Marc Levy: En sång för dig
Berättelsen är lika enkel som den är tokig: Thomas far Raymond har lyckats få permis från dödsriket och försöker få sonen att bland hans aska med den kvinna han i över 20 år älskat men aldrig fått. En nog så svåruppfylld begäran kan man tycka, men Thomas (och Raymond) befinner sig i Paris och begravningen ska gå av stapeln i Kalifornien om tre dagar, så det gäller att snabba på. Det är rent otroligt vad Thomas hinner med mycket på ett fåtal dagar, ska ni veta, men med tanke på att realismen drog sin kos i samma ögonblick som den döde fadern dyker upp, så kan det kvitta lika. Det här är en rar liten bagatell som roade mig för stunden och ibland är det faktiskt precis det man behöver.
De här personerna behöver ni hålla reda på:
- Konsertpianisten Thomas är vad jag på tyska skulle kalla en “Muttersöhnchen”, alltså en vuxen man som har sin mor som livets mittpunkt. Personligen tycker jag inte att det är attraktivt eller eftersträvansvärt för män som slutat att vara pojkar, men kanske räknas det som “gulligt” i Frankrike, vad vet jag?
- Pappan Raymond, vålnaden, var en kirurg av Guds nåde och han hade så länge han levde svårt för att visa sonen hur mycket han betydde för honom. Ja, vi har hört den förut, men det gör det inte mindre sorgligt. Jag blir inte riktigt klok på om Raymond var en sjuhelsikes kvinnokarl, men förhållandet till Camille var i alla fall platoniskt. Efter att hennes man flyttade med henne och dottern till USA, brevväxlade Raymond med henne under många år.
- Manon är Camilles dotter och hon försöker att arrangera begravningen på det sätt som hon tror att hennes mor hade velat. När Thomas dyker upp, för att ta reda på hur han ska kunna lyckas komma åt askan för att blanda den med sin fars aska som han släpat med sig till USA, engagerar Manon honom för att spela orgel på begravningen.
- Alla kompisar till Thomas, både de i Paris och de han träffar i Kalifornien, hans mamma och hennes vänner, kan ni skita i. De spelar ingen som helst roll i det stora hela. De bara fyller upp det hela lite och speglar Thomas.
Och resten tänker jag inte spoila men för alla som någon gång har läst någon form av feel-good eller kärleksroman kan nu själv tänka ut hur det slutar. Inga större överraskningar eller missöden utan alla som ska förenas, förenas.
För övrigt är jag inte särskilt förtjust i den bild Marc Levy tecknar av moderskap, eller föräldraskap överhuvudtaget faktiskt. De två mödrar som förekommer här är 24/7 beredda att torka sina barns tårar och glädjas över deras segrar i stort och i smått. De har då sannerligen aldrig längtat efter egentid eller något så profant som att sova en hel natt. Yrkesliv och annat självförverkligande, verkar inte heller finnas på kartan. Fäder, däremot, de är fullt upptagna med att jaga uppåt på karriärstegen och har ingen tid över att tillbringa med sina barn. Men dessa pappor älskar sina barn ordlöst och klagar mest på dem för sakens skull. Och det borde väl de tröga ungdjävlarna ändå fatta, eller hur? Svaret är i det flesta fall: nej, det gör det inte.
Men jag vidhåller, Marc Levy hat skrivit en charmig bagatell som roar för stunden. Och det är inte kattskit!
Författare: Marc Levy
Översättare: Cecilia Franklin
Titel: En sång för dig
Utgivningsår: 2021
Förlag: Sekwa
Språk: svenska
Betyg: 3/5