Det här med att lyssna på böcker
Sedan jag fick ordning på min biblioteksapp, har jag lyssnat på fler böcker än vanligt. Vilket inte var så svårt eftersom jag innan dess i princip inte lyssnade alls. När jag diskade, städade eller strök lyssnade jag på poddar eller helt enkelt på radio, men efter att ha lyssnat på Daniel Bergmans fina självbiografi Hjärtat fastnade jag för formen och fortsatte.
När jag kollade i min nästan oändliga lista över böcker jag skulle vilja läsa, hittade jag YA-boken Lycka är för losers av Wibke Brueggemann från 2020 och den laddade jag ner från biblioteket och så var ljudboksfesten igång.
Unga Phoebe Davis i London är en aning för smart för sitt eget bästa men hennes sociala skills matchar dessvärre inte riktigt hennes intellekt. Man skulle väl kunna säga att Phoebe inte direkt kan hålla tand för tunga utan hennes kommunikation är rakare än vad de flesta står ut med. Hon har helt enkelt inte mycket till övers för smalltalk. När hennes bästa vän Polly blir kär och hennes mamma åker ut på en ny insats med läkare utan gränser, känner hon sig ganska övergiven. Hon bor hemma hos sin gudmor Kate och hennes lyxkatter. Efter att Phobe råkat släppa ut en av lyxkatterna och den blev på smällen med en vanlig katt börjar Phoebe jobba extra i den välgörenhetsaffär som Kate har hand om, för att betala av på det hon själv anser att hon är skyldig Kate. Om Kate hade hunnit ta lyxkatten till en annan raskatt hade hon kunnat sälja kattungarna till högre priser än nu, räknar Phoebe ut. På jobbet träffar hon det gäng som jobbar som volontärer där och blir till sin egen stora överraskning faktiskt vän med några av dem, särskilt jämnåriga Emma. Phoebe lär sig att ingå i ett sammanhang och upptäcker att hon faktiskt gillar det. Och jag tror inte att det är en spoiler att avslöja att hon dessutom blir förälskad, det är ju en ungdomsbok, för bövelen!
Boken är skriven i dagboksform och det hade förmodligen varit lämpligare att läsa den än att lyssna på den. Phoebe skriver dialoger som i ett manus, så det tog ett tag att vänja sig vid att uppläsaren hela tiden sa namnet på den som pratade och sedan det de sa. Att hon dessutom avslutade väldigt många meningar på det tonårsaktiga sättet punkt, punkt, punkt, hade varit lättare att stå ut med om det inte hade uttalats varje gång. Jag vet inte om det beror på att jag lyssnade som jag tvingades att googla fram varenda namn eller om jag drabbats av lätt demens och kan inte minnas vem jag läste om i förra veckan. Jag hoppas på det första!
Lycka är för losers tar sig an en hel bukett av tonårsrelevanta teman: kärlek, vänskap, sex, föräldrar och skola för att nämna några, men konstigt nog känns den inte överbelastad. Kanske beror det på att Wibke Brueggemann låter historien ta tid och brassar på med över elva timmar (533 sidor) och då hinner karaktärerna utvecklas och ganska många sidospår hinns med. Det är skickligt gjort och vi som läsare har inte tråkigt en sekund. Eller rättare sagt, så här i efterhand har jag redan glömt att det tog en stund för mig att komma in i berättelsens flöde. Det jag mest kommer ihåg nu är att Wibke Brueggemann min själ inte bangar för nå´t!
Författare: Wibke Brueggemann
Översättare: Amanda Svensson
Titel: Lycka är för losers
Utgivningsår: 2020
Förlag: Natur & Kultur allmänlitteratur
Språk: svenska
Betyg: 4/5
Jag tackar Mary Kubica och Svenljunga bibliotek för att jag en söndag nästan fick undan all min stryktvätt! Berättelsen Kvinna saknad handlar om hur Shelby, Meredith och sexåringen Delilah försvinner och engagerar från första stund: jag ville helt enkelt inte sluta lyssna. Boken har fyra uppläsare under två tidsepoker: tiden runt deras försvinnande och idag. Och som det ska vara i en spänningsroman är det ett högt tempo på handlingen och på slutet är inget som man trodde i början. Fråga mig inte i nästa vecka vad den handlar om, för det har jag förmodligen glömt, men det var roligt så länge det varade och fyran i betyget är den väl värd för en stabil insats i spänningsgenren.
Författare: Mary Kubica
Översättare: Cecilia Falk
Titel: Kvinna saknad
Utgivningsår: 2024
Förlag: Lavender Lit
Språk: svenska
Betyg: 4/5
Jag försonar mig mer och mer med ljudboken, men det känns som om jag glömmer fortare när jag lyssnar än när jag läser. Det är som om berättelserna inte fastnar lika bra i minnet. När jag ska skriva om böckerna, vill jag kunna bläddra lite fram och tillbaka, kolla mina postitlappar och understrykningar för att få ihop en så rättvisande recension som möjligt. Det funkar inte för mig när det är ljudböcker.
Jag tror att jag har gått från att anse lyssna och läsa som två helt skilda aktiviteter, till att de faktiskt ungefär det samma. Det är två olika sätt att ta till sig litteratur och hur jag väljer att göra det, är min sak och bara min. Om jag av någon anledning skulle bli tvungen att välja, skulle jag ta läsning eftersom jag gillar att sjunka in i en berättelse och glömma allt runt omkring. Jag älskar exklusiviteten i att bara göra en enda sak, om man bortser från att jag kanske sörplar lite te och knaprar på något samtidigt som jag läser. Det är så ofta som jag i vardagen behöver vara effektiv och göra flera saker på samma gång och då är läsningen en oas för mig där jag slipper snabba på utan bara kan låta tiden gå och njuta.