Grattis bloggen, vi firar ett år!

Älskade Punktslut och Carina,

nu firar vi ett år tillsammans och det gör mig väldigt glad. Grattis till oss! Som de flesta relationer så är det utmanande och roligt på samma gång. Bokbloggen var lite något som drabbade mig, fast på ett bra sätt. Carina, som ni säkert märkt vid det här laget, är en väldigt kreativ och bestämd qvinna. Efter att ha blivit övertalad, vilket inte var speciellt svårt, så körde vi igång detta projekt. Vi hade knappt några kunskaper om hur man bloggar, utöver själva skrivandet, och vi har dessutom aldrig gjort något tillsammans innan, förutom att ivrigt prata i mun på varandra på bokklubben. Inte visste jag att detta skulle bli så härligt, och viktigt för mig som person.

Jag förstår inte allt pillade med det tekniska, inte Carina heller för den delen, men det känns skönt att det aldrig har fått ta för mycket plats. Antalet läsare eller likes har inte varit en prioritet, även om det såklart är välkommet. Carina satte ledorden direkt när vi började och sa: “Detta ska vara KUL!” Det är väldigt befriande för en duktig flicka att höra och det tåls att upprepas. Det är inte ofta kvinnor har hobbys eller gör saker bara för skojs skull. Den traditionella kvinnorollen är allt för begränsande. Det ska hämtas och lämnas, relationer ska underhållas och samtidigt ska man vara snygg och trevlig. Inte så konstigt att egoistiska hobbys sällan hamnat högt upp på prioriteringslistan.

Av just den anledningen är jag så glad att jag faktiskt har en egen, tämligen introvert, hobby. 

Det är något annorlunda med att avsätta tid åt kreativitet, läsning bara för njutningens skull och min inre tankeprocess. Jag är inte van vid det, och trots att jag alltid gillat att skriva så har jag mest gjort det för min utbildning eller jobbet. Sist jag skrev för min egen skull, för att det är kul, då var jag typ 15 år. Min morfar kallade min för en möbel, för att jag bara satt still med min nya dator i knät och skrev dag ut och dag in på noveller. Jag flyttades bara runt i sommarstugan som ett objekt. 

Sen har jag alltid skrivit dagbok, men det är 100% ett introvert projekt, här är jag ändå medveten om att någon annan kommer att läsa det, vilket är precis det som är så läskigt och kul. Jag vill ju dela med mig av mina tankar kring böcker, tipsa folk om bra författare och skapa en dialog om litteratur. Att få ha detta roliga projekt motiverar mig att läsa mer, analysera mer (ja, det är faktiskt möjligt) men främst att faktiskt skriva mer. Det är väldigt terapeutiskt att skriva av sig, oavsett om det handlar om varför det är kasst att läsa Harry Potter på tyska eller en tvåspråkig recension om inspirerande Esther Perel. 

Om jag ska sammanfatta varför den här bloggen är så viktig för mig så är det ändå på grund av samtalet, med Carina för att vara specifik. Alla diskussioner jag och Carina har om böckerna vi skriver om. Vi kommenterar varandras texter, påminner och peppar varandra, och vi reflekterar tillsammans. Och inget av detta syns utåt. Även om ni får ta del av slutresultatet, när min och Carinas process är över, så är själva publicerandet sekundärt. Varför jag tycker att detta är just kul är tack vare Carina. Hon är en otrolig partner, eldig och med tusen saker på gång, vilket absolut kan stressa mig stundtals, men hon är motpolen jag behöver för att våga mer. 

Jag blir så stolt när Carina jublar över recensioner jag skrivit, och jag fnissar alltid nöjt när hon skickligt skriver av sig så det sprakar om det.

Mest gillar jag glimtarna av det mer personliga, när hon går lite mer på djupet. Det är väldigt fint och en ära att få dela detta med henne. Så tack bloggen för att du inte bara har gett mig en outlet till alla känslor jag har när jag läser diverse böcker, utan även har gett mig den här relationen med Carina. Jag ser helt enkelt väldigt mycket fram emot ett till år av bloggande!