10 tyska författare vars romaner du borde önska att du hade läst

Svenskar i allmänhet är kassa på att läsa tysk samtidslitteratur och det beror förmodligen på att det inte är så stor del av befolkningen som känner sig bekväm med att läsa på tyska. Generationer av svenskar kan räkna upp “an, auf, hinter, in, neben, über, unter, vor, zwischen” men betydligt färre vet att dessa prepositioner styr dativ. För de allra flesta är det en del av den gigantiska mur som hindrar dem att ta till sig att det tyska språket faktiskt är vackert, ordrikt, fullt av nyanser och lämpar sig alldeles ypperligt för stor litteratur.

Tyvärr är intresset för det tyska språket och kulturen inte är alls lika stort i Sverige som intresset för den anglosaxiska. Följaktligen är det få förlag i Sverige som satsar på att köpa in och översätta tysk samtidslitteratur i någon större utsträckning. Förutom det Tysklandsnischade bokförlaget Thorén och Lindskog, vet jag i skrivande stund ingen som har någon större utgivning att skryta med. Tro mig, det är VÄLDIGT synd.

Trots att jag bott i Tyskland i mer än 25 år och trots att jag både är litteraturintresserad och en snabb läsare även på tyska, kan jag verkligen inte påstå att jag har överblick över den samlade tyska utgivningen. Den är nämligen gigantisk! Efter lite googlande fick jag fram den svindlande siffran 80 000 nyutkomna böcker per år. Det är totalt omöjligt att hålla koll, som ni förstår. Utan inbördes rangordning har jag listat tio romaner som under de senaste åren gjort intryck på mig. De romaner som finns på svenska har den svenska titeln efter snedstrecket.

---

• Katrin Seddig: Das Dorf

Ja, låt gå för att jag är partisk. Katrin är en av mina bästa vänner sedan vi hade våra barn på samma dagis. Hon lyckas alltid att få med en ytterligare dimension i sina berättelser, en detalj som visar situationen i ett helt annat ljus och så skriver hon om sex på ett sätt som ingen annan. “Das Dorf” (Byn) handlar föga överraskande om en by, om livet där i allmänhet och om några av invånarna i synnerhet. Jag tycker att det är fascinerande att Katrin kan ge en lika trovärdig röst åt en gammal livstrött tant som åt en flicka strax innan puberteten brakar loss. Det här är hennes femte roman och jag tycker att det är hennes bästa. Hitintills!

---

• Isabel Bogdan: Der Pfau

Isabel Bogdan ägnar sig mest åt att översätta romaner från engelska till tyska. Men 2017 skrev hon en roman och det är ingen överdrift att säga att den slog ned som en bomb. Jag har för mig att jag läste att det är den trettonde upplagan som finns ute i handeln nu. Det är en lättläst och rolig men samtidigt intelligent historia om ett gäng bankanställda som är uppe i Skottland på teambuilding och där blir förstås inget som de tänkt sig. Bland annat spelar en tokig påfågel en viktig roll. Påfågel är Pfau på tyska, så det är därifrån romanen fått sitt namn.

---

• Nino Haratischwili: Das achte Leben (für Brilka)

Den georgiska författaren Nino Haratischwili skriver på tyska och den här romanen om en georgisk släkt börjar 1900 och för oss genom flera generationer ända fram till idag. Aldrig har så många sidor känts så korta! Och vilken oerhört spännande och virvlande historia landet Georgien har och vilket fantastiskt sätt Haratischwili berättar det på! Hon bjuder upp till en svindlande dans som inte ens släpper taget när jag slagit igen boken. Otaliga gånger har jag gett bort den och rekommenderat den och det är verkligen skandalöst att den inte finns på svenska!

---

• Bov Bjerg: Auerhaus  

Sex ungdomar bor utan vuxna tillsammans i ett hus på landet samtidigt som de försöker ta studenten men framförallt försöker de hålla liv i vännen Frieder. Frieder kommer hem från sjukhuset efter ett självmordsförsök och kan inte längre bo med sina föräldrar utan flyttar in i morfars (eller var det farfars? Det är inte lika tydligt på tyska… ) gamla torp. Det är en roman och kärlek, vänskap och ansvar. Den borde vara obligatorisk läsning på gymnasiet.

---

• Irene Dische: Großmama packt aus

En hysteriskt rolig berättelse om mormor som försöker hålla ordning på i sin tysk-amerikanska familj med judisk-katolska rötter. Om det inte mellan varven vore djupt tragiskt, skulle jag ha skrattat oavbrutet.

---

• Juli Zeh: Nullzeit (just den finns inte, men ett par andra!)

Juli Zeh har en stor produktion, sedan debuten 2001 har hon släppt elva romaner. Jag har  läst ett par och den som jag minns bäst är Nullzeit. Nullzeit kan betyda nolltid, men är också ett begrepp inom dykning som jag inte ens tänker försöka att förklara. Dykning spelar en huvudroll i historien där vi aldrig riktigt får klart för oss vad som är sanning och vad som är lögn, vem är  offer och vem är förövare? Vad är kärlek? Vem kan man lita på? Livets stora frågor alltså!

---

• Dörte Hansen: Altes Land / Körsbärslandet

2015 landade journalisten Dörte Hansen en överraskningshit med sin debutroman Altes Land. Ännu en roman om livet på landet. Här spelar flykt och efterverkningar från andra världskriget en stor roll, vilka allianser håller och och vilka ska man hålla sig borta ifrån. Två kvinnor finner motvilligt i varandra det som de saknat hela livet: ett sammanhang och en familj.

---

• Eugen Ruge: In Zeiten des Abnehmende Lichts / Den tid då ljuset avtar

Familjeromanen från  2011 utspelas under de 50 år som DDR skapades och föll. Det är inte på något sätt ett hemligt tips från mig, utan både publik och kritikerkår var överens om att det här är en roman i en alldeles egen dimension.

---

• Wolfgang Herrndorf: Tschick /  Tschick

En roadtrip av sällan skådat slag med 14-åringarna Maik Klingenberg och Tschick vid ratten på den stulna ladan. Vid ett första ögonkastet verkar de två inte ha mycket mer gemensamt än ålder och kön. Hemma hos Maik är det i och för sig inte direkt någon Bullerbyidyll men det finns åtminstone gott om pengar, hos Tschick finns varken det ena eller de andra. Innan de vet ordet av är de utan karta tillsammans på väg genom ett sommardött landskap.

---

• Julias Franck: Die Mittagsfrau / Hjärtats blinda fläckar

2007 fick Julia Franck Deutschen Buchpreis för romanen “Die Mittagsfrau” och det är i princip det finaste man kan få i det här landet. Romanen startar under andra världskriget och  handlar om den ensamstående sjuksköterskan Helene. Hon slits mellan att skydda sin son Peter, överleva och försöka att sköta sitt jobb. En dag packar hon en väska och flyr med sonen, sätter honom på en bänk på en myllrande järnvägsstation och säger till honom att vänta. Hon lämnar honom där. Det är outhärdligt att tänka sig och vidrigt att läsa om, men det är en helt fantastisk roman.

---

Hoppas att du som sällan eller aldrig läser något av tyska författare fått upp ögonen för vilken spännande litterär värld det finns på andra sidan Östersjön. Utbudet är förstås större om du talar eller åtminstone läser på tyska, men hälften av mina tips finns ju faktiskt på svenska, så schas iväg med dig nu. Till biblioteket, till bokhandeln eller var du nu brukar tillfredsställa dina läslustar någonstans.