Kristina Sandberg: Trilogin om Maj

Gästbloggare: Christina Corre

I höstas bad Carina Middendorf om tips på “tio böcker man måste läsa för att förstå Sverige“. Jag kom direkt att tänka på Kristina Sandbergs serie om Maj. Den första boken börjar på trettiotalet, då 20-åriga Maj arbetar på ett kafé i Örnsköldsvik. Hon har lämnat sitt fattiga föräldrahem någonstans inåt landet för att försörja sig själv. Detta efter att en romans gått i stå. Maj känner sig förödmjukad, övergiven och oönskad. Hon bor inackorderad i ett litet, dragigt kyffe. Där är inte mycket mat och Maj är ofta hungrig. En dag träffar hon Tomas, en frånskild man, dubbelt så gammal som Maj. Hungern, ensamheten och några snapsar leder till att hon blir förförd. Några veckor senare inser hon att hon blivit gravid. Tomas erbjuder sig att gifta sig med henne. Det är absolut inte vad Maj vill, men hon har inget val. Att ha ett barn som ogift kvinna är helt enkelt inget alternativ och att åka hem är ännu mindre ett alternativ.

Romanerna berättar i detalj om Majs liv som gift kvinna och mamma i ett ständigt förändrande land. Tomas har det gott ställt – han är fabrikör och välkänd i Örnsköldsvik. Hans familj välkomnar Maj med öppna armar. Men Maj känner ständigt att hon inte hör hemma. Författaren skildrar på ett utomordentligt vis hur obekväm Maj ständigt känner sig. Detta i stark kontrast till hur hon sköter hemmet och familjen: Allt är ständigt blänkande rent; maten är omsorgsfullt tillagad och Tomas familj berömmer henne ständigt. Historien i sig beskriver mest vardagen. Det som gör böckerna så oförglömliga är den naturalistiska beskrivningen av Majs upplevelser, tankar och känslor. Språket är rikt och bjuder läsaren rakt in i Majs hem, tankar, och hjärta. Stilen är också något annorlunda eftersom Majs tankar ofta avbryts halvvägs genom. Precis som i det riktiga livet. Vilken uttröttad mamma orkar tänka färdigt en tanke? Speciellt om tanken är mer eller mindre förbjuden.

Tillbaks till varför denna boken kvalificerar som en av “tio böcker man måste läsa för att förstå Sverige“. Boken börjar som sagt på 30-talet och beskriver en liten industristad i Norrland. Jag tror inte jag läst någon annan bok som utspelar sig i en sådan ort och tid. Det är full fart på industrin: nytänkande och expansion. Sedan kommer såklart kriget med mobilisering, mörkläggning, ransonering, surrogat och knallkalla vintrar. Aldrig har jag läst en sådan ingående beskrivning av vad allt detta innebar för vanliga familjer i Sverige. Maj sätter sig aldrig riktigt in i politiken bakom kriget och vad som händer i världen. För henne utgör mörkläggningen och ransoneringen de största praktiska problemen. Tomas, å andra sidan, lider med världen. Det som gjorde störst intryck på mig var kölden. För att tvätta sig själv och barnen (det blev ett barn till) var Maj tvungen att ta sig till badhuset. Maj och barnen ficken balja ljummet vatten att dela på. Sedan tillbaka hem per cykel i trettiogradig kyla.Till en kall lägenhet. Fy tusan.

”Nu kommer de, Maj, nu… Thomas är plötsligt inne hos henne hemma i köket i Örnsköldsvik, i bara brynja och med uppjagad blick, vilka är det som kommer? De har väl inte bjudit in några? Du glömmer väl aldrig, Maj, noterar, planerar, minns förstås vad du bjöd på sist. Tyskjävlarna har attackerat våra grannar, herregud här i huset på Viktoriasplanaden? Sedan rodnar hon hastigt över den dumma tanken. Både Norge och Danmark. Maj…Han kramar om henne, är hans rakvatten nytt? ”

Sedan kommer freden och förändringar inom industrin. Barnen växer upp, Tomas inleder en ny affärsverksamhet i Hudiksvall och Maj kämpar på. Som så många andra kvinnor lider Maj av kronisk trötthet och enorma menstruationer. Hon skäms för att söka hjälp, men har till slut inget val. Läkaren ställer en massa frågor, som Maj inte kan svara sanningsenligt på. För inte kan hon väl tala om hur hon egentligen känner?! Det vore ju totalt olämpigt.

”Läkaren frågar: hur är det med samlivet då? Maj svarar: jo, det är bara bra det. Herregud, vad skulle hon säga? Hon är ju gift med fabrikörn!”

Boken påminner ständigt om alla dessa outtalade sanningar. Tomas och Maj talar aldrig klarspråk med varandra. De förväntar sig inget annat heller. Detta faktum lämnade mig också mycket berörd, för bristen på öppen kommunikation leder till så mycket onödig sorg och ängslan. Tiderna förändras och sociala reformer införs. Maj lyssnar på radioprogram för kvinnor – en hel timma varje dag ägnades åt kvinnorna. Tänka sig! Programmen innehållertips för fruar. En dag talar de om att tvålen måste tvättas varje dag. ”Nej, inte tvålen också!” är Majs reaktion. Maj får det första barnbidraget! Barnbidraget debatteras såklart i radioprogrammet. Det är intressant att läsa om de olika synpunkterna som cirkulerade om detta. Maj köper nya kläder och skor till barnen inför skolstarten. För säkerhets skull sparar hon kvittona. Tänk om hon måste redovisa sina inköp!

”När husmodershalvtimmen sänds får hon sitta ner och lyssna. Inte utan virkningen. […] Läkaren förordar enbart överfettad barntvål till hudens dagliga rengöring -men skölj av tvålen –annars blir den en riktig bakteriehärd. Åh –inte tvålen också.Vet Lasse och Tomas att tvålen ska sköljas efter användning?”

Och ständigt, ständigt arbetar Maj. Det är städning, handling, matlagning, disk, storstädning, lagning av kläder, tvättning av kläder, och mat, mat och mat. Författaren beskriver i detalj hur Maj sköter allt från personlig hygien till storstädning. Speciellt i början av boken är där mycket lort (innan Maj blivit fru och därmed blivit chef för renligheten) och inga detaljer sparas. Fötter luktar illa, garderober är unkna, kläder luktar svett och smuts är ingrodd på golven. Och Maj fixar allt det där, graviditetströtthet till trots. När barnen kommer så är det tvätt av blöjor, blusar med mjölkfläckar och leksaker med babyslem. Det kanske inte låter som något att läsa om, men med författarens rika stil och språk blir detta en läsupplevelse som man aldrig glömmer.

”Och Tomas vill ha kaffet och ostsmörgåsen i rummet vid radion där påskriset är pyntat och han skruvar upp volymen när Anita ger till ett glatt tjut i tamburen. Maj går ut till henne, håller henne en stund i händerna innan hon låter Anita sätta sig på mattan, krypa iväg. Hon passar på att torka skäggstrån från tvättstället och handduken som hänger våt och slokande brer hon ut över elementet. Fönstret! Maj springer mot sängkammaren där hon hängt överkast och täcken på karmen för vädring, men hejdar sig vid tröskeln. Anita tar sina första steg!”

Serien avslutas på sextiotalet. På de trettio åren som böckerna skildrat har samhället förändrats så enormt att Maj inte känner igen sig och än en gång inte hör hemma. Det är plötsligt okej att vara ogift sambo. Man kan till och med ha barn på det viset. Och disken behöver inte tas om hand innan ”husmor” går till sängs. Jag tror att många människor, och i synnerhet kvinnor, känner likadant när de ideal de levt efter inte längre gäller. Speciellt eftersom de flesta bränt ut sig på att leva upp till de där idealen. jag kan varmt rekommendera böckerna: de borde vara obligatorisk läsning för alla ungdomar i Sverige.

---

Författare: Kristina Sandberg

Titel:  Att föda ett barn / Sörja för de sina / Liv till varje pris

Utgivningsår: 2010 / 2012 / 2014

Förlag: Norstedts

Språk: Svenska

Betyg: 5/5  

---

Lite om mig själv: 

Jag kommer ursprungligen från Perstorp i Skåne, men bor numera med man och dotter utanför Toronto i Kanada. Flytten till Nordamerika utsatte mig för stora skillnader i värderingar. Plötsligt var det inte lika självklart längre att ta med sig hembakat fika till jobbet – det verkade bara konstigt: “varför kan hon inte bara köpa något i affären som alla andra??” På så vis kan jag relatera åtminstone 1% till hur Maj tidvis känner sig.

Jag kan inte leva utan att läsa. Jag väljer böcker som också berättar historier som väcker till tanke snarare än kriminalromaner. Helst ska språket vara rikt också. Jonas Gardell är min stora favorit: få författare kan skildra känslor och händelser som han. Jag vill samtidigt passa på att slå ett slag för två kanadensiska författare: Lucy M. Montgomery (som skrev “Anne på Grönkulla” ) och Margret Atwood. De två har också enorm kapacitet till att använda språket på ett kreativt vis. En favoritbok från Lucy M. Montgomery är “The Blue Castle” och från Magret Atwood är “Lady Oracle” är en favorit. De båda böckerna är inte de mest välkända från de två författarna. Jag skulle därför vilja rekommendera att utforska de mindre kända böckerna från ens favoritförfattare. 

Jag läser mest när jag pendlar och om jag inte somnar när jag lägger min dotter så läser jag gärna en stund i sängen innan jag kollapsar för dagen.