Pernilla Gillback: Tonårsdrömmar Noice, Hasse & jag
När den här boken damp ner i brevlådan, tack Under the Kite Publishing för recensions-exemplar, ville jag börja läsa direkt. Omslagets rosa färg påminde om tuggummi och lukten av bugg kittlade i näsan. Jag som inte tänkt en tanke på vare sig bandet Noice eller Hasse Carlsson på många år, katapulterades på ett kick tillbaka till 80-talet .
Frontfiguren Hasse Carlsson och jag är födda samma år och när Noice slog igenom med dunder och brak i “Måndagsbörsen” (det enda TV-programmet på den tiden som visade ny musik) 1980 var vi båda 15 år gamla. Jag minns att han kom från Gustavsberg, något som för mig lät lika exotiskt som Las Vegas för giftassugna och låten “En kväll i tunnelbanan” spädde på det hela. I Svenljunga, där jag växte upp, fanns det knappast ens någon kollektivtrafik och definitivt inte någon tunnelbana. Några punkinspirerade ungdomar som drog runt på byn, kan jag inte heller minnas, så Noice var verkligen något nytt och spännande. Men mycket gemensamt hade vi inte och min fan-kärlek sträckte sig inte så värst mycket längre än den där första LP:n där de hänger i tunnelbanan. Det enda gemensamma var att vi var jämnåriga.
Mitt liv gick vidare och jag fick andra musikaliska favoriter och jag glömde totalt bort Noice. Ända tills nu helt nyligen, när jag till min egen förvåning blev intresserad av Pernilla Gillbacks bok och en gnutta intresse över vart Hasse Carlsson egentligen tog vägen flammade upp.
Författaren Pernilla Gillback är minst sagt känslomässigt engagerad i Hasse Carlssons öden och äventyr: hon var nämligen hans flickvän under ett par år. Efter vad jag förstår under läsningen av boken, så lyckades hon aldrig riktigt släppa tankarna på honom, ens efter att de gjort slut. Utifrån såg det ut som om hon gick vidare. Hon träffade en man, fick två barn, utbildade sig till journalist, separerade, blev mormor och träffade ännu en ny man. Inget av detta verkar ha hindrat henne inte från att fortsätta sörja sin ungdomskärlek som dog 2002.
Pernillas värld var lika långt i från min egen 80-talsvärld som Hasses. Hon var en ex-balettdansare som hängde på inneställen i Stockholm och turnérade med dansshower i hela landet. Hon träffade killar som jag aldrig skulle haft skuggan av en chans hos och fick en förlovningsring med diamant av en av sina pojkvänner.
Pernilla Gillback må vara utbildad journalist, men det som bär genom boken, är tyvärr inte texten. Den är på sin höjd medioker. Boken lever dels av de generösa urvalet av bilder som andas 80-tal och dels av att det verkligen är en sann historia som jag och många med mig kan relatera till.
Som förälder berörs jag förstås också av Hasses föräldrar som än idag inte vet vad de hade kunnat göra annat än att lita på skivbolaget, när de lovade att hålla ett öga på den unge Hasse på turnéerna. “Hålla ett öga på” är ett vitt begrepp, men i min värld ingår varken att erbjuda hasch och sprit eller att skicka upp utbrända tonårsstjärnor på scen om och om igen.
“Det gick inte att sova, tankarna snurrade. Undrar vad Robban gjorde? Kanske satt han med sin tjej och kollade video, eller bara hängde på stan och kollade i affärer. Fan, vad skönt det lät. Det senaste året hade gått nonstop. Inte ens paus efter sommarturnén. Om man inte tänker på veckorna i studion och inspelningen av skivan. Vinterturnén övergick i sommarturné. Visst, han borde vara tacksam som var ute med EMAs högst betalda turnéledare, och förra sommaren var de landets mest bokade grupp.”
Efter tiden med Noice lyckas Hasse aldrig riktigt landa i den vanliga världen. Den där världen som bara består av Gustavsberg och tunnelbana, utan skrikande tjejer och turnéer. Det är då som Pernilla och Hasse blir ett par och även om det skildras som lycka i början, så tycker jag att det är alldeles för lite rosa och tuggummifeeling i deras förhållande. Det känns skevt från starten och Pernilla tar mycket ansvar, så som det ofta faller sig i relationer där den ene missbrukar.
“Lägenheten är tom när jag kommer tillbaka. Det är så typiskt honom. En timme promenerar jag runt och han drar tydligen på någon fest. Det här funkar inte. Vad är det för kompisar han är hos? Jag kryper ner i sängen och blundar hårt. Hur jag än försöker går det inte att stänga ute mullret från trafiken nere på Katarinavägen och ljuset från KF-huset letar sig envist in mellan persiennerna. Fötterna har trasslat in sig i täcket. Jag sparkar ett par gånger för att komma loss. När började allt det här?”
Personligen hoppas jag att Pernilla Gillback kan gå vidare nu. Att hon har fått svar på sina frågor, att djupintervjuerna med föräldrar och andra närstående har gett henne möjlighet att förstå det som går att förstå, att bearbeta sin egen roll och att om inte glömma, så åtminstone lägga den här perioden av sitt liv åt sidan och ta itu med resten. Resten av livet, alltså.
OBS: Recensions-exemplar
Författare: Pernilla Gillback
Titel: Tonårsdrömmar Noice, Hasse & jag
Utgivningsår: 2019
Förlag: Under the Kite Publishing
Språk: svenska
Betyg: 3 / 5