Deutscher Buchpreis – den ultimata pinsamheten i listform 

Den 23 augusti var den dag då den långa listan med de tjugo nominerade romanerna till “Deutscher Buchpreis” tillkännagavs och den dag som pinsamheten byggde bo i mitt bröst. Priset delas ut sedan 2005 och det är den tyska bokhandeln som står för fiolerna. Det är ett väldigt viktigt litteraturpris som delas ut på en väldigt viktig bokmässa: nämligen den i Frankfurt. 

Jag gillar att läsa och har bott i Tyskland sedan 1993. Jag är flytande på tyska och läser lika bra på tyska som på svenska. Gissa hur många av dessa tjugo författare jag hade läst? Det är nu pinsamheten kommer in i bilden. Jag hade läst EN av de tjugo, dock inte den nominerade boken. De andra nitton nominerade har jag varken läst eller i de allra flesta fall inte ens hört talas om. Det är så pinsamt att jag borde gräva ner mig i ett hål.

Följ länken, Nominiert (deutscher-buchpreis.de) så kan ni se om ni klarar er bättre än vad jag gjorde! De flesta av er kan ju med fog och rätt påpeka att ni inte bott i Tyskland mer än halva ert liv eller att ni kanske inte ens kan tyska. Själv kan jag inte använda mig av något  av de argumenten. Jag får helt enkelt se sanningen i vitögat och erkänna att jag har extremt dålig koll på samtida tysk litteratur.

Den 20 september publicerades den korta listan: av de tjugo är nu endast sex kvar. Som kuriosa kan jag nämna att Heinz Strunk, vars debutroman “Fleisch ist mein Gemüse” jag läste någon gång runt 2005, inte längre finns kvar. Om det säger mest om Strunk, juryn eller mig, låter vi vara osagt.

Om drygt tre veckor, den 17 oktober, får vi veta vem som fick priset. Jag har naturligtvis inte en susning om vart det lutar, men vi kan vara helt säkra på är att jag inte kommer att kunna tala om för er om det var en värdig vinnare. 

Hur ska jag kunna fylla denna min kunskapslucka, stor som en ladugårdsdörr, när det gäller på tysk samtidslitteratur? Helst skulle jag ju vilja slippa skämmas redan nästa år, när de tjugo kandidaterna tillkännages i augusti. 

Ska jag läsa samtliga som blev nominerade i år? Eller räcker det om jag tragglar mig igenom de sex som gick vidare till finalen eller ska jag ha is i magen och vänta på vinnaren? Å andra sidan, så kommer ju de som blev nominerade i år inte bli nominerade nästa år igen, så de kanske jag av taktiska skäl kan spara till senare? 

Jag tror inte att det funkar att läsa sig igenom veckomagasinet Spiegels bestseller-lista  även om jag gissar att drygt hälften av de tjugo som står på hard-cover-listan den här veckan är skrivna av tyska författare. Jag har faktiskt läst tre av dem och alla tre har det bloggats om Carmen Korn , Mariana Leky och Susanne Abels “Stay away from  Gretchen” .  Men just nu, så är det bara ovan nämnde Strunk som finns både på bestsellerlistan och på den långa nomineringslista, så det verkar inte vara rätt väg att gå. 

Min metod ska bli att fråga bokhandlare, bibliotekarier och skriva upp tips från de tyska bokbloggar som jag ju lyssnar på: Eat, READ, Sleep och Long Story Short. Ärligt talat, så vet jag inte varför båda poddarna som drivs på tyska av tyska journalister har engelska namn. Låter “Essen, LESEN, Schlafen” och “Lange Geschichte Kurz” inte bra nog?

Det här blir en utmaning som heter duga – önska mig lycka till! 

PS: Bilden längst upp, den kommer faktiskt från min “tyska” bokhylla, det vill säga den bokhylla där jag har böcker på tyska. Och om man bara väljer strategiskt, så ser det inte så illa ut, eller hur?