Marjane Satrapi: Persepolis Eine Kindheit im Iran / Persepolis Jugendjahre
Jodå, jag hade hört talas om den där serieromanen Persepolis men jag trodde verkligen att jag inte begrep mig på sådana där “graphic novels”, som de visst kallas av de invigda. Men eftersom vår Facebook-bokcirkel “Läsa jorden runt” hade kommit till Iran, så var det bara att bita ihop och sätta igång.
Det började inte bra. Persepolis var svår att få tag på: biblioteket hade kö, i bokhandeln fanns den inte inne utan hade fått beställas och så tyckte jag att den var lite dyr. Runt 25 euro styck kändes för dyrt eftersom jag var ganska säker på att det inte skulle vara något för mig och inget jag skulle vilja läsa om. Men så kom min man på att en av våra vänner här i Hamburg är bibliotekarie och skrev sin c-kurs-uppsats back in the days (gissningsvis i slutet på 80-talet) om serier/comics och det skulle kunna vara ett halmstrå att fråga honom. Jodå, han hade den i hyllan och blev uppriktigt glad över mitt intresse. Han är fortfarande mer förtjust än medelmåttsläsaren i kombinationen av text och bild och hänger ofta på obskyra “bokhandlar” för att nosa upp serier som jag a) inte hört talas om och b) definitivt inte vill läsa. Jag har svårt att begripa mig på den där kombinationen, eftersom jag är mest intresserad av ord. Jag läser helt enkelt för fort och missar den delen av informationen som transporteras via bild.
Hos Marjane Satrapi var det inte så. Hennes bilder är inte så detaljerade att jag tröttnar innan jag ens börjat, eftersom det stressar mig att inte riktigt veta var jag ska börja titta. Eller ens hur jag ska göra: läsa först, titta sen – eller tvärtom? Här är bilderna enkla och tydliga men ändå så uttrycksfulla att jag ibland måste pausa för att processa det jag just sett.
Om det nu händelsevis finns någon mer stackars obildad varelse än jag i bokvärlden, så ska jag snabbt tala om vad det är Marjane Satrapi skriver och ritar om: I den första boken berättar hon om sin barndom i en liberal medelklassfamilj i Iran. Ett Iran som skakas av revolution och krig, samtidigt som Marjane växer upp. I slutet av den första boken blir hon skickad till Wien av sina föräldrar. I den andra boken lever hon i fyra år i Wien innan hon kommer tillbaka till Teheran. Det är svåra men viktiga år för henne. I Iran studerar hon till grafiker, gifter sig, skiljer sig och kommer på kant med de rådande samhällsidealen och bestämmer sig slutligen för att emigrera en gång till. Denna gången till Frankrike och så vitt jag vet, är hon fortfarande kvar där.
Jag kom inte längre än till sidan 14 i första boken innan jag blev tvungen att messa vår vän för att meddela att jag var helt tagen! Tagen av humorn, allvaret och berättarglädjen i de sparsamma fraser som ryms i en serieruta. Och av de fantastiska bilderna! Jag kan inte begripa hur hon lyckas ge alla personer individuella ansiktsdrag med så få linjer och inga färger, förutom svart.
Marjane Satrapi berättar Irans historia samtidigt som hon berättar sin egen coming-of-age-historia där nagellack är viktigare än religion och att få dansa är ett uttryck för livsglädje, även om det bara får ske bakom fördragna gardiner. Irans historia är den klangbotten på vilken Marjane växer upp. Revolution, krig, mullor och sedlighetsväktare är den fakta man inte kan bortse från i Teheran under den här tiden, men det är inte det viktigaste i ett barns eller i en tonårings liv. Det är verkligen inte alltid lätt att förstå vad det är som pågår. Barn och ungdomar skapar sin verklighet av hur det ser ut runt omkring dem. Och anpassar sig, så gott det går. Det beskriver Marjane Satrapi så målande att det känns.
Jag tyckte att de här båda seriealbumen, eller som jag som invigd i fortsättningen kommer att säga “graphic novels”, var FANTASTISKA. Läs dem om du vill förstå den iranska revolutionen, coming-of-age eller helt enkelt hur det är att vara människa i ett socialt sammanhang.
Författare: Marjane Satrapi
Översättare: Stephan Pörtner
Titel: Eine Kindheit im Iran / Persepolis Jugendjahre
Utgivningsår: 2000 / 2001
Förlag: Edition Moderne
Språk: tyska
Betyg: 5/5