Nora Ikstena: Modersmjölken

Lilla, fina bok, är det du eller är det jag? Varför klickar vi inte? Är det jag som har koncentrationsproblem eller är du du som inte har någon linje? 

Det här borde ha varit “right up my alley”, som de säger i Amerikat. Det är mor-dotter-relation, det är en invecklad släkt, det är historia och det är politik. Det utspelas i Lettland under Sovjettiden och det hela ger mig Sofi Oksanen-vibbar – vad kan gå fel? 

Egentligen inget. Nora Ikstena skriver stabilt fram alla lager i sin berättelse med modersmjölken som allegori. Modern och dottern turas om att berätta, vilket ger omväxling, spänst och stadga. Det är skört och det är kaxigt, på precis rätt ställen. Men mitt intresse förblir ljumt.   

Slutsatsen blir att det definitivt är jag. Jag klarar inte av psykisk sjukdom, barn som far illa, mödrar som inte kan ta sitt föräldraansvar. Stater som inte tar hand om sina medborgare, kvinnor som tvingas föda barn de inte vill ha och kvinnor som inte får föda de barn de så innerligt önskar sig. Nej, jag klarar helt enkelt inte av att läsa detta just nu. 

En vanlig höst, där inte corona-spöket lurar runt hörnet, hade jag älskat slutet som både innehöll sorg och hopp. Jag hade sett det vackra i det. Nu ser jag bara offren, sorgen och det förlorade hoppet. 

Den här boken ÄR fin, men läs den när det ljusnar och ni känner er starka.  

---

Författare: Nora Ikstena

Översättare: Juris Kronbergs

Titel:  Modersmjölken

Utgivningsår: 2015

Förlag: Bokförlaget Tranan

Språk: svenska

Betyg: 3/5