Mircea Cartarescu: Travestie
Mircea Cartarescu tog med mig till Rumänien och det hade jag faktiskt helst sluppit. Jag trodde aldrig att jag skulle formulera meningen: “Herta Müller hade varit mer lättsmält” men i jämförelse med herr Cartarescu, så hade det varit helt sant. Båda kommer från Rumänien och ingen av dem kan man direkt anklaga för att vara särskilt publikfriande, men jag tycker nog att den senare tar priset.
Författaren tar med oss på en skir ändlös ångesttripp. Han beskriver mardrömmar som får ditt livs alla feberdrömmar att verka som skojiga små Disney-äventyr. Och man kan inte heller säga att han tar oss läsare i handen och gör texten lätt att ta till sig, inte ens genom att dela upp den i kapitel eller ens stycken. Nej, de 172 sidorna är ett enda helvetskapitel. Mellan varven tyckte jag att det hela påminde om Serhij Zjadans “Depeche Mode” och det är inte direkt en komplimang i min värld.
Vad den handlar romanen om då? Jag vet inte riktigt. Jag begrep inte alltid om vi befann oss på sommarlägret Budila när berättaren Victor var 17, eller om vi befann oss i hans 34-årig nutida liv som ångestriden författare eller om vi rent av befann oss i någon annan sorts kloak av vidrigheter. En framträdande roll spelade i alla fall skolkamraten Lulu som vid ett tillfälle i Budila klädde ut sig till kvinna och skakade den labile Victor i grunden. Mellan varven lutade jag åt att Lulu bara var en chimär och inte en verklig person, men på de sista sidorna blev jag övertygad om att han funnits.
Men tack ändå, Mircea Cartarescu, nu kan jag bocka av EU-land nummer 14.
Ni behöver inte läsa. Tro mig.
Författare: Mircea Cartarescu
Översättare: Ernest Wichner
Titel: Travestie
Utgivningsår: 1994 (på rumänska) 2000 (på tyska)
Förlag: Suhrkamp
Språk: tyska