Rebecka Åhlund: Jag som var så rolig att dricka vin med
Jag fick Rebecka Åhlunds bok “Jag som var så kul att dricka vin med” tryckt i näven av en vän. Spontant suckade jag lite och hade såklart hört talas om den, men kände mig inte alls sugen på att läsa en tung bok. Men wow, vad glad jag är att jag en söndag i trädgården öppnade boken och började läsa. Timmar senare hade solen börjat gömma sig bakom husen, det hade blivit lite kallt och boken var utläst. Jag räknade inte med att språket skulle vara så enkelt och underhållande med tanke på det allvarliga temat.
Åhlund skriver bland annat om identitetskris, antidepp, skam, sin faders självmord och sina egna misslyckanden på ett högst reflekterade vis. Samtidigt lyckas hon ge mig som läsare en bekväm känsla och många goda skratt! Komiskt beskriver Åhlund hur hon såg nykterister som ’kontrollfreaks som skrubbar underlivet med klorin’. Och att hon inte förstår hur de lyckades göra revolution på 1800-talet i Les Misérables när hon själv knappt orkade tömma diskmaskinen när hon var full. Hon beskriver om hur det var när hon drack. Om hur hon gömde flaskor, kräktes framför andra, skadade sig otaliga gånger på fyllan och lovade sina barn att sluta dricka. Och ändå fortsatte hon länge att dricka.
“Jag går som radiostyrd till affären och köper mer vin. Det händer tidigare på dagen. Mot slutet dricker jag mitt första glas innan klockan nio på morgonen.”
Hon reflekterar kring hur många mammor dricker som ett fuck you mot patriarkatet, men egentligen är det så icke-upproriskt som det går i ett kapitalistiskt samhälle som är så alkoholromantiserande. Alkoholen är det som står emellan oss och revolution, vilket gör beslutet att sluta dricka till hennes mest radikala.
Hon vrider och vänder ständigt på frågan om när hon blev alkoholist. Att det verkade vara när hon först slutade dricka som det hände. En vän till henne frågar just det, hur hon visste. Åhlund svarar att det var när hon insåg hon inte kunde sluta dricka trots att hon verkligen, verkligen ville. Åhlund skriver att alkoholism är en demokratisk sjukdom, att alla typer av människor drabbas. Att människorna i Fight Club (aka. anonyma alkoholister) är ett tvärsnitt genom hela samhället.
Vidare skriver Åhlund även om hur det knappt var några som reagerade på hennes drickande. Skillnaden på kvinnligt och manligt drickande, att kvinnor generellt blir introverta medan männen tar sig ännu större friheter. Eller snarare, tillåts ta den friheten, till skillnad från kvinnor. Hur Åhlund beskriver sitt drickande får mig att tänka på Hanna Hellquist, som också “kommit ut” som alkoholist i sin hyllande DN-krönika. Jag minns att jag hört Hellquist svära över hur otroligt bra “Jag som var så kul att dricka vin med” var. Att hon fick lägga ner sin bokidé, eftersom det var omöjligt att toppa vad Åhlund skapat.
“Jag kan verkligen vara fruktansvärt jobbig. Jag är en envis besserwisser, jag vill ha saker på mitt sätt eller inte alls. Jag dömer och är självcentrerad. Jag har fördomar, projicerar och tycker alltid att jag har rätt. Tänk den personen med en ‘förhöjd livskänsla’ dessutom. Jag kanske inte alltid varit så rolig att dricka vin med ändå.”
Boken tar med oss på hela resan, sökandet efter svaret på när och hur, men också varför, allting började. Först när Åhlund kan se sin pappa som en vanlig människa, med en ångest i samma nyans av mörker som alla andra, kan hon äntligen börja sörja honom efter alla år. Det är så vackert att få ta del av hennes historia, och hur Åhlund upplever att hon aktivt börjar delta i sitt eget liv. Hon skriver om hur varje dygn som hon är nykter är tjugofyra timmar mellan henne och mörkret, galenskapen och ångesten. Till och med i sina drömmar har hon slutat ljuga, vilket hon beskriver som ett mirakel.
“Mitt nyår är när jag slutade dricka. Eller, för att vara ännu svulstigare: det var min födelsedag. Jag vaknade. Mitt liv började existera på riktigt, då. Fram till dess hade jag bara existerat. Det är ett overkligt före och efter.”
Författare: Rebecka Åhlund
Titel: Jag som var så rolig att dricka vin med
Utgivningsår: 2019
Förlag: Natur och Kultur
Språk: Svenska
Betyg: 5/5
One Comment
Pingback: