Anita Desai: I säkert förvar
Jomen, det tar sig! Det här är den tredje boken som jag läser med den digitala bokklubben “Läsa jorden runt – en bokcirkel”. Den första boken var Isabel Allende och den andra var Abdulrazak Gurnah och ingen av dem föll mig på läppen, som kanske en eller annan av bloggläsarna minns. Den här gången är det Indien på agendan och med Indien har jag litterärt sett goda erfarenheter, vill jag minnas. Arundhati Roys “De små tingens gud” gillade jag väldigt mycket. Jag tror att jag läste den år 2000, för jag har ett tydligt minne av att jag var gravid. Jag har även läst Vikram Seths “A suitable boy” som på tyska heter “Eine gute Partie”. Och det var i sanning ett åtagande eftersom den första delen hade 1001 sidor plus en glosförteckning på ytterligare 17. Den andra delen hade “bara” 985 sidor, men 18 sidor med indiska glosor. Och den läste jag definitivt innan jag var gravid alltså någon gång på 90-talet. Det var inte livets bok, men jag tyckte åtminstone att den var intressant nog att lägga tid på och jag minns den ju fortfarande. Gott betyg, alltså!
“I säkert förvar” av Anita Desai är följaktligen min tredje bok i bokcirkeln och jag måste säga att nu börjar vi att närma oss min (litterära) tekopp. Anita Desai skriver med en sorts lågmäld humor som jag verkligen uppskattar. Hon pekar inte ut någon och gör någon till åtlöje, det gör de så bra själva. Hon beskriver bara deras göranden och låtanden och det räcker för att allt som oftast få mig att småle förtjust.
“I säkert förvar” handlar om hindi-läraren Deven, som är missnöjd med livet. Hans jobb på högskolan är tråkigt, studenterna lata, frun gnällig, småstaden de bor i mer än lovligt lantlig och till råga på allt räcker pengarna aldrig till. När han en dag får frågan av sin gamle vän Murad i Delhi, om han vill intervjua urdu-poeten Nur och skriva en artikel i Murads tidning, kan han inte motstå frestelsen. Nur är Devens idol och han ger sig i kast med uppdraget med hull och hår. Snart är det uppdraget som har honom i ett fast grepp istället för tvärtom.
Det är inget specifikt indiskt fenomen, att man blir lite ur gängorna (Deven) när ens idol (Nur) faller ner från piedestalen, men att poeten är en urdu-poet i en hindi-talande omvärld är viktigt för handlingen. Jag tycker att Deven är både sympatisk och osympatisk, på samma gång och det är framförallt den diskrepansen som driver historien framåt. Jag både önskar och hoppas att det ska lösa sig till det bästa för honom, samtidigt som jag önskar att han ska få sig en rejäl näsknäpp eftersom han är en sådan naiv skitstövel. Hur det gick? Det får du läsa själv!
Författare: Anita Desai
Översättare: Andreas Vesterlund
Titel: I säkert förvar
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bakhåll
Språk: svenska
Betyg: 3/5
2 Comments
Pingback:
Pingback: