Elisabeth R. Hager: Der tanzende Berg
Österrike är det femte landet i EU-läsutmaningen. Kasta ett getöga på tabellen nedan om du vill se hur långt jag har kommit och vad jag har på vänt i hyllan.
Jag har bott i Tyskland i 30 år i år och tycker att jag är flytande på tyska och känner mig hemma i språket. När jag skriver något mer officiellt, låter jag alltid något modersmålstalande kolla texten, men jag har sällan problem med varken hörförståelse eller läsning. Men Elisabeth R. Hager från Österrike var faktiskt något av en utmaning!
Inte visste jag att en Kaffe-jause helt enkelt är en fika eller att en Strick-gilet är en sorts väst, men det vet jag nu. Jag är inte säker på att jag för all evinnerlig tid kommer att minnas att ett örhänge för män kallas Flinserl på österrikisk tyska, men det var roligt att bildgoogla det.
Elisabeth R. Hagers roman “Der tanzende Berg” påminde lite om Dörte Hansens “Zur See”, eftersom båda utspelas i ett ganska slutet samhälle. I Hagers fall är det en by i Tirol, hos Hansen är det en ö i Nordsjön. Båda handlar om människor som inte riktigt passar in, men ändå ser det som sitt hem på jorden och älskar naturen kanske mer än invånarna. Att båda behandlar hantverket att stoppa upp djur, kan ju vara en tillfällighet men när de i båda romanerna dyker upp en uppstoppad hund, undrar jag vad det är jag läser egentligen.
Jag gillar berättelsen om Marie, som växte upp i ovan nämnda by hos sin farbror och faster efter att hennes föräldrar dött i en bilolycka. Hon flyr till Wien så fort hon kan, men när farbrodern gått bort, återvänder hon och bor tillsammans med sin åldrade faster. Fastern, som hon kallar “Tanti”, är inte anledningen att hon återvänder helt, utan det är hennes ungdomskärlek Youni som plötsligt dansar in i hennes ordnade tillvaro. Marie tycker fortfarande att hans mörka lockar och hans avslappnade inställning till livet är oemotståndliga! Men säg den lycka som är beständig, Maries och Younis är det inte. När vi kommer in i romanen kämpar Marie med att komma över sorgen efter Younis död.
Det är spännande att Elisabeth R. Hager låter naturen vara en av berättelsens “huvudpersoner”. När Marie och Ursula, som också sörjer Youni på sitt vis, vandrar upp till bergväggen “der rote Wand” så känns det som om vi är med. Vi får veta hur det ser ut, hur det luktar och hur det känns att gå på marken. Och vi får veta vad dessa naturupplevelser gör med dem!
Många av de byinvånare vi möter, skulle jag beskriva som original. Det är Jogg, eremiten, som byggt sig en glasvägg av tomma snapsflaskor. Det är hotellägaren herr Hassel, som ger Marie uppdraget att stoppa upp hans dotters hund. Det är Ursula, som jobbar på de österrikiska tågbolaget ÖBB men alltid längtar efter gården och getterna som hennes bror söp bort.
En sak vet jag säkert: jag vill inom överskådlig framtid inte läsa något mer om uppstoppade hundar eller om hur man gör när man stoppar upp djur överhuvudtaget. Det är ett hantverk som jag har fått veta mer om än vad jag någonsin kommer att behöva. Men jag skulle inte ha något emot att återvända till Österrike – gärna med tåg, varför inte med ÖBB?
Författare: Elisabeth R. Hager
Titel: Der tanzende Berg
Utgivningsår: 2022
Förlag: Klett-Cotta
Språk: tyska
EU-läsutmaning
| land | författare | bok | datum | |
| Belgien | ||||
| Bulgarien | ||||
| Cypern | ||||
| 4 | Danmark | Stine Pilgaard | Meter pro Sekunde | 17 feb 23 |
| Estland | ||||
| Finland | ||||
| 1 | Frankrike | Marc Levy | En sång för dig | 7 jan 23 |
| Grekland | ||||
| Irland | Brendan Behan | Borstal Boy | ||
| Italien | Marco Balanzo | Wenn ich wiederkomme | ||
| Kroatien | ||||
| Lettland | ||||
| Litauen | ||||
| Luxemburg | ||||
| Malta | ||||
| Nederländerna | ||||
| Polen | ||||
| Portugal | ||||
| Rumänien | ||||
| Slovakien | ||||
| Slovenien | ||||
| Spanien | ||||
| 2 | Sverige | Sara Strömberg | Sly | 10 jan 23 |
| Tjeckien | ||||
| 3 | Tyskland | Dörte Hansen | Zur See | 31 jan 23 |
| Ungern | Szilárd Rubin | Kurze Geschichten von der ewigen Liebe | ||
| 5 | Österrike | Elisabeth R. Hager | Der tanzende Berg | 20 feb 23 |