Två böcker om sorg

Hej, jag heter Carina och det är tydligen jag som bloggar här. Det har inte blivit mycket av det på sista tiden, men nu gör jag ett försök. Vi får se om jag kommer i håg hur man gör. Häng med, är ni snälla!

Stina Jackson: Förinta världen ikväll

Jag har läst en bok av Stina Jackson. Den heter Förinta världen ikväll och jag hade stora förväntningar, eftersom jag gillat Jacksons tidigare böcker. Debuten Silvervägen (2018) var väldigt bra och Ödesmark (2020) ännu bättre, så förväntningarna var som sagt höga.

Vi befinner oss precis som i de första två romanerna i Norrland, åtminstone delvis, där mamma Ewa lider och längtar. Dottern Matilda är på roadtrip i USA och hör inte riktigt av sig som hon borde. Nu är jag ju själv mamma till vuxna barn och kan med fog och rätt säga att unga vuxna i regel har annat för sig än att höra av sig till mor. Den hemmavarande modern kommer förmodligen alltid att ha känslan av att det är för sällan, oavsett hur ofta de rent konkret hör av sig. Men just här förstår jag Ewas oro, eftersom den unga Matilda i romanen inte verkar ha någon som helst självbevarelsedrift. Hon är, låt oss kalla det ”drogliberal” och super dessutom som ett spett. Hon har inget som helst omdöme när det gäller att välja vem hon ska hänga med och att båda beteendena var för sig men särskilt i kombination, kan bli farligt, verkar hon inte bry sig om det allra minsta.

Ewa gör vad hon kan. Hon ringer obesvarade samtal till dottern, oroar sig och fördriver ångesten med en snäll taxichaufför som råkar dyka upp. Både mor och dotter är självdestruktiva, var och en på sitt sätt, men jag tycker nog ändå att Matilda tar priset.

Jag smittas av Ewas oro och vill bara att Matilda ska komma hyfsat helskinnad hem till Norrland. Jag inser ju att livet inte kommer att bli en dans på rosor hemma i Sverige heller, Matilda är rejält trasig, men det känns åtminstone en aning mindre farligt.

Det är spännande som en deckare fast det inte finns varesig lik eller mördare, det är fantastiskt bra skrivet, men jag får liksom inget grepp om Matilda. Kanske identifierar jag mig för mycket med Ewa, för att jag är mamma och har lättare för att känna hennes maktlöshet, men jag vet inte om det bara är det. Något känns tomt, när det kommer till Matilda. Jag förstår inte riktigt vad hon håller på med och varför. Kanske känns det tomt för att Matilda är tom?  Det är så mycket sorg på de här 421 sidorna att det känns som om man skulle kunna drunkna i den.

Efter avslutad läsning, känner jag att jag inte fick svar på alla mina frågor och sorgen har krupit in i mig. Jag behöver akut läsa något muntert eller åtminstone något annat för att skaka av mig Ewas oro och Matildas tomhet!

Författare: Stina Jackson

Omslag: Sara R Acedo

Titel:  Förinta världen i kväll

Utgivningsår: 2023

Förlag: Alber Bonniers förlag

Språk: svenska

Betyg: 3/5

---

Hannes Fossbo: Öbarn

Jag botaniserar i bokvagnen och hittar Öbarn av Hannes Fossbo. Omslaget har en  bild på en gammal bil, två barn och en pappa vid en sjö och ser lagom harmlöst och lovande ut. Föga anar jag att pappan på bilden är alkoholist och sedemera ska drunkna i sjön. Att pojken på bilden, bokens berättare, ska vara minst lika drogliberal som Matilda i föregående bok, hade jag inte heller riktigt räknat med.

Även här väller sorgen fram över sidorna. Å ena sidan sorgen över att ha förlorat sin pappa så tidigt, å andra sidan sorgen över att droga bort de egna barnens barndom. Jag blir illa till mods när jag läser om hur Harry exakt doserar ölen, pillren och haschet för att fortfarande hjälpligt kunna ta hand om barnen. Hur han halsar öl samtidigt som han matar dottern och hur han passar på att droga rejält när frun är på affärsresa och barnens farmor tar hand om ungarna över natt.

Det finns väl en anledning till att han beter sig som han gör, men jag känner bara för att skrika ”Men för helvete Harry, skärp dig!!”  Om jag hade varit hans fru, hade jag inte velat lämna ungarna i hans vård på dagtid och jag hade definitivt inte vågat åka på affärsresor titt som tätt. Men det kanske bara är jag som är löjligt inskränkt och trist? Eller så fattar hon inte vad hennes man håller på med när hon vänder ryggen till?

Även den här boken tyckte jag ofta balanserade på gränsen till vad man, alltså jag, kan stå ut med! Jag kände hur oron kröp i mig när Harry var ute och körde bil i ett allt annat än nyktert tillstånd. Och så börjar jag fundera på hur många som lever ett liv som fungerande förälder eller arbetstagare men egentligen balanserear på kanten till en avgrund. Harry tränar och ser fräsch ut, han missar varken lämning eller hämtning av sonen på förskolan och han klarar av att boka en resa till New York och resa dit med båda barnen för att möta upp med frun. När jag var mammaledig tyckte jag att det var tufft nog att se till att det blev mat på bordet varje dag, att båda barnen var någorlunda rena och glada. Ibland åkte jag och hälsade på en kompis på andra sidan stan, men jag hade definitivt inte fått för mig att ge mig ut på längre flygresor, den saken är säker! Om jag hade brajjat lite, kanske jag hade varit mer avslappnad och inte så noga med vad de åt till lunch och slängt ner pass och nycklar i väskan och dragit till USA, vem vet?

Författare: Hannes Fossbo

Omslag: Conny Hedman

Titel:  Öbarn

Utgivningsår: 2021

Förlag: Weyler

Språk: svenska

Betyg: 3/5

---

Det här var två böcker om sorg. Det var två böcker som båda behandlade föräldraskap. Det är två välskrivna böcker. Båda gav mig mycket att tänka på. Men nu, nu behöver jag läsa något som är kliniskt sorg-fritt.