En topp och en flopp

… är i hårdaste laget om det här dubbelinlägget. “En överträffade mina förväntningar och en nådde inte upp till det jag hade hoppats på”, skulle vara mer rättvisande, men en väldigt mycket tråkigare rubrik.
Vi börjar med den som överträffade mina förväntningar, för det var den jag läste först.
Ulrika Lagerlöf: Blekjorden

Jag älskade den första boken Hjortronlandet i serien om kvinnorna Siv och Evas liv och deras koppling till en skogsfastighet i Västerbotten. När det kommer en fortsättning på en älskad bok, är jag ofta lite skeptisk. Har författaren fortfarande något att säga? Eller är det bara soppa på en spik för att tillfredsställa läsarnas behov av en fortsättning och kanske förlagets hopp om ännu en bästsäljare?
I serien Timmerfolk behöver vi inte oroa oss! Ulrika Lagerlöfs berättelse om Siv på 30-talet och hennes sondotter Eva i nutiden har mycket kvar att erbjuda. Hos Siv finns ännu mycket olevt liv och det är både sorgligt och vackert att läsa om. Det är lätt att förstå varför Siv valde det liv hon lever, men det gör ont att tänka på det hon inte fick.
Evas berättelse i Blekjorden är kanske inte lika rafflande spännande som i del ett, men här tillåts hennes son Vilgot ta lite större plats och det gillade jag. Ingen kan väl motstå en bra coming-of-age liksom? Och så är det ju intressant att läsa om hur man håller ett spirande kärleksförhållande där en bor i Djupsele och en i Uppsala vid liv? Eller kanske är det här en beskrivning på hur man INTE gör ..?
Ulrika Lagerlöf fångade mig nästan på direkten och surrade kunnigt fast mig med vackra naturskildringar, blandat med kärlek och klimataktiva ungdomar. Det är nog snart dags för mig att besöka några av Sveriges norra landskap på riktigt, känner jag.
Jag ser redan nu fram emot att läsa den tredje och avslutande delen Kärnveden, som faktiskt redan kommit ut. De missade jag uppenbarligen när jag var i Sverige i juni.
Författare: Ulrika Lagerlöf
Titel: Blekjorden
Omslag: Miroslav Sokcic
Utgivningsår: 2025
Förlag: Romanus & Selling
Språk: svenska
Betyg: +4/5
Emma Bouvin: Solen skiner alltid på Tjurkö

Emma Bouvin är en vass journalist på Dagens Nyheter och jag läser alltid hennes krönikor med stor behållning. När hon nu debuterade som romanförfattare var mina förväntningar högt ställda.
Men i Solen skiner alltid på Tjurkö krävde hon lite väl mycket av mitt engagemang – eller är det bara min koncentration hon vill åt? Storyn har vi hört förut: farmor dör och vad händer nu med det hett älskade sommarstället? Ett talesätt säger att inget kan få folk så ilskna som arv och jakträtter, så visst, jag har alls inget emot romanens utgångspunkten.
Farmor MIrjams arvingar, de tre sönerna, är inte bara väldigt olika både på ut- och insidan, utan de har allihop flera barn som också har barn eller är gravida, de har fruar som dött och fruar som varit otrogna och de har nya fruar och jag har fullt sjå med att hålla reda på vem som är vem. Jag kommer på mig själv med att önska mig en familjekarta, ni vet en sådan där som brukar finnas i ryska klassiker där vi följer en familj i flera generationer.
Här är tidsspannet betydligt kortare, men varenda en av bröderna och kusinerna har sin egen historia med vidhängande konflikter och det blir för mitt begränsade förstånd och tålamod helt enkelt för mycket att hålla reda på. Det är en död mor, två skilsmässor och två fäder som inte ser eller bryr sig om sin avkomma. Det hela kryddas dessutom av spelskulder, ofrivillig barnlöshet, systrar i fejd och en extremt irriterande lillebror som bygger sig en instagramkarriär som matlagningsguru. Och när allt reder upp sig på bästa sätt på slutet, har jag för länge sedan tröttnat på ursprungskonflikten. Jag bryr mig inte ett dugg om ifall huset på Tjurkö kommer att samägas av denna brokiga skara eller säljas till högstbjudande.
I fortsättningen kommer jag att läsa Emma Bouvins krönikor och artiklar i Dagens Nyheter med samma intresse som alltid men jag kommer att fundera ett extra varv innan jag skänker henne förtroende som romanförfattare igen.
Författare: Emma Bouvin
Titel: Solen skiner alltid på Tjukö
Omslag: Kerstin Hansson
Utgivningsår: 2025
Förlag: Norstedts
Språk: svenska
Betyg: 2/5
One Comment
Tofflan
Ytterligare ett ärligt inlägg. Bra! Gillar. Jag har läst något av Ulrika Lagerlöf tidigare och uppskattat, men den andra boken skulle jag aldrig välja även utan att ha läst ditt inlägg. Den typen av romaner passar mig inte alls, men har säkert många läsare. (Dock inte jag.)