Carinas framgångsrika läsutmaning 2020 – halvtid

Tänk, vad många lögner det kan rymmas i en enda rubrik! En del är uppenbara, andra lämnar utrymme för tolkning. “Framgångsrik” till exempel hör hemma i den senare kategorin, men “halvtid” är i månaden september dikt och förbannad lögn. Jag har inte mycket kvar att vifta på när det gäller läsning under det här märkliga året 2020.

När jag i december 2019 bestämde mig för att göra något åt boktraven på mitt sängbord, var det 24 titlar i korgen. Och visst har jag jobbat på traven! Jag bytte ut korgen mot en vagn med tre våningar, vilket visade sig inte vara det genidrag som jag först trodde. Det ser snyggare ut än en överfull korg, det gör det ju förstås, men tre vagnsplan slukar oändligt fler böcker innan det börjar se kaotiskt ut. Så, hur många titlar har jag då i storage? Någon som är pigg på att gissa? Vi kan ju börja med fler eller färre än för nio månader sedan.

Svaret är: FLER. Väldigt många fler, faktiskt. 37 böcker och 7 novellix-noveller har gottat in sig i sina respektive hyllplan och väntar med spänning på när det ska bli deras tur att hamna i händerna på en hungrig läserska, det vill säga på mig. Till mitt försvar, kan jag framföra att jag faktiskt inte har legat på latsidan, när det gäller läsning hitintills i år. 40 böcker, 3 novellix-noveller och ett antal bilderböcker för barn har jag hunnit med. Om jag alltså hade nöjt mig med att ta en bok ur vagnen varje gång, istället för att med öppna armar ta emot böcker från vänner, recensions-ex och mer än lovligt flitigt köpa själv, så hade jag varit i mål för länge sedan.

MEN stopp och belägg! Nu är det så att vi snackar läsning och inte matematik. Läsning är för mig en kär hobby, oftast avkoppling och ibland faktiskt ren njutning. Läsningen är i bästa fall något som får mig att tänka till, fundera på annat än det jag brukar gnissla runt i huvudet och något som ger mig nya impulser. Och för att inte totalt ta död på läslusten, vilket jag också skrivit ett blogginlägg om, så måste det få vara lustfyllt och generöst i läslivet! 

Mitt läsliv, när det är som bäst, är selfcare på hög nivå. När jag ska vara lite extra snäll mot mig själv, så går jag in i en bokhandel och impulsshoppar. Eller om jag behöver tröstas, då kryper jag in under en filt och läser med en bräddfylld tekopp i närheten. Eller när jag ska åka någonstans, då har jag minst en bok i väskan. “Åka någonstans” = alla resor som är längre bort än den lokala matvaruaffären. Min man har ofta undrat, varför jag tar med mig en bok när vi ska ut och äta tillsammans, men det skulle ju kunna hända att han går på toa och blir borta en stund, inte sant? Jag var tacksam för att ha en bok i väskan när bilen gick sönder och jag fick vänta en timme på bärgning. Eller när jag fick lämna en trasig bil och ta tåget hem! OBS, det var två olika bilar och drygt tio år mellan gångerna, men det hör inte hit. Det handlar om PRINCIPEN. 

Principen, eller mitt motto kanske, är i det här fallet att ingen stund är för kort för att läsa ett par rader och olästa böcker staplade i givakt bredvid sängen, är aldrig för många! Belägg inte läsningen med tabun, kläm inte ihjäl dig själv med måste och borde. Låt det för helskotta vara den frizon den kan vara för din kreativitet, din fantasi och din eskapism i ordets bästa betydelse. 

---

PS: De mest exponerade titlarna på bilden i inlägget om läsumaningen 2020, har jag faktiskt läst: Helene Schjerfbeck-biografin var väldigt intressant och jag lärde mig mycket om Finlands historia. Paul Austers “1234” gjorde att jag blev sams med karl igen och den gula boken som bara ryggen skymtas av, var “Eleanor Olifant is completely fine” vilket var något av en triumf, eftersom den lästes på engelska.