Miranda Cowley Heller: Papperspalatset
Jag kommer alltid att vara tacksam för funktionen “Lesewunschliste” på Goodreads, för annars skulle jag ha hunnit glömma bort sådana författare som Miranda Cowley Heller innan deras böcker kom ut i pocket. Jag försöker i möjligaste mån hålla mig ifrån att köpa inbundna böcker, på grund av att de tar mer plats och är dyrare. Både att jag belamrar huset med böcker och slösar mina surt förvärvade slantar ger mig dåligt samvete och det försöker jag i möjligaste mån att undvika.
I romanen “Papperspalatset” har Miranda Cowley Heller lyckats få med det mesta som jag vill ha i en roman:
- komplicerade familjerelationer – ibland nästan för komplicerade eftersom jag inte på studs kunde minnas vem som var gift med vem och vilket barn som hörde till vilket gifte, men de som var viktiga, kom jag som väl var ihåg.
- lång tidslinje – huvudpersonen Elle börjar berättelsen när hon är barn och berättar sig fram till att hon är i femtioårsåldern.
- dramatiska och livsavgörande händelseförlopp i det förflutna som påverkar de inblandade än i dag – det här tänker jag absolut inte spoila!
- stor kärlek i alla former – mellan föräldrar och barn, mellan farföräldrar och barnbarn, mellan syskon, mellan vänner, mellan älskande
- ett uns hat – för dynamikens skull
- ett moraliskt dilemma
Papperspalatset är ett nedgånget sommarhus i närheten av New York, där Elle tillbringat sina flesta somrar i livet. Som barn fick hon stå ut med sin storasyster Anna och den vidrige styvbrodern Conrad, men helst hängde hon med grannpojken Jonas. Idag tillbringar hon den mesta tiden tillsammans med sin brittiske man Peter och deras tre barn. Hennes gamla mamma Wallace finns också med på ett hörn och stör “klokskaper” omkring sig. När Jonas dyker upp med sin fru Gina, uppstår det ovan nämnda moraliska dilemmat: är den kärlek Elle och Jonas utan tvivel hyser för varandra kanske inte bara vänskaplig?
Jag älskade allt, men när jag läste att någon jämförde den med den där kräftboken av Delia Owens blev jag fundersam. Jag var inte överförtjust i den boken, men kan tänka mig att naturskildringarna påminner en aning om varandra. Här var det dammen, skogen och havet, där var det träsket. Men när personporträtten hos Owens var mer än lovligt endimensionella, fick de hos Cowley Heller fler facetter och blev i mitt tycke betydligt mer intressanta och engagerande.
Men slutet. Kan någon som läst den här skriva till mig i ett privat meddelande och tala om vad de sista två sidorna betyder? Är det jag som är dum i huvudet som inte fattar de subtila hintarna eller är det ett medvetet drag av Cowley Heller att man som läsare själv ska tolka vad som händer? Jag skulle väldigt gärna höra hur andra som läst uppfattade slutet!
Författare: Miranda Cowley Heller
Översättare: Jan Hultman och Annika H Löfvendahl
Titel: Papperspalatset
Utgivningsår: 2021
Förlag: bokförlaget Forum
Språk: svenska