Magisk realism och väntesorg
Jo, jag var allt rejält nyfiken på Nefeli Kavouras debutroman Gelb, auch ein schöner Gedanke som kom ut på förlaget Kiepenheuer & Witsch redan i våras. Jag har ofta lyssnat på den litteraturpodd som Nefeli Kavouras gör tillsammans med författaren Anselm Neft, Lachsbrunch, och jag har även sett henne på olika litteraturscener i Hamburg, så visst ville jag läsa romanen om Ruth och Lea, mor och dotter, som under många år lever i “väntesorg”. Men så snappade jag upp att det förekommer “magisk realism” och då drog jag öronen åt mig.
Aline från Aufgeblättert uppmuntrade mig att försöka ändå och påstod att just den vändningen gjorde att hela romanen lyfte. Ja, ja, tänkte jag. Jag är gammal i gården och vet vad jag gillar och magisk realism är inte med på min topplista. Snarare på min no-go-lista, faktiskt. Men när jag var hos Can Mayaoglu i bokhandeln på Literaturhaus i förra veckan, så slank den liksom med när jag gick till kassan.
Jag kommer att spoila. Läs inte vidare om du vill bli överraskad, när du själv läser boken!
Georg, Ruths man och Leas pappa, är sjuk. Så sjuk att han är döende och det sedan åratal. Man skulle sammanfattningsvis kunna säga att Ruth och Lea handskas med situationen på olika sätt. Georg handskas i princip inte alls eftersom han är för upptagen med att vara multisjuk. Exakt vilka sjukdomar han lider av får vi aldrig veta, förutom att det hela börjar med en hjärtinfarkt, men diagnosen spelar faktiskt ingen roll. Gelb, auch ein schöner Gedanke är ingen sjukjournal utan ett drama med mor och dotter i centrum. Den sjuke är mest utlösaren för deras konflikter och den som så gott som alla deras tankar kretsar kring.
Nefeli Kavouras låter Ruth och Lea få vartannat kapitel och låter dem berätta utifrån jag-perspektiv. Det enda jag inte riktigt gillar är att rubrikerna till kapitlen påminner mig om en barnbok. Kanske är det meningen, men jag gillar det inte alls. Jag behöver inte få veta vad som ska hända i förväg. Kapitlen är korta och det gör att det är svårt att sluta läsa, eftersom jag hela tiden tänker, bara ett kapitel till!
Jag tänkte just skriva att det är imponerande hur en så ung person som Nefeli Kavouras kan skildra både Leas och Ruths perspektiv på ett så ingående och trovärdigt sätt, men så såg jag att hon är född 1996 och inte alls så ung som jag trodde. Just det där, säger nog mer om mig än om henne, och skulle dessutom kunna sorteras in under åldersdiskriminering (oklart dock, vem som diskrimineras…).
I vilket fall som helst, är jag verkligen imponerad av hur mycket empati hon är mäktig! Hon skildrar både Ruths lilla, lilla värld som enbart cirklar kring den multisjuke, döende maken och Leas värld som är på väg att öppna sig och bli större. Som de flesta 16-åringar hänger hon helst med kompisar, vill bli kär och tycker att mamma är sällsynt jobbig men här finns dessutom komponenten en dödssjuk far att förhålla sig till.
Aline från Aufgeblättert har helt rätt, med att det är den magiska realismen som vänder hela historien från att bli en välskriven men kanske lite tråkig berättelse om väntesorg. När Georg plötsligt blir förvandlad till en häst, då kommer det nytt och pulserande blod i texten!
Visst är det konstigt att den dödssjuke mannen plötsligt blir en stor hingst som behöver transporteras ut till en hästgård på landet, men inte konstigare än att Ruth letar upp sin gamla älskare Jaroslav och funderar på att köpa ett hus på hans gata. Och när Georg blir en häst, kan Lea närma sig honom igen och hon kan ta hand om honom på ett sätt som hon varken velat eller fått på åratal. När Georg var en dödsjuk man som låg hemma i sitt dödsrum, var det bara Ruth som hade tillgång till honom. När han blir häst förlorar hon sitt uppdrag eftersom hon inte begriper sig på djur.
Det är ett briljant drag av Nefeli Kavouras att låta Georg förvandlas! På så sätt får Lea chansen att ta farväl av sin far och Ruth får samtidigt möjlighet att fundera på hur hennes liv ska se ut som änka.
Jag är inte jättebra på bibeln, men jag vet att både Rut och Lea förekommer. Efter lite googlande fick jag fram att Rut var en änka som förbereddes av Gud på Davids födelse. “Genom hela Ruts bok löper en röd tråd som vill visa på att Gud alltid har en dold avsikt med det som sker.” Jag hade fått för mig att Lea låg i clinch med Rut, men det var visst systern Rakel som hon inte drog jämnt med. Och det kan man ju förstå, eftersom hennes man föredrog Rakel och gjorde henne till sin andra hustru.
Min bibeltolkning grundar sig huvudsakligen på löst vetande och wikipedia, så är det någon som har rättelser att göra så är jag bara tacksam!
Om det bibliska har inspirerat Nefeli Kavouras, ska jag låta vara osagt. Men en sak har jag lärt mig: var inte så himla rädd för magisk realism! Eller två saker, förresten: Du kan lita på Nefeli Kavouras – hon vet vad hon gör!
Författare: Nefeli Kavouras
Titel: Gelb, auch ein schöner Gedanke
Utgivningsår: 2026
Förlag: Kiepenheuer & Witsch
Språk: tyska
Betyg: 4/5