En sommar-serie P Q R
Nu börjar vi komma till de lite svårare bokstäverna… Här har vi att göra med Q, som jag har fuskat x 2. För det första börjar titeln inte ens på Q och för det andra, så har jag inte ens läst den. Men i alfabetets namn är det okej att fuska lite, har jag bestämt!
POLCIRKELN Liza Marklund
Jag har fortfarande inte hämtat mig från chocken, över att jag tyckte att den här var så himla bra! Marklunds evighetsserie om Annika Bengtzon tröttnade jag på på ett tidigt stadium, så mina förväntningar på Polcirkeln var lågt ställda. Men den slog fanimig undan benen på mig, så bra var den! Liza Marklund: Polcirkeln – Punktslut Nu går jag här och väntar, väntar på “Kallmyren” som ska komma ut i augusti. Jag vet faktiskt inte vilket jag är mest förvånad över: att jag skulle komma ut som Liza Marklund-fan eller att jag blev en kaffetant på ålderns höst.
IQ84 Haruki Murakami
Jag erkänner direkt: den här boken har jag inte läst överhuvudtaget. Den kom ut efter att jag hade gjort slut med Murakami, eftersom jag tröttnade på hans gubbsjuka beskrivningar av bröst och en gång skrev han något så äckligt om en katt att jag fick hoppa av bussen och gå hem, pga mådde så illa att jag höll på att spy rakt ut. Men det finns inte så värst många böcker med ett Q i titeln, så det fick bli den här. Dessutom är Murakami faktiskt en seriös författare och jag gillade både “Norwegian wood” och “Kafka på stranden”. Så vitt jag minns…
RÖDE ORM Frans G. Bengtsson
En klassisk klassiker, på min ära! “Röde Orm” har jag läst så många gånger att det är pinsamt att erkänna. Tänk om jag lagt hälften så mycket tid på franska verb, som på att följa Orm och Toke i väster- och i österled, då hade jag kunnat läsa Francoise Sagan i original vid det här laget. Den omväxlande och spännande vikingahistoria var betydligt mer lockande än etre och avoir! Berättelsen lär innehåller en del sann historia, men jag var mest intresserad av den bukett odödliga citat som jag fick mig till livs när jag läste. Läs den när du behöver muntras upp – det funkar alltid!
2 Comments
Susanne
Tänk vad olika man kan tycker om en bok! 🙂 Jag hade faktiskt ganska höga förväntningar på Liza Marklunds Polcirkeln och blev besviken. Jag tyckte om hennes tidigare deckare och jag verkligen gillar bokomslagen (ganska yttligt, jag vet, men så är det 😉 ). Men Polcirkeln grep inte riktigt tåg i mig och jag avbröt läsningen i mitten. Någonting som inte händer så ofta. Jag känner nästan alltid en slags plikt att läsa en bok från början till slutet.
Men kanske, kanske kommer jag att ge boken en andra chans eller vänta på Kallmyren. Vi ska se. 🙂 Ha en fin sommar!
Carina
Hemligheten ligger kanske just i att jag inte hade några förväntningar eftersom jag inte varit särskilt förtjust i henne hitintills.