att jag fångas av den här sortens reportageböcker, det kanske är min socionom-bakgrund? Det kanske är det att jag inte kan tro att ungar är förlorade för den hederliga världen redan när de är nio bast? 

Förra året läste jag om Göteborg i år blev det same, same but different denna gång förankrat i Stockholm. Hos Salihu hade jag samma overklighetskänsla som hos Bäckström Lerneby. Det känns som om man läser en deckare, men det här är realitet, för somliga mer reellt än för andra skulle man väl kunna säga.

Diamant Salihu har gjort gedigna efterforskningar, han vet vad han skriver om och han är skribent nog att få mig att läsa vidare, fast jag borde ha släckt sänglampan och sova för länge sedan. Jag ska inte berätta vad jag drömde, när jag väl lyckades lägga ifrån mig “Tills alla dör” men jag kan avslöja att det var både svettigt och blodigt. 

Konflikten mellan gängen “Dödspatrullen” och “Shottaz” i Järvatrakten, nordväst om Stockholm, är inget annat en nationell katastrof. Det är hårresande att läsa om en generation unga män som faktiskt är förlorade för samhället. Det är en mänsklig tragedi för männen och deras familjer förstås, men även för samhället. Det är inte okej någonstans att unga män i utsatta områden inte ser någon annan framtid än att låta sig rekryteras in i våldsbenägna gäng.  

Det här är vedervärdigt och jag vill aldrig mer läsa om det eller ens tänka på det. Men det kommer jag att göra, både läsa om det och tänka på det, eftersom det skulle vara att blunda för hur verkligheten ser ut för vissa grupper i det moderna Sverige. Att komma tillrätta med det här kräver mer än de “quickfix-lösningar” somliga politiker levererar när det är valår.  

Läs den här, bara gör det! Men läs den inte precis innnan du ska sova. 

---

Författare: Diamant Salihu 

Titel:  Tills alla dör

Utgivningsår: 2021

Förlag: Mondial

Språk: svenska

Betyg: 4/5