Sara Strömberg: Skred
Punktslut har tydligen blivit en deckarblogg. För deckarälskarna måste jag meddela att det tyvärr är högst tillfälligt. Inte kan jag hålla mig till en enda genre! Åtminstone inte under några längre perioder…
Jag skrev om Sara Strömbergs första bok, Sly, i början av året. Jag älskade den! Skred är också bra, men tyvärr inte riktigt lika bra. Jag vet inte vad det är som stör mig, men jag blir inte lika uppslukad den här gången. Kanske för att jag ungefär vet vad jag har att vänta? För Sara Strömberg levererar en deckare av format, det gör hon verkligen!
Vera Bergström har fått tillbaka sitt jobb som lokalreporter för Jämtlandsposten och slipper släpa sig fram som lärarvikarie och skriva frilansuppdrag på lediga stunder. Hon är lika mänsklig som i Sly och kämpar på med livet. Hon gör så gott hon kan, men om det är jag som blivit mätt på liv som gått i stå eller om det är hon som inte överraskar längre, det vet jag inte.
Men visst slukade jag Skred som en törstande i öknen häver i sig vatten! Berättelsen om fårbonden Stina som inte kunde sluta leta efter sin försvunne lillebror fångade mig direkt. Och med hull och hår svalde jag berättelsen om den föredetta skidstjärnan Tronde och intresset dalade inte när vi kom till TV-stjärnan Claes af Sandberg som vi följer i fritt fall mot avgrunden.
Sara Strömberg skriver spännande, men hon kräver mer av mig än Kristina Ohlsson, vars Strindbergsserie jag konsumerade alldeles nyss. Kapitlen är längre och berättarperspektivet byts ofta. Det är bara Veras delar som berättas i jag-form, men det är ändå lätt att hänga med eftersom varje kapitel har namnet på på den person som spelar huvudrollen som rubrik.
Jag blev inte lika bortkollrad av naturskildringarna i Skred som jag blev i Sly och jag kände inte akut att jag måste resa norrut på min nästa sammanhängande semester. Den tredje delen, Skinn, har inte kommit som pocket än. Men den är definitivt på min läslista!
Två tankar som inte direkt har med just Skred att göra, måste jag få ur mig:
- Jag är grymt imponerad av författare, både Sara Strömberg och Kristina Ohlsson till exempel, som släpper en deckare om året. Vilken framförhållning, alltså! De måste ju ha planerat hela serien innan de satte igång med del ett. Och herregud, vilket slit! I min värld är det mer än beundransvärt att ha den arbetsmoralen men om man har skrivit på ett kontrakt, så har man, och då levererar man. Det kan jag ändå förstå. Men att i bok efter bok behålla kvaliteten, det är inget annat än imponerande. GRYMT imponerande!
- Deckare ska tydligen bara ha en-ords-titlar nuförtiden . Stormvakt, Isbrytare, Skuggläge, Sly, Skred och Skinn. Vilken tur att jag har undantaget som bekräftar regeln på tur i läshögen: Som vi lekte av Ninni Schulman
Författare: Sara Strömberg
Omslagsdesign: Anders Nilsson
Titel: Skred
Utgivningsår: 2022
Förlag: Modernista
Språk: svenska
Betyg: –4/5