RECENSIONER

Nina Lykke: Nästa! En läkarroman

Hon vet min själ var det svider på oss medelålders och det är precis där hon lägger snittet, norskan Nina Lykke. Men samtidigt håller hon upp skrattspegeln och får oss att fnissa åt mannen som helst åker skidor, vallar skidor eller planerar deltagande i skidtävlingar och kvinnan som dricker vitt vin ur en guldfiskskål, för att fortsätta kunna säga att hon bara tar ett glas. Men de vi egentligen skrattar åt, det är ju oss själva. Och det är en stor konst, mina vänner, att få en att skratta åt sig själv utan att bli det minsta förolämpad. 

Jag blev förtjust i denna halsbrytande konst, redan i den förra romanen “Nej och åter nej” och såg fram emot att den här äntligen skulle dyka upp i pocket. Jag är nämligen mer benägen på att shoppa loss i pocket än i inbundet. Och jag förnekar mig inte: som medelålders tant, gillar jag mer en konkret bok än en nedladdad dito.

Läkaren Elin, hon med guldfiskskålen, har hamnat i något som hon inte riktigt kan handskas med. Hon har överraskande nog inlett en affär när hon egentligen bara vill svara på en vänförfrågan på facebook. När allt uppdagas, störtar hon hemifrån och flyttar helt sonika in i sitt mottagningsrum på en av Oslos vårdcentraler. 

Man skulle utan vidare kunna beskriva Elin som ditintills en högfungerande person, men när hon återfinner sig själv i en handfast livskris är det något som brister och hon börjar bli rejält trött. Trött på sin man, skidgalningen Aksel, trött på att julpynta, trött på att vara till lags och faktiskt rejält trött på sina patienter. Elins medlidande med den unga kvinnan som gråter över att än en gång “vara tvungen” att följa med sina föräldrar till Nice, håller sig lindrigt sagt på en låg nivå. 

“Tårarna glittrar i hennes ögonfransar, munnen är klädsamt svullen, för när unga gråter blir de bara ännu snyggare. Om jag någon enstaka gång gråter ser det ut som om någon har skrubbat mitt ansikte mot ett betonggolv. Jag tittar på henne och tänker: Tur för er att ni är så snygga. Annars skulle vi ha åkt med er till veterinären och gett er en spruta.” 

Denna plötsliga brist på empati, blir till ett problem för Elins patienter, men för mig blir det en läsfest:

“Nästa patient är en klassisk, tvättäkta hypokondriker som alltid är lika säker på att han bara har några få veckor kvar att leva. Trots att han inte varit min patient mer än ett knappt halvår, känner jag honom redan väl, och ansiktsuttrycket när han kommer in genom dörren får mig att tänka på hungriga restauranggäster på väg mot buffén. Det är nästan så att han gnuggar händerna.”

Det är inte bara hennes patienter som får sig en släng av sleven. Hon delar även frikostigt ut slängar mot dem som är närmare än så. Sig själv till exempel.

“Så dumma och skamlösa sådana affärer alltid verkar, och så obalanserade och korkade de som deltar i dem alltid framstår, ända tills man är inne i samma sak själv och det visar sig att man inte längre har det val man utifrån ser ut att ha. Långt där inne i mitten av allt det oanständiga och förbjudna finns det något som på ett eller annat sätt rättfärdigar det hela, det vet jag nu, men för alla andra, för de präktiga och nyktra och trogna verkar det absurt, ömkligt och skrattretande, och man skakar på huvudet och förstår inte hur det är möjligt att förstöra sitt liv på det där sättet. “ 

Jag gillade den här, det gjorde jag verkligen, men den är något svagare än föregångaren, tycker jag. Om ni bara ska läsa en bok av Nina Lykke, varför ni nu skulle begränsa sig på det sättet, så skulle jag rekommendera er att ta “Nej och åter nej”. Men så fort ni släppt på restriktionerna på hur många böcker ni får läsa av Lykke, så skulle jag ta den här.

Jag hörde Lisa Tallroth intervjua Nina Lykke häromsistens, och om jag minns rätt, sa hon där att hennes böcker alltid har lyckliga slut. Det tänkte jag förvirrat på när jag läste slutet på “Nästa! En läkarroman” och jag fick fundera ett par extra varv innan jag förstod att det förmodligen var ett lyckligt slut. Man skulle kunna sammanfatta hur det förhåller sig med lyckan med talesättet “därom tvista de lärde”. Eller sagt med bokreferenser: “Vilken utmärkt bok att bokcirkla om!”


Författare: Nina Lykke

Översättare: Lotta Eklund

Titel:  Nästa! En läkarroman

Utgivningsår: 2019 

Förlag: Wahlström & Widstrand

Språk: svenska

Betyg: 4/5

4 Comments

  • Ulrika

    Tyckte också mycket om denna! Däremot är Nej och åter nej bättre hela vägen igenom tycker jag; just slutet på Nästa! tyckte jag var lite antiklimaktiskt och liksom… inte den där helgjutna känslan. Även en del av bakgrunden kring hur hon tog hand om sin mamma tyckte jag kändes malplacerad i romanen, åtminstone i sitt omfång, även om jag tyckte den var välskriven och intressant. men älskar båda böckerna!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *