Françoise Sagan: Bonjour Tristesse 

En omläsning, halleluja, en omläsning!

De som minns min läsutmaning för 2022, är att beundra, för det gör jag knappt ens själv. För att friska upp minnet, kolla här:  #10omläsningar22 Om ni söker på hashtaggen på instagram, kommer det inte att hända mycket, tyvärr. Jag hade fram till “Bonjour Tristesse” läst om exakt en bok, Jessica Schiefauers “När hundarna kommer”, och det eftersom jag var tvungen. Jag hade den nämligen som bokcirkel-tema på jobbet. 

Att jag nu valde att läsa om den här gamla favoriten, har jag enbart Klas Fahlén att tacka för. Han har nämligen gjort det oemotståndliga omslaget. Vi får se huvudpersonen, 17-åriga Cécile topless, sittande i en posé blasé med brinnande cigg, solkrämsflaska och badväska någonstans på Côte d’Azur. Det är magiskt: jag ser omslaget när jag håglöst strövar omkring på Pocketshop på centralstationen i Göteborg och vips så känner solvärmen på min hud, doften av solkräm i näsan och tallbarr under fötterna. Och jag bara måste ha boken genast och lika genast läsa om Françoise Sagans debutverk. 

Första gången jag läste den som då hette “Ett moln på min himmel” på svenska var jag i Céciles ålder. Jag är inte säker på om jag då fortfarande trodde att jag skulle lära mig franska, men jag minns alldeles tydligt hur berättelsen gick in under huden på mig. Och den lakoniska berättarstilen gjorde att jag i princip plöjde Sagans kompletta produktion und de första åren på gymnasiet. 

Cécile lever ett slött sommarliv med sin far någonstans i närheten av Nice. Hon har just misslyckats med sin studentexamen, men varken hon eller hennes far verkar bry sig nämnvärt. Det är mest bara drinkar, frasande klänningar, faderns älskarinnor och solvarm hud som spelar roll under dessa veckor. När den ursnygge juridik-studenten Cyril gör entré och tar med Cécile på turer i sin segelbåt, har det här goda chanser att bli en toppensommar. Men det dyker naturligtvis upp ett moln på Céciles himmel: hennes döda mors väninna Anne. Anne är inte lika lätt att blända med champagne och roulettekvällar, som faderns vanliga följeslagare, utan är tydlig med sina åsikter om vad som är ett passande liv och umgänge för någon i Céciles ålder. 

Jag tänker inte spoila, om det nu händelsevis finns någon som inte läst dessa 144 sidor franskt raffinemang, så vad som händer när Cécile försöker ta tillbaka kontrollen över sitt och faderns liv, det får ni läsa själva. Jag ger er bara en sneakpeak på vad underbarnet Sagan kunde skriva redan som tonåring: 

“Då jag vaknade nästa morgon kände jag mig knappast alls trött, och det enda som påminde mig om att jag druckit för mycket var en obetydlig smärta i nacken. Som alla andra morgnar strömmade solen över min säng, jag sköt ner sängkläderna, tog av pyjamasjackan och bjöd min nakna rygg åt solen.” 

Eller här: 

“Han kom närmare så att våra läppar rörde vid varandra, kände igen varandra. Jag satt kvar med öppna ögon, och hans orörliga mun mot min, en varm fast mun. Den skälvde till, han tryckte den hårdare mot min för att hindra den att skälva, så skildes hans läppar åt, hans kyss fick liv, blev påträngande, sakkunnig, alltför sakkunnig… Jag förstod att jag hade större anlag för att kyssa en pojke i solen än för att ta en akademisk examen. “ 

Jag vet inte hur många gånger jag har läst den här, lyssnat på den eller tänkt på den de senaste 40 åren. Jag tror att den präglade mig som läsare och förankrade för alltid i mitt inre vad som hör till en perfekt sommar: värme, hav och tallbarr. 

---

Författare: Françoise Sagan

Översättare: Lily Vallquist

Titel:  Bonjour Tristesse / Ett moln på min himmel 

Utgivningsår: 1954

Förlag: Albert Bonniers klassiker  

Språk: svenska

Betyg: 5/5