Abdulrazak Gurnah: Efterliv

Jag har inget uttalat mål att alltid läsa nobelpristagarna i litteratur, men 2021 års pristagare gjorde mig nyfiken och när facebook-bokcirkeln “Läsa jorden runt” valde den här som januaribok, var jag på direkt. 

Utgångsläget var alltså både nyfiken och motiverad! Sedan började jag läsa. Och tappade i princip omedelbart intresset. Vad i allsindar hände? 

Jag vet inte, men det var så mycket vapen, så många krigshandlingar, så mycket vandrande, så många konventioner att ta hänsyn till som resulterade i så mycket ointresse från min sida. De korta stunder som det flammade upp gnistor av intresse, fick jag lite hopp om att jag skulle börja gilla historien ändå. Hamzas och Afiyas kärlekshistoria var en sådan stund, men det hoppet varade dessvärre inte många sidor innan historien återgick till att bestå av tre herrar som skvallrar på verandan. 

Är jag en förtappad människa som inte kan uppbringa intresse för en kontinent utanför min egen? Kanske ligger det mig i fatet att jag inte kan swahili? Jag tyckte inte att det kändes ett dugg berikande och exotiskt spännande att vissa ord inte var översatta. Det enda ord jag verkligen lärde mig var “askarier”, som betyder krigare. Eller var de översatta och jag fattade inte? Jag kanske inte är förtappad, jag kanske bara är för dum för den här sortens litteratur? 

När jag försökt läsa vad andra tyckt, fick jag klart för mig att “Efterliv” var en fristående fortsättning på Gurnahs roman “Paradiset”. Aha, är det därför jag inte fattar vad det handlade om? Är det därför jag inte ens kan göra en kort resumé av handlingen? 

Theodor Kallifatides lär ha sagt att Abdulrazak Gurnah inte är någon läsfest. Jag har inte sett programmet, men jag tror att det var i “Babel”. Det låter oförsonligt och hårt, men tyvärr är det helt sant. Jag vet inte vad nobelpriskommittén ser som inte jag ser. Jag är Team Kallifatides, nästan samtliga 336 sidor.

Och slutet, herregud, vi måste prata om slutet! Är det ens tillåtet att avsluta en roman på det här sättet? Jag kan inte tänka mig ett mer rumphugget slut. Det kändes som om du skulle ta valfri roman och rycka bort de sista 40-50 sidorna och sedan påstå att det är det nya slutet.

Det ska bli väldigt intressant att höra vad de andra deltagarna i “Läsa jorden runt – en bokcirkel” tycker! Är de Team Kallifatides eller Team Nobelpriskommittéen? 

Jodå, jag vill fortfarande vidga mina kretsar rent geografiskt när jag läser, men jag vill verkligen inte ha det så mördande tråkigt som när jag läste den här boken. 

---

Författare: Abdulrazak Gurnah

Översättare: Helena Hansson

Titel: Efterliv

Utgivningsår: 2020

Förlag: Celanders förlag / Albert Bonniers förlag  

Språk: svenska

Betyg: 1/5