Vizma Belsevica: Bille
Lettland är land nummer 19 i min EU-utmaning och tack bokcirkeln ”Läsa jorden runt” som läste tillsammans med mig! Särskilt tack till Hanna som till och med köpte boken, läste den och skickade den till mig i Hamburg. Att det sedan tog en vecka för posten att transportera den från Stockholm till Hamburg, är en annan historia, men jag hann i alla fall att få den innan jag själv gav mig i väg till Sverige.
Och jag satte glad i hågen igång att läsa! Men, vänta? Vad är detta?? Bille, 4 år, får snö i skorna, hennes pappa dricker för mycket, hennes mamma syr och hennes mormor får vredesutbrott. Och så leker hon lite med sin vän Ausma och så rymmer de hemifrån och så kommer de hem. Och så håller det på. I all oändlig evig tid. I början av boken står det ”Boken skulle också kunnat heta När farmor var liten ty den är berättad och tillägnad mina barnbarn Matiss, Ieva och Baiba ” och jag tänker, att om min farmor skrivit om sin barndom hade jag stått ut med hur många blöta fötter som helst, men när en nobelpristippad författare gör det, så blir jag förundrad och besviken. Jag hade absolut förväntat mig mer. Kanske lite stringens, exempelvis? Nu pladdras det vidare om släktingar, maträtter och barn som får skäll eller stryk utan någon som helst ordning och jag tycker att det är ganska tradigt att läsa. Några gånger glimtar det till och mitt intresse vaknar, bland annat när presidenten Karlis Ulmanis dyker upp och när Bille lider alla helvetets kval, eftersom hon tror att hon ska få en bebis när Rodriges sett henne naken. Men säg den glädje som varar, för i nästa kapitel är det blöta strumpor, stryk och en drängfull men snäll pappa igen.
När vi hade vårt bokmöte med bokcirkeln, hade jag inte riktigt hunnit läsa klart. Men döm om min förvåning, när jag då fick veta, att det här inte var tänkt som en roman. Det är enstaka noveller som publicerats i någon, förmodligen lettisk tidning, som på svenska buntats ihop till en ”roman”. Jamen, då kan jag stå ut med den bristande ordningen och avsaknaden av stringens! Och nobelprisnominerad, det var Vizma Belsevica för sina dikter. Nu dog hon dessvärre redan 2005, så något Nobelpris, det blev det aldrig men det räckte åtminstone till Tomastranströmerpriset 1998 och det är ju inte kattskit det heller!
Och de sista novellerna läste jag med mer försonande ögon och vips, fick vi upp betyget till en helt acceptabel trea. Först tänkte jag att jag aldrig i livet tänker läsa de två nästföljande böckerna om Billes liv, men nu, nu är jag inte helt kallsinnig till tanken. Tack bokcirkeln, ni gör mig mer öppen till sinnes!
Författare: Vizma Belsevica
Översättare: Juris Kronbergs
Titel: Bille
Utgivningsår: 1997
Förlag: Natur & Kultur
Språk: svenska
Betyg: 3/5
2 Comments
Nina Ruthström
Öppen till sinnes – det är fint.
Carina
Ja, visst är det? Men så fint är det att ha en bokcirkel!