Julia Franck: Lagerfeuer
Efter att jag än en gång konstaterat att jag inte har någon vidare koll på den tyska utgivningen, följde jag med min man till biblioteket. Han är en trogen bibliotekskund, så hushållet förfogar över ett lånekort. Det är inte helt självklart, eftersom avgiften för oss i Hamburg är 45 € per år. För barn och ungdomar är det billigare, i vissa fall är det till och med gratis.
Jag lånade “Metropol” av Eugen Ruge och “Lagerfeuer” av Julia Franck. Och båda var fullträffar! I läshänseende, alltså. När det gäller att lära känna nya författare, var det sådär eftersom jag läst och verkligen gillat de här två förr. Nåja, till en början är jag nöjd med att jag åtminstone har läst två moderna tyska författare på mindre än en vecka.
“Lagerfeuer” utspelar sig på 70-talet, på ett flyktingboende i Västberlin. Vi får träffa Nelly som kommer från Östtyskland med sina två barn. Barnens far har dött under oklara omständigheter och Nelly vill bara bort. Vi har Krystyna som sålde sin cello för att ta sig från Polen till Västberlin, så att hennes cancersjuke bror ska få bättre vård. Den friköpte DDR-skådespelaren Hans Pischke och CIA-agenten John Bird har också egna kapitel i boken.
Jag läste en recension på goodreads, där en läsare tyckte att boken var tråkig eftersom det inte hände något. På sätt och vis har hon rätt, för någon vidare action är det inte på de knappt 300 sidorna, men det som händer, händer i huvudpersonerna och mellan dem.
Mest tycker jag om att läsa om Nelly, hennes historia engagerar mig. Hon är kemist, men har arbetat på en kyrkogård de senaste två åren. Det är så det går, när man ansöker om utresa. Nu är hon i väst och försöker arrangera sig den nya situationen. Jag vet inte om hon anstränger sig för att förstå sina barn, men i vilket fall som helst lyckas hon inte. Det är svårt att stå ut med hur ensamma de är och hur de på något sätt med sin barnsliga logik accepterar mobbningen i skolan.
Minst intressant tyckte jag att CIA-agenten Bird var. Jag brydde mig varken om honom, hans galna fru Eunice eller hans strävan efter att få klättra på karriärstegen.
Julia Franck skriver på ett lågmält men intensivt sätt. Hon tar sig in i mitt blodomlopp, i mina bronker och framförallt in i mitt hjärta. Jag älskar att hon litar på läsaren och låter en upptäcka sammanhang i sin egen takt. Jag vill läsa mer av Julia Franck, faktiskt ALLT hon någonsin har skrivit.
Jag är verkligen glad att jag återupptäckte den här författaren, men när det gäller Deutscher Buchpreis 2023 kommer det inte att hjälpa mig det minsta. Så vitt jag vet kan man inte få det priset flera gånger och Julia Franck fick det hon redan 2007 för romanen “Die Mittagsfrau”.
Författare: Julia Franck
Titel: Lagerfeuer
Utgivningsår: 2003
Förlag: Fischer Taschenbuch Verlag
Språk: tyska
Betyg: 4/5