Kamel Daoud: Der Fall Meursault – eine Gegendarstellung
Jag var eld och lågor: att först läsa Camus “Främlingen” och sedan den här “svarsromanen” där den mördade araben ur Camus roman äntligen får ett namn, en historia och en bror som för hans talan. Det har funkat förr, se Doktor Glas av Hjalmar Söderberg från 1905 som fick ett fantastiskt bra “svar” 2004 med romanen Gregorius av Bengt Ohlsson.
Erkännas bör, innan läsningen av Camus var jag skeptisk och trodde att tidens tand skulle ha gnagt rejält på “Främlingen”, men så var det inte. Jag gillade verkligen vad jag läste och såg fram emot Kamel Daouds roman Der Fall Meursault – eine Gegendarstellung som på svenska rätt och slätt heter Fallet Meursault.
Men jag blev aldrig varm med Haroun som den mördade Moussas bror säger sig heta. Han är gammal nu, sitter på en bar och super samt berättar om hur hans liv blev förstört samma dag som hans bror blev skjuten med fem skott på en strand. Så långt låter det fortfarande som premisser jag kan acceptera. Jag tror absolut att om man som sjuåring får sin bror mördad, så påverkar det hela livet.
Men sedan tappar jag greppet. Vem är den där “du” som han fiktivt pratar med? Är det någon han hänger med på baren, Camus eller är det mördaren Meursault? Är det fransmän i Algeriet, människor i allmänhet eller är det rent utav mig han menar? Ja, inte vet jag.
Jag förstår moderns sorg, att hon inte kan vara mor åt ett barn samtidigt som hon med all kraft sörjer ett annat. Jag förstår att Haroun kommer i kläm där, jag förstår till och med att han inte kan lämna sin mor, att de blir en enhet som inte kan upplösas. Att han blir betraktad som udda för att han inte hänger med sina jämnåriga, att han inte kan ingå någon kärleksrelation eftersom han enligt min tolkning redan lever i ett sorts parförhållande till sin mor – allt det köper jag.
Men jag kan inte förlika mig med det här märkliga greppet att låtsas tala med någon. Jag kan inte sluta undra vem det är, tappar koncentrationen och fattar inte vem som dör och varför. Och så måste jag gå tillbaka i texten och hakar upp mig på samma sak: vem i helvete är “duet” han så idogt försöker lägga fram och förklara sitt bortslösade liv liv för?
Det där förbryllande “duet” tog musten ur mig och den lågan av läslust som flammat högt och klart efter “Främlingen” försattes på sparlåga. Men för att citera Hanna på bloggen Feministbibliotektet: “Den är i alla fall kort.”
Författare: Kamel Daoud
Översättare: Claus Josten
Titel: Der Fall Meursault – eine Gegendarstellung
Utgivningsår: 2017
Förlag: Kiepenheuer & Witsch
Språk: tyska