Cecilia Klang & Carolina Setterwall / Kan innehålla spår av Tommy Roos & Allt blir bra
Av en tillfällighet råkade jag läsa två svenska romaner direkt efter varandra som behandlade samma tema, nämligen skilsmässa. Det är inget tema som jag är mer intresserad än av andra och jag går inte i separationstankar, om ni tror det. Det var verkligen en ren slump att jag fördjupade mig i vad som händer när ett par separerar och jag kom på att det kunde vara kul att jämföra Cecilia Klangs och Carolina Setterwalls sätt att närma sig denna livskris som det är för de inblandade.
Jag ska försöka ta det systematiskt:
I Cecilia Klangs roman Kan innehålla spår av Tommy Roos finner sig den snart 50-årige Tommy helt plötsligt lämnad av sin ungdomskärlek Tina. Han grubblar och vankar runt i huset som inte känns som ett hem längre utan Tinas doftljus och fixande. Han fungerar hjälpligt som varannanveckasförälder till Felicia och Axel och han går till jobbet som han ska, men han fattar inte vad det var som hände. Han blir inte klok på varför Tina inte ville fortsätta med honom längre. Han som trodde att de skulle vara Tommy och Tina för alltid, Forshammars svar på Tom & Pamela. När jobbet som han haft sedan han slutade som lokal rocksångare börjar kännas osäkert, brakar Tommys värld ihop. Det tar ett tag att bygga upp den igen och det kommer bakslag, men på det stora hela är det en feelgood-historia om att livet blir bättre på andra sidan en kris.
Hos Carolina Setterwall i romanen Allt blir bra är det Mary och John som separerar, också här på kvinnans initiativ. Även här finns det två barn som ska hanteras men här är det inte tal om något varannanveckasliv, utan barnen Fredrika och Viktor stannar hos John i villan när Mary flyttar till en liten lägenhet i närheten. En av sakerna jag har svårt för, är att jag inte riktigt vet när det hela utspelar sig. Jag tycker att Carolina Setterwall gör det onödigt jobbigt för mig att sätta protagonisterna rätt i tiden. Vi får i vilket fall följa dem i lite drygt fem år efter separationen. Om jag hade fått ett årtal, hade jag lättare kunnat bedöma om deras handlande var vanligt utifrån tiden eller ej. Men å andra sidan kanske det aldrig funnits en tid då det var pappan som tog hand om barnen vid en skilsmässa medan mamma drack vin, knullade på jobbets toalett och sydde kuddar.
Cecilia Klang behandlar sina figurer med värme, humor och medkänsla. Det kan hända att hon raljerar en aning och skapar stereotyper, men de är ändå lätta att tycka om.
Setterwall däremot lägger sina figurer under mikroskop och dissekerar dem med kall skalpell utan att blinka. Det är svårt att gilla någon, både Mary och John är genuint osympatiska. Ibland påminde Carolina Setterwalls nyktra och skoningslösa berättarstil om 70-tals klassikern Maken av Gun-Britt Sundström. Där heter den ältande kvinnan Martina och mannen hon lämnar heter Gustav. Både hos Gun-Britt Sundström och Carolina Setterwall handlar det om kvinnor som lämnar, men inte fan blir de lyckligare för det. Det var alltså inte karln det var fel på, utan kanske på deras egen inställning? Jag vet inte, men båda lyckas reta upp mig ordentligt!
Innan jag visste ordet av hade jag läst ut boken om Tommy Roos. Jag hade ett leende på läpparna och tyckte att den var både lättläst och charmig, men ändå inte platt. Jag har sett att det kommit en fristående fortsättning om livet i Forshammar, I södra Norrland väntas regn, och det är inte omöjligt att jag tar en titt på den framöver.
Jag hade det betydligt jobbigare med Mary och John, kan jag säga. Mellan varven kände jag att jag verkligen inte vill läsa mer om varken den ene eller den andre. Jag tyckte att båda var djupt osympatiska och jag brydde mig inte nämnvärt om vad som skulle hända och hur det skulle sluta. Jag funderade till och med kort på att helt enkelt sluta läsa och skriva en recension på halva boken eftersom jag inte stod ut med att de ideligen upprepade sina egna misstag. Det blev tröttsamt att läsa om, tyckte jag. Jag kände mest att jag ville skrika “men för helvete, skärp dig kvinna!” till Mary eller “sluta gnäll och uppskatta vad du har” till John . Men jag är ju en envis jävel, så jag läste till sista sidan. Och döm om min förvåning, men det var faktiskt den sista sidan som rejält hivade upp betyget som legat på botten mest under hela läsningen. Man skulle kunna säga att Carolina Setterwall fångade in mig i allra sista stund, och det är ju på sitt sätt styvt gjort.
Författare: Cecilia Klang
Titel: Kan innehålla spår av Tommy Roos
Omslag: Michael Ceken
Utgivningsår: 2022
Förlag: Polaris
Språk: svenska
Betyg: -4/5
Författare: Carolina Setterwall
Titel: Allt blir bra
Omslag: Sara R. Acedo
Utgivningsår: 2022
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: svenska
Betyg: -3/5