Serhij Zjadan: Depeche Mode
Tanken var att den digitala bokcirkeln “Läsa jorden runt” skulle vidga mina vyer. Och det kan man lugnt säga att den gjort! Jag är inte säker på att jag hade kommit på att läsa något från Ukraina annars, och det var ju en… Nåja, ska vi enas om uttrycket “en spännande erfarenhet”? Tyvärr har jag visat mig vara en aning mer inskränkt än vad jag faktiskt trodde. Hitintills har jag dissat romanerna både från Chile och Tanzania, men till mitt försvar kan jag meddela att jag gillade Indien. Men Ukraina, jag pratar här om Ukraina i Serhij Zjadans version, hamnar dessvärre även den på diss-listan. Jag tänkte flera gånger under läsningen på kvällstidningen Expressens skala och det var betyget “en överkorsad geting” som jag tänkte på.
Jag tänker absolut inte döma ut Ukraina som litteratur-land men med Serhij Zjadan är jag definitivt färdig. Stilen beskrivs som ”proletärpunk” och jag har ingen aning om det finns fler verk i denna förmodligen ganska smala genre, men jag planerar definitivt inte aktivt söka upp dem. Tvärtom faktiskt, om jag hör den beskrivningen igen tänker jag lägga benen på ryggen.
Vad den handlar om? Jag vet inte riktigt, ett gäng unga män super, tar droger och letar efter en vän. Och så super de lite till gör ett inbrott och letar efter vännen en stund till. Enda anledningen till att den i vår betygskala faktiskt fick en poäng överhuvudtaget, var att jag faktiskt fnissade till när de en natt lyssnade på radion och “det legendariska irländska folkkollektivet Depeche Mode” presenterades. Sug på den här kreativa översättningen, mina vänner!
I feel you / Your sun it shines / I feel you / Within my mind / You take me there / You take me where / The kingdom comes / You take me to / And lead me through Babylon
vilket kan översättas på ungefär följande sätt: “Förlåt, mor, din förlorade son, ej på länge har jag varit den jag var under vår bekymmerslösa barndom, knarket och snuskets onda centrifugalkrafter har fångat mig, mitt liv är en enda rysk roulette utan slut och början. Men”, fortsätter radiorösten uppenbarligen utanför manus, “jag tror, mor, att vi ska mötas igen i gamla goda Ulster, att vi ska piska upp dom satans ockupantkatolikerna, och – hör du det, mor? – att vi ska mala deras tungor och ballar genom den irländska nationaltankens mäktiga kvarnstenar, så som vår osalige far önskade, Ben den Glosögde, så som vi lärt av kamrat Lev Davidovitj Trotskij, att vi ska få göra allt det som Sankte Dave manat oss att göra med den obefläckade jungfrun, den gamla partisanhoran!”
Formatet som jag läste romanen i (laddade ner från biblioteket men lyckades inte få över den till läsplattan, så jag läste på laptopen) gjorde inte denna romanen mer lättillgänglig skulle man väl kunna säga. Det räckte inte med motivation och nyfikenhet för att kunna omfamna detta exempel på ukrainsk litteratur. Tack, men nej tack.
Författare: Serhij Zjadan
Titel: Depeche Mode
Översättare: Nils Håkansson
Utgivningsår: 2014
Förlag: 2244
Språk: svenska
Betyg: 1/5
5 Comments
Johannes
Va?! Den här är ju hur jäkla kul som helst!
Carina
Ha ha ha ha! Jag kanske inte riktigt fattade vad det var jag gav mig in på? Jag borde ha kastat mig med på åkturen och bara haft skoj istället för att bli irriterad på att det inte fanns någon story?
Pingback:
Pingback:
Pingback: