Tre böcker jag läst i sommar
I sommar åkte jag hem till Sverige och tänkte änna till lite, så min kära mamma hämtade ut några böcker som jag reserverat på biblioteket. Det är ett vanligt dilemma jag har, att jag vill läsa på svenska och har ett ständigt sug efter att köpa fler böcker, men samtidigt vill jag rent praktiskt inte släpa med mig allt. Bland titlarna fanns även några böcker som ej är utgivna i pocket ännu, eller några böcker jag var osäker på om jag verkligen skulle bli kär i. Mamma som biblioteketspartner blev med andra ord ett lyckat koncept som jag kommer att upprepa! Dock föll jag även dit på Nextorys erbjudande om två gratismånader för SJ Prio-medlemmar. Så ja, här är ett utplock på tre böcker jag läste under min semester:
1. Flora Wiström: Hålla andan
”Hålla andan” är en ungdomsroman jag var väldigt sugen på att läsa och som jag ivrigt reserverade på bibliotekets hemsida i god tid. Wiströms debutroman ”Stanna” blev varmt välkomnad och jag minns att jag läste den då 2016, men jag var inte helt såld. Nu inför ”Hålla andan” var jag övertygad om att jag skulle bli uppslukad, men jag hamnade någonstans mittemellan. Jag tyckte att båda böckerna, trots sina olika handlingar, hamnade på ungefär samma nivå. De båda får ett stadigt betyg, de är helt okej liksom.
”Hålla andan” har en spänning i sig som jag uppskattade, ett dynamiskt läge som Wiström lyckas fånga mellan karaktärerna. Boken innehöll många utav mina favoritteman: syskonrelationer, sexualitet och en becoming of age-historia. Jag jublade över alla onaniscener och tycker konstigt nog att det är lite gött med våldstendensen gentemot andra i huvudkaraktären Mina. Det är kul att boken främst utspelar sig i en simhall. Det gör en nyfiken som läsare att ta reda på varför Minas syster Daria plötsligt försvinner, vilket var själva ploten i boken.
Men ändå så lyfter den inte riktigt? Blir det kanske lite väl pretentiöst? Eller låter jag min bild av Wiström påverka min läsupplevelse allt för mycket?
Det är ju lite av en hatkärlek, måste jag erkänna. Å ena sidan älskar jag hennes Wiströms ord, hur hon vidgar unga vuxna-genren och hennes otroliga flöde på Instagram, som varvas med en direkthet och vackra bilder. Wiström lyckas nå läsare genom att få det att kännas på riktigt. Folk har finnar, blir stela under sex och är manipulerade. Det hymlas inte med det. Men å andra sidan blir det för genomtänkt och utstuderat. Jag tyckte inte alltid det känns genuint, åtminstone inte för mig. Denna influenser-eran har definitivt sin bittra eftersmak där det kapitaliseras på en ouppnåelig livsstil och en form av liberalfeminism blommar.
”Jag för långsamt duschstrålen i små cirklar mellan mina ben.
Hur skulle det vara att möta de där läpparna? Tungan, gömd i munnen. Ja. Det varma vattnet är som en tunga.
Jag trycker ihop låren och tar stöd med vänsterhanden mot väggen, höjer vattenstyrkan lite i taget, det är som att befinna sig inuti en bubbla, allt utanför försvinner, här är det mjukt och varmt och det glänser. Och Cissis ögon lyser. Nu viker sig knäna under mig.
Jag vajar och rycker.”
Jag tycker att de kapitlena som växelvis handlar om Daria kunde skippats, då hade förmodligen min läsupplevelse intensifieras. Eller om boken från början jämlikt hade utgått från båda systrarnas perspektiv. Jag hade velat ge ”Hålla andan” ett högre betyg eftersom jag tycker Wiström är viktig för sin genre och generation, men det landade tyvärr inte helt hos mig.
Författare: Flora Wiström
Titel: Hålla andan
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bonnier
Språk: Svenska
Betyg: 2/5
2. Geir Gulliksen: Berättelse om ett äktenskap
”Jag pratade som om hon hade varit otrogen, och det hade hon ju inte. Hon hörde mig fnysa åt det ordet – otrogen eller inte otrogen, det var liksom under vår värdighet att använda såna ord. Jag sa att hon gärna fick ligga med honom eller vem som helst, bara hon inte började slarva med oss.”
Gud, det gjorde ont att läsa den här boken. Ett ständigt sugande obehag i magen som mot slutet var outhärdligt. Jag var dock nära på att lägga ifrån mig den helt runt sida 15 när berättarjaget, Jon (eller författaren Geir?), föreställer sin fru onanera på jobbet. Det är oerhört tröttsamt med den manliga blicken och kulturmannen som ivrigt skildrar kvinnor. Även om konst är konst, så går det inte att undvika att en manlig författare väljer att skriva en bok om hur en man berättar händelser ur äktenskapet utifrån frun Timmys perspektiv.
Är det ett spännande grepp eller bara rent av mansplaining? Förmodligen båda.
Om jag inte ska fördjupa mig mer i den aspekten, vilket är det sämsta med boken, utan övergå till romanens bästa delar: det är ett otroligt vackert språk. Geir Gulliksen skildrar Jon och Timmys relation på ett sånt intimt och komplext sätt. Deras dialoger är en fröjd att läsa och trots att författaren inte verkar vara ett fan av styckeindelning, så är berättelsen lättillgänglig och vackert komponerad.
Jag stör mig lite på att ordet ropa används istället för skrika när de har sex. Ropar en verkligen eller är inte det mer något en gör och förväntar sig ett svar? Det irriterade mig boken igenom. Kanske är der bara en dålig översättning från norskan? Oavsett är det förståeligt att ”Berättelse om ett äktenskap” nominerades till Nordiska rådets litteraturpris och har blivit en succé. Dock vet jag inte hur roligt det är att vara Gulliksens ex-fru för tillfället och leva med diverse spekulationer om hur mycket av romanen som är självbiografiskt. Värt att tänka på!
”Hon sprang för att stå ut, för att hålla vanligt missmod och förtvivlan ifrån sig. Vi klädde av oss tillsammans, rörde vid varandra, sög och slickade varandra, hade ömsinta eller våldsamma inslag för att stå ut, för att ta oss igenom dagarnas tristess och kaos och utmattning.”
Författare: Geir Gulliksen
Titel: Berättelse om ett äktenskap
Översättare: Urban Andersson
Utgivningsår: 2015
Förlag: H. Aschehoung & Co.
Språk: Svenska
Betyg: 4/5
3. Yrsa Keysendal: Friläge
Eftersom jag delvis älskar unga vuxna-genren och delvis intensivt följer Yrsa Kejsendals kompis Flora Wiström på Instagram i perioder (som tidigare nämnt), så var jag självklart nyfiken på denna roman. Men tyvärr fattade jag inte alls grejen? Jag tänkte att detta skulle bli en succé med tanke på att jag gillar det avskalade språket i kombination med en ungdomsroman med kvinnor i fokus. Men nej, detta blev en snabb skumläsning på tåget upp till Göteborg.
”Friläge” handlar om barndomsvännerna Anna och Linda. Boken växlar perspektiv mellan deras uppväxt då de var tätt sammankopplade, och nutid, när de inte har någon kontakt längre men ändå verkar ha ett självklart band.
”Lindas mens kommer före min. Den breder ut sig på insidan av låret när hon särar benen. Vi sitter på golvet och skriver brev till Henke Larsson. Fan vad äckligt, skriker jag då. Vadå. Du har mens längs benen. Hon tittar ner. Ett tag tror jag att hon skäms för hon sitter helt stilla. Jag gräver med nageln i suddgummit men fortsätter att stirra på fläcken i trosan. Men så kastar hon pennan på golvet och säger oj jag ska bara hämta en binda. Hon går ut ur vardagsrummet. Jag öppnar byxknappen och tittar ner i mina egna trosor men där finns ingenting.”
Det tar emot att ge boken ett sånt lågt betyg, för jag hoppades verkligen på att jag skulle uppskatta boken. Precis som med Wiström så är dessa kvinnliga författare en röst för nästa generation och romanerna får ett symboliskt värde. Jag har en känsla av att det kanske var fel tid och plats för mig att läsa den på? Eller så är det helt enkelt inte något för mig? Kanske kommer du att älska den?
Författare: Yrsa Keysendal
Titel: Friläge
Utgivningsår: 2019
Förlag: Brombergs
Språk: Svenska
Betyg: 1/5
2 Comments
Pingback:
Pingback: